”Det är tufft ekonomiskt”

Foto: ALN
Ulrika Wällstedt, Troels Andersen och Clas Jonsson.
TRAV

När nyblivne proffstränaren Tommy Karlstedt tog sin första seger bröt han ihop i TV4.

Nu har Trav365 tagit pulsen på några av landets nyblivna tränare – som jobbar i det tysta.

– Man får vända och vrida på varje krona, säger Clas Jonsson på Hagmyren.

Under onsdagen tog Tommy Karlstedt sin första seger – efter flytten från Kari Lähdekorpi. Karlstedt bestämde sig för att starta på egen kula vid sin fillial i Halmstad. Han har sin pappa, Ralf Karlstedt, som mentor. Men det är han som sköter jobbet på gården. Efter segern på V64 intervjuades den nyblivne proffstränaren i TV4. Och det var en mycket rörd tränare, som knappt fick fram ord.

– Det är en jäkla press att vara egen tränare, då är det skönt när man lyckas vinna, berättade han på Trav356 i en tidigare intervju.

Nu har Trav365 tagit pulsen på några av Karlstedts kollegor – de nyblivna proffstränarna som jobbar i det tysta.

FAKTA

Hur ser dagarna ut?

Är det tuffare än du trodde?

Är det värt mödan?

Är du nervös inför veckorna?

Hur mycket unnar du dig själv/lön?

Ulrika Wällstedt driver sedan januari ett proffstall tillsammans med sin sambo Jonas Eriksson. Stallet har precis flyttat från Almunge till Söderby Gård norr om Märsta. Ulrika och hennes sambo har just nu 24 hästar i träning.

– Det är tidiga morgnar. Jag börjar jobba vid klockan sex. Som liten tränare gör man allt själv. Det är inte bara att köra fort och åka på trav. Det är allt arbete i stallet med att mocka. Jag har inte 20 anställda. Jag har en anställd och så har jag min sambo som arbetar i stallet. Nu har vi precis flyttat så det har varit mycket med det.

– Det är tufft. Men vi hade byggt upp våran verksamhet tidigare eftersom vi har varit amatörer i tre år. Hade man inte gjort det hade det varit ännu tuffare. Men man måste våga för att vinna. Det svåra är att få in starthästar. Ofta får man in hästar som inte har gått något tidigare och så ska man göra underverk med dem. Vi får in unghästar för inkörning, men det är inte säkert att man får behålla dem. I början får man ta det man får och jobba upp sig.

– Absolut. Vi som håller på med travsporten brinner för det här. Det krävs väldigt lite för att man ska orka med allt slit. Lite framgångar lever man på länge. Vi är ett optimistiskt släkte.

– Ekonomiskt är det jättetufft. Men så är det nog för alla egenföretagare i mindre branscher. Men det här är inget jobb, det är en livsstil. Om man inte är beredd på att satsa 200 procent ska man inte hålla på med det här.

– Det är inte några stora löner och ingen semester. Det är hårt arbete dygnet runt.

Troels Andersen tog ut sin tränarlicens den första februari i år. Andersen som fyller 30 år senare i sommar har 13 hästar i träning, varav 12 är starthästar. Han driver sin verksamhet tillsammans med sin sambo och en anställd.

– Jag fodrar hästarna sex på morgonen. Sen börjar vi strax före sju, då släpper vi ut hästarna. Sen kör vi hästarna på förmiddagen. På eftermiddagen brukar det bli någon mer tur. Jag brukar sko lite och laga hagar också. Jag bor hemma på gården, så det är bara tio steg hem, det är tacksamt. På kvällen sladdar jag banan och fodrar hästarna igen vid sex. Sen brukar det vara lite pyssel med papper och så där...

– Jag hade sådan tur och fick så bra start så det har varit bra. Det blev en väldigt fin snurr på stallet direkt, det är tacksamt. Jag tänkte att det skulle vara kul om vi vann något lopp i år, men jag vann de fyra första loppen jag körde som proffs. Man måste ha lite stolpe in från början, annars dömer folk fort.

– Ja, det tycker jag. Man har haft klart för sig hela tiden att det är tufft. Men det måste flyta på om det ska bli något. Det är inget man kan gå in till och tro att det går av sig självt.

– Nej, jag är inte nervös så. Men man har högre krav på sig själv. Jag skiter i hur det går, huvudsaken är att jag gör mitt bästa. Det går inte att gå och vara orolig, för då blir det bara pannkaka. Man måste lita på sig själv. Allt går upp och ner i vågor. Man ska inte leta fel, utan bara köra på.

– Det är inga stora pengar, men det går runt. Det är inte mycket över, men jag kan köpa det jag behöver.

Clas Jonsson är en 26-årig travtränare som har licens på Hagmyrens travbana. Han har för tillfället 13 hästar i träning och driver sin rörelse helt själv.

– Jag har hjälp på morgnarna så jag är inte i stallet innan åtta. Min granne bor på gården så han fodrar åt mig. Sen är jag ofta inte klar innan åtta på kvällarna.

– Nej, jag visste innan att det här är ett kämpigt jobb.

– Jag hoppas det i alla fall. Just nu är jag så pass ny men jag hoppas att det ska bli bättre än vad det är nu. Just nu är det tufft och slitsamt, men så är det.

– Det är man alltid. Man får vända och vrida på varenda krona för att få det att gå ihop. Att har blivit så fruktansvärt dyrt och ingen ”vanlig” Svensson kan äga travhäst längre. Det är svårt att motviera hästägarna att betala.

– Just nu tar jag inte ut någon lön. Man kan ta ut 5 000 kronor emellanåt men det går nästan inte ihop sig. Om man räknar ut hur mycket tid man lägger ner på det här så ska man ha 20 000 kronor rent i månaden.

ARTIKELN HANDLAR OM