”Vinner han blir det glädjetårar”

Har tagit fem raka segrar – nu väntar V75-final

Foto: Kanal 75/Maria Holmén
Malin Löfgren grät framför kamerorna när det stod klart att hon fick behålla Sanity i träning.
TRAV

I november forsade glädjetårarna när Malin Löfgren ropade in Sanity på auktion i Eskilstuna.

På lördag är duon tillbaka i smedernas stad.

Med fem raka segrar i ryggen väntar V75-final.

– Vinner han blir det garanterat nya glädjetårar, säger Löfgren.

Östersundtränaren Malin Löfgren har hittat sin drömhäst i Sanity. I fjol vann han Rixallsvenskan och när han, tillsammans med övriga rixhästar, auktionerades ut i Eskilstuna i November ropade Malin Löfgren och 135 andra delägare in honom för 780 000 kronor. När det stod klart att Sanity skulle få följa med hem till Östersund igen var glädjen enorm och Löfgren grät av lycka.

Och det har hon fått anledning att göra igen.

Fem starter senare ståtar Sanity med fem raka segrar och vid varje vinst har glädjetårarna kommit.

– Det är inte för inte man kallas för lill-Hultman nu för tiden, säger Löfgren skämtsamt och syftar på Solvallatränaren Stefan Hultman som är känd för att visa känslor.

– Jag brukar inte vara så känslosam i vanliga fall men jag blir så överväldigad varje gång. Det går inte att hålla tillbaka och kommer verkligen från hjärtat. Men det får man bjuda på och vinner han på lördag blir det garanterat nya glädjetårar.

Han var ju riktigt bra redan i fjol, men att han nu skulle ståta med fem raka och gå ut som favorit i en V75-final kunde du väl ändå inte tro?

– Det trodde jag väl inte. Men jag tyckte att det var lite väl mycket prat om att vi hade betalat så mycket pengar för honom. Visst tyckte jag också att det blev lite väl häftigt men jag hade på känn att han skulle vara värd pengarna. Och han har ju bevisat mer i år än vad jag över huvud taget hade vågat hoppas på.

Vilka bitar är det som han har utvecklat?

– Nu är han färdig i kroppen. I fjol sprang han mer på talang. Det var därför jag matchade honom så försiktigt. Han hade säkert kunnat prestera bra i tuffare lopp redan i fjol och tjänat mycket mer pengar, men risken är att det hade kostad för mycket och att han inte hade varit den häst som vi har i år.

Siktar på Svenskt Travderby

Och Malin är fortfarande rädd om sin ögonsten. På torsdag avgörs ett av fyraåringarnas största lopp, Sprintermästaren, och det fanns länge funderingar på att starta Sanity där.

– Jag höll på och vela hit och dit men kände att han trots allt kanske inte har den där riktiga tuffheten än. Och det är ju så att det är väldigt tufft med två heat samma dag. Risken att jag inte skulle få tillbaka samma häst efter en sådan urladdning är för stor, och jag är inte beredd att ta risken.

Och V75-final är ju inte fy skam...

– Nej, det är det verkligen inte. Och om tre veckor har vi Norrlands Grand Prix med 300 000 kronor i förstapris. Så det finns bra lopp att gå ut i.

Derbyt i september?

– Det klart att tanken finns. Rullar allt på som det ska och han är i ordning kommer vi säker att prova honom i derbykvalen.

Pest och pina under loppen

Men först och främst är det alltså en resa tillbaka till smedernas, och glädjetårarnas, stad som står på programmet för Malin och Sanity. Där väntar final i klass I och trots ett svårt åttondespår bakom startbilen kommer Sanity att spelas till favorit.

– Han känns precis som han ska efter senaste loppet - pigg, glad och mjuk. Det är lite vanskligt med läget men jag kommer att säga till Johnny (Takter) att han måste ladda från start och försöka komma ner. För det går inte att backa. Det är som att ge upp direkt.

Hur ser drömscenariot ut?

– Så länge han slipper "dödens" är jag nöjd. Det är kanske inte heller omöjligt att han har sådan respekt med sig att någon vill släppa till honom. Men ledningen är absolut inget måste utan kommer han ner i andra-, tredje par utvändigt kan han vara med på allvar ändå.

Du brukar ju har lite svårt att följa loppen. Kommer du att våga titta den här gången?

– Jag har mognat precis som Sanity och sett två hela lopp i rad nu faktiskt. Men vi får väl se om jag vågar titta. Det är lite konstigt egentligen. Man lägger ner så väldigt mycket tid och när det är dags för lopp är det inte roligt alls utan bara pest och pina. När det går bra är det så väldigt roligt efteråt men under själva loppen finns inget roligt. Varje gång undrar jag varför jag utsätter mig för det här. Jag kanske borde börja virka istället, säger Löfgren och skrattar.

Ola Johansson/Kanal 75

ARTIKELN HANDLAR OM