”Det kan bli ett minne för livet”

NYBRINK: ”Haussen har aldrig varit bättre – men Bold Eagle stenklar? Nej, det här är en vidöppen historia

Foto: GUSTAV MÅRTENSSON
Nuncio tog hem Elitloppet i fjol och förhandssnacket inför årets elitlopp har handlat mycket om hans duell med Bold Eagle. Men efter en rad svaga insatser av Nuncio kanske Delicious U.S. är det största hotet mot den franske suveränen?
TRAV

Haussen är total – aldrig någonsin bättre.

Jag kan på ett sätt hålla med, även om minnet som vanligt är skrämmande kort.

Men okej, visst artar Elitloppet sig till att bli ett travminne för livet. Bold Eagle är kanske från en annan planet? Hur ska de komma åt honom?

Ändå vill jag poängtera att den franske travikonen ledsagas av sämsta kusken.

Nej, det är knappast kört. Jag vill istället påstå att upplösningen är en vidöppen historia.

Franck Nivard heter killen som kör Frankrikes bästa häst på mycket länge, Bold Eagle, ett väsen som plöjer fram med lågt huvud, i hastigheter vi aldrig sett en fransk travare prestera.

Jag vill börja med att tala om hur bra Franck Nivard lyckats med Bold Eagle på hemmaplan. De två raka vinsterna i Prix d'Amerique (2016 och 2017) har handlat tjusiga nummer signerade av 38-åringen (född 1979) som måste rankas som landets bästa kusk. Han är iskall, positionssäker, kör med pondus och verkar vara totalt utan nerver. Örjan Kihlströms franske kusin?

Det Nivard inte kan göra med en häst på Vincennes stora bana kan ingen annan heller. Han är förstavalet för alla som har en stjärntravare som ska ut på den svarta kolstybben.

Hemma i Frankrike alltså. I Sverige har han inte övertygat, för att uttrycka sig snällt.

Diskades på Jägersro

Nu har han inte varit hos oss särskilt ofta så ni som inte hänger med är förlåtna. Jag är ingen världsmästare på att gräva fram statistik utan det får bli skott på volley, tagna ur minnet, och vi börjar med Hugo Åbergs på Jägersro 2014 och Un Mec d'Heripre. Där Franck, lite lugnt, tryckte sig loss ur sista kurvan, spurtade förbi allt men diskades för trängning och vi bjöds på tumultartade scener i vinnarcirkeln som kretsen kring hästen snabbt belägrat med motades bort från.

Hemma i Frankrike hade det varit okej, den lilla knuffen, inte i Sverige där vi tillämpar hårda regler på våra trånga 1000-metersbanor. Man kan säga att Nivard inte hann med i svängarna och kompenserade med att desperat försöka reparera misstaget. Lite som när en långsam back i fotboll blir tvungen att fälla en snabb anfallare. Eller som när en boxare siktar på skrevet för att inget annat biter.

Efter det var inte Nivard så himla sugen på att köra i Sverige. Bättre att vara kung i sitt hemland där han hade koll på ribban och slapp såna här pinsamheter.

Fick åka hem utan blommor

Förra året var han tillbaka i Sverige, för att köra Call Me Keeper åt Daniel Redén i Elitloppet. Han hade under våren på Vincennes vunnit tre lopp med Redéns tanks så det var kanske inget jättekonstigt val, lite av en belöning också kanske?

Pannkaka igen. Och den här gången var det slående hur han kom till korta mot de svenska kuskarna.

Från spår fem bakom bilen i försöket lyckades han bli hängande i tredjespår, trots en långsam start. I första kurvan hade Nivard chansen att gå ner i andraspår men agerade trögt och blev kvar. Sen tvingades han forcera sin häst i spåren i ytterligare en kurva innan positionen snett bakom ledande Royal Fighter nåddes, ska vi gissa med hög andhämtning.

Strax därefter galopperade Call Me Keeper, uppgivet och utslagen. Ingen skyllde på hästen och Nivard åkte hem utan blommor och ett troligen tilltufsat självförtroende. ”Putain.”

Är snudd på allas vinnare i år

Nu är han alltså här igen. Stjärnkusken med den fullständigt överlägsna hästen. Bold Eagle är snudd allas vinnare av Elitloppet 2017. Våra tre musketörer: Örjan Kihlström, Erik Adielsson och Björn Goop sa det i kör när de fick frågan av Aftonbladet förra veckan.

Grabbar, bakläxa. Ni glömde att det är hela ekipaget som ska bedömas. Jag vill i alla fall ha det sagt, att jag inte blir ett dugg förvånad om Franck Nivard darrar och skjuter över. 1000-metersbana är inte hans paradgren.

Så vem vinner då? Fjolårsvinnaren Nuncio kanske? Ja, så borde det vara. Hela hösten, vintern och våren har vi väntat på duellen.

Ärligt talat nu, Stefan Melander, hur ska vi kunna motivera det? Är det inte jättekris? Har du verkligen kunnat toppa hästen som man ska i år? Inget tyder på det. Tvärtom, han har inte varit i närheten av formen i de tre senaste starterna.

