”Hästarna har varit sämre än väntat...”

Kan den finske ”jultomten” vända negativa trenden: ”Gillar när det är kallt i backen”

Foto: KANAL75
Risto Airaksinen.
TRAV

”Spela Risto och bli rik”.

Den devisen håller inte längre.

Den finske ”jultomten” Risto Airaksinen har inte frälst sina anhängare som brukligt de senaste åren.

– Hästarna har varit sämre än väntat när vi tävlat i Sverige, men jag hoppas att vi kan vända på det i vinter, säger finländaren som gästar lördagens V75-omgång på Rommetravet.

Det fanns en tid då man kunde lusläsa startlistorna efter Risto Airaksinens namn, spela när man fann det och vara säker på att göra sig en slant.

Den tiden är förbi.

Åtminstone om man ska gå efter resultaten de tre senaste åren.

För Airaksinen är inte längre den ”jultomte” som dök upp på svenska banor ett par-tre gånger per år och satte dit högoddsare i början av 2000-talet.

Åren 2003-2011 startade han 34 gånger på svensk mark, vann sex lopp varav två till jätteodds: 83 respektive 43 gånger pengarna. Det innebar att varje satsad hundring på en Airaksinen-tränad häst under de nio åren gav 463 kronor tillbaka.

Inte heller den ”supertränare” som började komma allt oftare och vann nästan var tredje start på svensk mark under 2012-2013.

De senaste säsongerna har det gått trögare när 67-åringen från Hämeenkoski i södra Finland tagit färjan över sundet.

Tendensen kunde skönjas redan 2014.

Året då Airaksinen gjorde rekordmånga starter på svensk mark, 50 stycken.

Åtta slutade i seger vilket ger en procent de flesta tränare skulle vara nöjda med, men i Airaksinens fall var det ett kraftigt tapp jämfört med de 14 av 47 han ståtat med under de två tidigare säsongerna.

Men den största skillnaden var att spelarna nu var på sin vakt.

Den som spelat Airaksinens samtliga starthästar på svensk mark under 2012/2013 kunde hämta ut 150 kronor för varje satsad hundring.

Motsvarande återbäring för 2014 blev 52 kronor.

”Har strulat”

Plötsligt hade det blivit en förlustaffär att ”spela Risto”.

- Visst har jag märkt att mina hästar varit hårdare spelade i Sverige de senaste åren. Man ser det redan i tipsen i tidningarna. Samtidigt åker jag ju inte så långt om jag inte tror på vinstchans, men när jag anmäler vet jag ju inte vad det blir för motstånd, säger Airaksinen som varit mer sparsam med turerna över Östersjön de två senaste åren.

– Det har strulat lite. Några hästar som jag fått in har inte gått så bra som väntat, sedan har det varit lite skador och har man få hästar från början blir det inte mycket kvar.

Med bara sju hästar på träningslistan stämmer det förstås, men skillnaden är att de som gästat inte varit lika framgångsrika.

2015 blev det visserligen två segrar på sex starter, men fjolårets elva försök gav blott en triumf. Eller närmare bestämt en halv då Part Two löpte dött lopp i finalen av Lars Lindbergs Minne på Bergsåker i augusti.

Det innebar att hundringen under 2016 reducerades till ynka 23 kronor.

Är det inte värt att spela på dig när du kommer längre?

– Jo, det hoppas jag. Nu ska vi börja starta lite mer igen. Part Two blev dålig i höstas, men är på gång och både hon och Velvet Girl har fina lopp i Sverige under januari och februari. Då hoppas jag få sätta dit några vinnare igen.

Problem med resa

Redan på lördag kan det vara dags när Airaksinen tar med sig Velvet Girl till Romme. Egentligen var hon tänkt att få resesällskap, men Winter’s Snowman får stanna hemma.

– Tyvärr såg jag i morse (torsdag) att han gjort sig illa i boxen så det var bara att stryka. Synd, han har tränat riktigt bra så jag hoppas att han kommer igen.

För Velvet Girl kan det innebära bekymmer då hon tidigare haft problem med att resa långt.

Efter seger på Eskilstuna i slutet av 2015 har de tre senaste utflykterna västerut slutat i flopp. Senast på Bergsåker i näst senaste starten.

– Hon var inte som bäst den dagen. Det märktes efter loppet då hon inte drack något och när vi kom hem fick hon feber. Annars gick själva resan bättre jämfört med de två starterna på Solvalla då hade vi åkt på natten och hon hade fått stå ensam i ett stall hela tävlingsdagen. Det trivdes hon inte med. Hon är van att gå ut i hagen direkt på morgonen.

”Bra för sin klass”

Hur lägger du upp resan nu?

– Hon får övernatta i ett litet stall i Sala. Det är ett lugnt ställe med bara två valacker, sedan finns det hage. Visst oroar det lite att hon inte får sin reskamrat, men jag tror att det här upplägget ska passa henne.

Hur är formen?

– Den är väldigt bra. Hon repade sig snabbt efter sjukdomen och var en fröjd att skåda över upploppet senast. Tidigare har hon alltid haft problem med travet, men nu såg det perfekt ut. Det känns också i jobben att formen sitter där, hon bara lägger ner skallen och sticker iväg. Generellt är det en häst som tävlar bäst på vintern. Hon blir mindre stel i kroppen när hon inte brunstar.

Det har varit väldigt kallt i Romme under veckan, men väntas någon plusgrad under tävlingsdagen. Vilket underlag passar henne bäst?

– Hon gillar när det är kallt i backen eftersom hon har lite känsliga hovar. Jag hoppas att det är fruset, skulle det komma snö och bli kladdigt är hon missgynnad. Vi kör gärna med korta hakar bak som i de senaste starterna. I övrigt blir det norskt huvudlag som tidigare.

Är hon bra nog att vinna?

– Det hoppas jag. Hästen är bra för sin klass och tål att göra en del själv på vägen. Det var synd på bakspåret eftersom hon är riktigt kvick i voltstart och säkert hade kunnat ta in sitt tillägg snabbt annars. Men Jorma Kontio får lösa det taktiska och lita på att jag gjort mitt jobb som tränare.

Robin Johansson/Kanal75