Amatören om sagan: ’Det känns overkligt’

Började träna sin första travhäst för åtta år sedan – har favorit i Kriteriestoet

1 av 2 | Foto: KANAL75
TRAV

Hon började träna sin första travhäst för åtta år sedan och hade innan dess aldrig varit intresserad av trav.

På söndag har Nina Jonsson en av favoriterna i Kriteriestoet – där Myrs Hera jagar sin femte raka seger och förstapriset på 350 000 kronor.

– Det känns overkligt. Allt är som en saga, säger amatörtränaren om sitt jättelöfte.

Det är dags för Kriteriet och Kriteriestoet för kallblod på Dannero på söndag. Loppen ingår dessutom i en extra V75-omgång.

I Kriteriestoet finns det ett treårigt sto som har visat sig vara något alldeles extra. Hon tränas heller inte av någon av de större tränarna i landet – snarare tvärtom. Myrs Hera heter hästen som på sju starter aldrig har varit sämre än trea. Hon ståtar med fyra raka segrar och sprang svenskt rekord näst senast på Lindesberg. Gången efter vann hon överlägset försöket till Kriteriestoet på den snabbaste försökstiden. Nu är hon en av favoriterna i finalen, vilket känns osannolikt för Nina Jonsson som äger, tränar och har fött upp hästen.

– Jag kunde ju aldrig tro att hon skulle bli så här bra och det har jag nog inte förstått ännu att hon har blivit. Jag är amatörernas amatör när det gäller trav, säger Nina Jonsson och skrattar.

Jobbar som massör

Tillsammans med sin sambo och två barn bor Nina i skogen två mil utan Järvsö. Eller mitt ute i ”obygden” som hon själv kallar det. Hon jobbar som massör till vardags på olika företag och på fritiden tränar hon hästarna. Förutom Myrs Hera och hennes mamma Björs Faxa finns det en tvååring och en ettåring med samma mamma på gården. Och fram till för åtta år sedan var trav något som Nina inte hade något intresse för.

– Jag var inte alls travintresserad tidigare utan höll på med hoppning och hade en ridhäst. Däremot har min sambo haft travhästar i 20 år som han har ägt, men inte tränat själv. För åtta år sedan blev jag pålurad min första travhäst. Det är mamman till Myrs Hera som vi nu har tagit föl efter. När jag höll på med hoppning var det en kompis som tjatade på mig och tyckte att jag skulle skaffa mig en travhäst.

– Vi har hästarna hemma på gården och de går på lösdrift och sover ute dygnet runt, året om. De är födda ute allihopa och kommer förmodligen att dö ute.

– Jag rider mest hästarna och tränar uthållighet och styrka och ser till att de är mjuka. Jag kör aldrig fort med dem utan bara i joggingtempo. En gång har jag varit nere på banan med Hera och det var efter en sex veckors träningsperiod innan hon skulle starta i Lindesberg. Då fick hon ett lugnt jobb på banan men annars är det mestadels skogsturer under sadel.

”En otrolig häst”

Nina Jonssons träningsupplägg har uppenbarligen givit bästa effekt på Myrs Hera. Det treåriga stoet har imponerat i sina segerlopp och även på kusken Ulf Eriksson som har varit smått lyrisk efter segrarna.

– Ja, Ulf har varit jätteglad. Han har inte kört på henne ännu och begärt max. Han säger att det är en otrolig häst som både är lättkörd och lyhörd. Hon är så fin i loppen och ligger inte på något. Hon bara väntar på signalen. Ulf körde henne i kvalet när hon var två år och var jätteimponerad redan då, berättar Nina.

– Första segern var mot äldre hästar och då ledde hon hela vägen och var jättefin. Den andra segern var i Hudiksvall mot Stjärnblomster och Tekno Eld och mot sådana hästar trodde man ju såklart inte på vinst. Men hon fick ett jättebra lopp då och var starkast på slutet.

– Innan hon sprang svenskt rekord på Lindesberg hade hon fått en träningsperiod på sex, sju veckor. Så då hade vi inte några jätteförväntningar inför det loppet och var nöjda bara hon gjorde ett bra lopp. Att hon då sprang svenskt rekord var ju helt otroligt.