Kan få gråta ikapp

Nuncios situation är som om Sergej Bubka, den fantastiske stavhopparen, dyker upp i ett OS utan att ha klarat ingångshöjden, låt säga fem meter, i de tre senaste tävlingarna. Vi har inte den blekaste hur det ska gå men hoppas att allt bara är lite oflyt och att magplasken snart är glömda.

Men, som sagt, tillåt mig tvivla.

Vi får istället, anar jag, luta oss mot Daniel Redéns hästar. Han har tre stycken och hetast för mig är förstås Delicious U.S.

Tre skitar hög flyger hon in under under radarn i loppet med sina vinster i farmarligan under våren, mot obefintligt motstånd.

Vinner hon är det risk för att jag får kämpa för att inte ta till tårarna. Jag känner så. Den där lilla hästen mot alla hårda hingstar. Det skulle vara något. Sen kan hon lägga av. Efter det ska hon finnas vid Daniel Redéns sida resten av livet, som fölmärr kanske.

Men aldrig om det skulle innebära en risk. För tränaren är så kär i henne att det gör ont. Det berättade han för mig när jag cyklade förbi förra veckan. ”Hon betyder allt för mig. Tror knappt folk fattar hur mycket.”

Men heja på Bold Eagle eller Nuncio ni.

För mig är valet givet.

Sen gråter vi ikapp, jag och Daniel.

FAKTA

ALLA TIDIGARE ELITLOPPSVINNARE:

1952 Permit W. Heitmann Tyskland

1953 Frances Bulwark S. Nordin Sverige

1954 Carné O. Persson Sverige

1955 Gutemberg A A. Deheegher Frankrike

1956 Gelinotte C. Mills Frankrike

1957 Gelinotte C. Mills Frankrike

1958 Io d’Amour G. Krüger Tyskland

1959 Jamin J. Riaud Frankrike

1960 Honore II R. Simonard Frankrike

1961 Kracovie R. Vercrysse Frankrike

1962 Eidelstedter J. Frömming Tyskland

1963 Ozo R. Massue Frankrike

1964 Pack Hanover S. Brighenti Italien

1965 Elma J. Frömming USA

1966 Roquepine J.R. Gougeon Frankrike

1967 Roquepine H. Levesque Frankrike

1968 Eileen Eden J. Frömming Italien

1969 Fresh Yankee J. O’Brien USA

1970 Eileen Eden J. Frömming Italien

1971 Tidalium Pelo J. Mary Frankrike

1972 Dart Hanover B. Lindstedt Sverige

1973 Ego Boy I. Olofsson Sverige

1974 Timothy T. G.C. Baldi Italien

1975 Timothy T. G.C. Baldi Italien

1976 Dimitria L. Verroken Frankrike

1977 Eleazar L. Verroken Frankrike

1978 Hadol du Vivier J.R. Gougeon Frankrike

1979 Pershing B. Lindstedt Sverige

1980 Ideal du Gazeau E. Lefevre Frankrike

1981 Jorky L. Verroken Frankrike

1982 Ideal du Gazeau E. Lefevre Frankrike

1983 Ianthin P. Delanoe Frankrike

1984 The Onion S. H. Johansson Sverige

1985 Meadow Road T. Jansson Sverige

1986 Rex Rodney K. Håkonsen Norge

1987 Utah Bulwark S.H. Johansson Sverige

1988 Mack Lobell J.D. Campbell USA

1989 Napoletano S.H. Johansson Sverige

1990 Mack Lobell T. Nilsson Sverige

1991 Peace Corps S.H. Johansson Sverige

1992 Billyjojimbob M. Brethour Kanada

1993 Sea Cove J. Verbeeck Tyskland

1994 Copiad E. Berglöf Sverige

1995 Copiad E. Berglöf Sverige

1996 Coktail Jet J. Et. Dubois Frankrike

1997 Gum Ball S. H Johansson Sverige

1998 Moni Maker W. Hennessey USA

1999 Remington Crown J. Verbeeck Frankrike

2000 Victory Tilly S. H. Johansson Sverige

2001 Varenne G. Minnucci Italien

2002 Varenne G. Minnucci Italien

2003 From Above Ö. Kihlström Sverige

2004 Gidde Palema Å. Svanstedt Sverige

2005 Steinlager P. O. Midtfjeld Norge

2006 Conny Nobell B. Goop Sverige

2007 L’Amiral Mauzun J. M. Bazire Frankrike

2008 Exploit Caf J. M. Bazire Frankrike

2009 Torvald Palema Å. Svanstedt Sverige

2010 Iceland J. Takter Sverige

2011 Brioni J. Lövgren Tyskland

2012 Commander Crowe C. Martens Sverige

2013 Nahar R. Bergh Sverige

2014 Timoko B. Goop Frankrike

2015 Magic Tonight Ö. Kihlström Sverige

2016 Nuncio Ö. Kihlström Sverige

Micke Nybrink