Han är hemsk att möta

Nybrink om superkusken

TRAV

Han vinner 400 lopp om året.

De flesta från ledningen.

När Björn Goop hittar till front är det oftast kört.

Då rättar de andra in sig i ledet.

300 meter från mål sticker han.

Inför V75 i Årjäng skrev jag om Örjan Kihlström och hans förmåga att vinna bakifrån. Ingen kan hitta ryggar som han, ingen vågar vänta så länge. Vore han pokerspelare skulle han vara typen som checkar och synar hela vägen för att på rivern gå all in när han får en höjning emot sig. Jobbig att möta. Svårläst.

Kör hela fältet

Björn Goop är också hemsk att möta i ett travlopp. Ingen har förmågan att vinna lopp från ledningen så ofta som han. I lördags satte han dit Trim och Baht Launcher på V75. Båda vann från spets och det var om vi sett det tusen gånger tidigare. Hur han alltid är med den första biten och skaffar sig position, antingen pang till front på några steg, eller så tar han över efter 300-400 meter. Pondus.

Vad som händer sedan är typiskt. Har ni spelat poker vid ett bord där ett proffs sitter, en person som alla känner till och har stor respekt för? Alla bara och sitter och väntar på vad han ska göra. Ingen vågar ta initiativet. Proffset styr och ställer och rakar hem pott efter pott utan att någonsin visa korten. Fan!

Samma fenomen inträffar när Björn Goop tagit ledningen. Han får göra som han vill. De andra väntar på hans drag. Vill Björn köra 1.18 första 1 000 tillåts han göra det. Om någon styr fram utanpå är det bara för att säga hej, med mössan i hand liksom.

Studera Björn Goop när han sitter i ledningen nästa gång. Lätt tillbakalutad, nära till skratt och med dessa ständiga huvudvridningar. Han tittar gång på gång bakåt, det är som om han kör hela fältet. ”Har ni det bra där bak i kön? Någon som vill han en glass sen? Törstiga? Vi är snart framme – sitt ner i båten.” Det är budskapet han tutar ut, den lilla fulingen.

300 meter från mål kastar han en sista blick över axeln, viker fram körspöet med vänsterarmen, tjoar till och så kommer rycket. Vilt gungande gasar han undan, får genast några längder och håller nästan alltid undan till seger. Motståndarna hinner knappt börja köra, efteråt kliar de sig i huvudet. ”Nästa gång ska jag köra först!”

Men det gör de inte. Och om gör de det, utmanar honom över upploppet, tar han fram trumfkortet: vänstersläggan och juckandet. Det finns inte en häst som vågar stanna sista 200 med Björn Goop bakom sig. Snubben är grym på att hålla igång.

Förstår ni nu varför han vinner med allt? Förstår ni nu varför alla vill ha honom kusk?