”Får ångest”

Men hela den här solskenshistorien kunde ha tagit en annan vändning när Myrs Hera var ett år gammal. Nina Jonsson fick problem när hon skulle börja köra in hästen på våren att de gav upp och släppte henne på sommarbete istället. Hon tyckte till och med att Myrs Hera var så besvärlig att hon försökte göra sig av med hästen.

– Vi höll på att sälja henne när hon var ett år. Hon var inte helt harmonisk då och var en liten och rund häst. Hon rörde sig inget speciellt och var rädd av sig. Så vi bjöd ut henne till några vänner och bekanta. Men det var ingen som ville ha henne och det är vi väldigt tacksamma för i dag. Man får lite ångest när man tänker på hur det kunde ha blivit men det var väl någon mening med det. Nu är hon absolut inte till salu.

– Vi kunde som sagt inte köra henne någonting på våren när hon var ett år så då sa vi att vi släpper henne på bete så får hon gå och äta en sommar. När vi sedan började tömköra henne på hösten då var hon som en ny häst på en gång. Nästan som en gammal häst. Hon hade mognat över sommaren och bara tog tag i bettet och ville springa. Nu är hon jättesnäll och det är en fantastisk individ.

– Hon är så lugn och det är aldrig några bekymmer med henne. Man kan nästan göra vad som helst med hästen. Bilstart passar också bättre som det är nu än voltstart. Hon öppnade snabbare bakom bilen senast än vad hon har gjort i voltstart tidigare, säger Nina.

”Är mer tryck i henne nu”

Uttagningsloppet till Kriteriestoet vann Myrs Hera efter att tidigt ha övertagit ledningen. Hon gick sedan ifrån till en överlägsen seger.

– Det gick ju sakta första varvet så då drog han upp tempot medvetet så att hon skulle få lite spring i benen. Det föll väl ut och hon vann med krafter kvar. Ulf körde med henne i 100 meter efter mål också bara för att hon ska lära sig att det inte är färdigt och då sprang hon 1.23 sista 400 metrarna.

– Det har känts hemma i träningen efter senaste loppet som att det är mer tryck i henne nu. Så jag hoppas och tror att hästen har gått framåt ytterligare.

”Får nypa oss i armen”

Hur är känslorna och förhoppningarna inför finalen på söndag?

– Sambon säger som jag att vi fattar inte det här utan får nypa oss i armen att vi faktiskt ska åka på final på söndag. Det känns overkligt. Vi är bara glada att få vara med, bara det är liksom en upplevelse. Men det går ju upp för mig mer och mer att hästen är väldigt bra, ha, ha.

– Och barnen är lika glada som vi och har blivit engagerade och följer med i travet nu också. Så det har blivit roligare för hela familjen och nu vill alla åka med på trav.

– Jag tror nog att vi ska försöka ge dem en match i alla fall. Men hur långt det räcker vågar jag inte säga. Det här är ju en dröm såklart, även om vi inte har hållit på i så många år. Men vi har ju alltid betalat in till de här större loppen och haft som mål att få vara med. Allting är som en saga, säger Nina Jonsson.

Blir glädjetårar

Och tillägger till sist:

– Det är alltid sjukt nervöst innan starten har gått iväg, sedan brukar det bli lite lugnare.

– Om hon skulle vinna? Oj, det kan jag inte sätta mig in i, jag vågar liksom inte tänka så långt. Det skulle nog inte gå att beskriva med ord hur man skulle känna sig då.

– Vi är inte vana vid det här och hade inte räknat med någon uppståndelse. Nu har tv varit här och gjort reportage också. Då började jag grina lite, jag blir så lättrörd när jag tänker på hästen. Det är precis som att hon förstår vad jag vill. Hon är väldigt personlig.

– Så det blir en och annan tår när hon vinner. När hon vann senast då grinade till och med äldsta sonen och han är normalt inte så lättrörd, säger Nina.

Michael Carlsson/Kanal75