Campbell: ”Jag ska göra allt jag kan för att vinna”

Stjärnan i stor intervju inför legendloppet: ”Jag ser fram emot att vara a ”part of the show”

Foto: Kanal 75
Ingen hästsportsutövare har kört in mer pengar än John Campbell. På onsdagen återvänder den legendariske kusken till Solvalla för att köra "Ahsell Legends" och Jubileumspokalen.
TRAV

Världens genom tiderna vinstrikaste kusk.

Två miljarder kronor i inkörda prispengar.

1988 vann han Elitloppet med Mack Lobell.

På onsdagen återvänder John Campbell till Solvalla.

Det är 18 år sedan John Campbell senast satte sin fot på svensk mark.

1996 körde han Elitloppet med hästen Triple T.Storm som vann sitt försök och spelades till favorit i finalen, men kroknade i ledningen och slutade femma bakom franske Coktail Jet.

– När vi vann försöket så lätt trodde jag att vi hade en riktigt bra chans. Det var en väldigt snabb häst, men tyvärr kunde han inte prestera lika bra i finalen, det var en stor besvikelse, säger Campbell och hymlar inte med att han hade kommit med uppdraget att hemföra ännu en elitloppstriumf till Nordamerika.

För det avtryck som ”mannen med mustaschen” satte åtta år tidigare är för evigt inpräntat i det svenska travmedvetandet.

Elitloppet 1988 anses som en av Solvallas största stunder och Bo Rydgrens klassiska referat "what a horse, what a driver" är också bevis för att det inte bara var fenomenet Mack Lobell som tjusade, även från sulkyn bjöds på något som aldrig skådats på svenska travbanor.

"En speciell resa"

Redan då, vid 33 års ålder, var John Campbell världens vinstrikaste kusk.

Idag som 59-åring snuddar han 290 miljoner dollar i inkörda pengar och har rekordet som enskild utövare även när man räknar med den globalt sett betydligt större galoppsporten.

– Jag kan inte säga att det är något jag tänker på ofta. Däremot är jag väldigt stolt över det, jag skulle ljuga om jag sade något annat. Men jag tävlar fortfarande och min mentalitet är att titta framåt. När karriären är över blir det säkert annorlunda, men nu fokuserar jag bara på att försöka vinna nästa lopp.

Hur länge tror du att du kommer att fortsätta?

– Jag vet inte, det beror helt på vilka hästar jag får köra. Den dagen jag inte får hästar i de stora loppen, som Nuncio i Hambletonian, då vet jag att det är dags. Men så länge får vara med och så länge jag känner att jag gör ett bra jobb så kommer jag att fortsätta.

Men du tävlar inte lika mycket som förr, eller hur?

– Nej, det stämmer. Jag vill inte resa så mycket längre utan håller mig mest till Meadowlands. På sommaren kan jag åka till Chester och Pocono, men jag nöjer mig med att koncentrera mig på de banorna.

Men nu reser du ända till Sverige...

– Ja, det är en speciell resa. Min fru och jag ser verkligen fram emot det. Vi har blivit väldigt väl behandlade när vi varit i Sverige tidigare. Jag var inbjuden till det här loppet redan i fjol, men då hade jag andra åtaganden som inte gick att ställa in. I år fungerade det bättre.

Vad är ditt starkaste minne av Sverige?

– Fansen. Hur mycket de älskar sporten, hur entusiastiska de är, hur väl insatta de är och hur de uppskattar hästarna. I Sverige är trav en stor sport, det är det tyvärr inte här. Det finns "fickor" där intresset är stort, men i Sverige är det spritt över hela landet. Hur mycket jag än önskar att det skulle vara på samma sätt här så tror jag aldrig det kommer att bli en landomfattande sport på samma sätt.

Vad minns du av Elitloppet 1988?

– Jag kommer ihåg det mesta. Det starkaste är när de spelade USA:s nationalsång, hur fantastiskt det kändes. Men även allting inför loppet och faktumet att Mack inte ville gå träningsjobb under veckan, att han hade vägrat springa på Solvalla. Det blev mycket skriverier om det och jag kände mig väldigt osäker när jag kom ut till loppet. I defileringen var jag fullt koncentrerad på att få honom att springa, att han inte skulle stanna. Han hade alltid "a mind of his own", han var smartare än andra hästar. Men både jag och tränaren Chuck Sylvester var chockerade över hur han hade uppträtt. Det var inte förrän jag fick upp honom bakom vingen som jag visste att han skulle prestera.

Hur känner du för Mack Lobell idag?

- Jag håller honom fortfarande som den bästa häst jag någonsin har kört. Jag känner mig utvald att jag fick köra honom, han var så exceptionell.

På vilket sätt?

– Förutom hans personlighet så var det sättet han travade. Hans ”gait” var före sin tid. Travarna har blivit mycket effektivare, men han hade samma rörelsemönster som de bästa travarna har i dag. Dessutom var han bra redan som tvååring, han vann Hambletonian som treåring och Elitloppet som fyraåring, sedan fortsatte han och var lika bra som sexåring. Han var fenomenal.

Är det en av anledningarna till att du kommer till Sverige, att få träffa Mack Lobell?

– Ja. Jag har bekanta som åker till Sverige med jämna mellanrum och jag brukar alltid fråga hur han har det. Trots att han är 30 år så verkar han må bra, jag har fått många bilder och ser verkligen fram emot att få träffa honom igen, även om jag inte tror att han kommer att känna igen mig. Det gjorde han inte senast jag såg honom då han stod som avelshingst här i USA.

Tror du att du kommer att köra Elitloppet igen?

– Om läget kommer med rätt häst så absolut. Jag skulle älska det. Men då vill jag köra en häst som jag känner kan vinna loppet. Det är det som driver mig, det finns ingen bättre känsla än att vinna. Det var därför jag såg så mycket fram emot Hambletonian i år, det var första gången på många år som jag hade en verklig chans. Tyvärr så räckte det inte hela vägen.

Kan Nuncio vara den hästen?

– Ja, det kan han. Det är en extremt bra häst. Han har många kvalitéer, hög speed och han kämpar alltid maximalt. Dessutom har han väldigt fin aktion och galopperar aldrig. Eftersom det är en stor häst tror jag att han kommer att mogna ännu mer nästa år och jag ser inget skäl till att han inte skulle kunna utvecklas till en stjärna även som äldre.

Hur känner du inför att köra det här loppet, "Ahsell Legends" där många av dina konkurrenter slutat köra lopp för länge sedan?

– Vi har ett lopp som körs vartannat år i Ontario (Kanada) som är väldigt likt det här, så jag vet hur det är. Jag tycker att det ska bli roligt, det är väldigt bra för fansen och jag ser fram emot att vara "a part of the show". Framförallt ser jag fram emot att få träffa Bernie (Berndt Lindstedt) som är en väldigt god vän. Vi har tävlat mycket mot varandra genom åren och han är inte bara en kusk i världsklass, han är också en människa i världsklass.

Är det någon annan av kuskarna i loppet som du känner personligen?

- Stig (H Johansson) känner jag lite grann, men inte de andra. Men det är egentligen det som ska bli mest spännande, att få träffa nya människor. Sedan hoppas jag att det blir en fin tävlingskväll.

Och att du får revansch för 1996?

– Ja, jag ska göra allt jag kan för att vinna, det lovar jag.

Robin Johansson/Kanal 75