Okända hotet mot Stenmark

Uppgifter i ny bok avslöjar: Svenske skidstjärnan hotades av utländsk terrorgrupp

Foto: Bosse Johansson
SPORTBLADET

Tre år efter det internationella genombrottet fick ­Erik Stenmark ett brev i vilket ­sonen Ingemar ­hotades av den kroatiska fascist­rörelsen Ustasja.

Uppgifterna avslöjas i journalisten Ulf Stenbergs bok ”Ingemar Stenmark: mer än bara åk.”

Enligt författaren fick den unge skidstjärnan själv aldrig reda på hotet.

Sportbladet kan i dag ­exklusivt publicera utdrag ur boken i vilka det ­framkommer flera okända detaljer kring en av ­Sveriges genom tiderna största idrottspersoner.

Boken ”Ingemar Stenmark: mer än bara åk” kommer ut under veckan. Här är ett exklusivt utdrag ur den om brevhotet.

En dag i slutet av april 1977 följde Ulf Stenberg med ­familjen Stenmark på ­skoterutflykt till fjällsjön Abelvattnet i Storumans kommun. Efter lunchen kom Ingemars pappa Erik Stenmark fram till Ulf Stenberg för att diskutera en fråga.

”Häromdagen kom det ett otäckt brev, som jag inte vet vad jag skall göra med. Det var Ustasja som upp­manade Ingemar att omgående bryta med Elan, annars skulle de se till så att ja, att han aldrig skulle åka skidor mer.”

Erik Stenmark berättade för journalisten, som hade blivit vän med familjen, att den radikala kroatiska ­fasciströrelsen i brevet förklarat att den slovenska skidtillverkarens snabba tillväxt innebar att den ­levererade vinster till ­regeringen i dåtida Jugo­slavien. Pengar som den serbiskt styrda stadsmakten använde för att bygga fängelser där ­Ustasjas kroatiska sympatisörer hamnade.

Mördade ambassadör

Hotet kom under en tid då Ustasja hade byggt ett nätverk i Sverige. 1971 utförde två anhängare ett terroristdåd, en dödsskjutning, mot Jugoslaviens ambassad i Stockholm.

Det okända hotet mot skidstjärnan avslöjas i ­boken ”Ingemar Stenmark: mer än bara åk” som journalisten Ulf Stenberg har skrivit och som i dagarna släpps av Ekerlids förlag. Ulf Stenberg kom som ung, driven journalist på DN ­familjen Stenmark nära och följde den unge utförs­åkaren från hans genombrott och framåt.

Ulf Stenberg är övertygad om att Ingemar Stenmark fram till att han fick läsa ­manus till boken inte kände till hotet. Han har senare under sin karriär varit ­under polisbeskydd för andra hot.

– När jag talade med Ingemar för ett år sedan sa jag att det kommer nyheter i boken som lär blir uppmärksammade om saker som skett ovanför hans huvud, berättar Ulf Stenberg.

Foto: GUNNAR BERGKRANTZ

Tränaren stal skidor

Han tycker än i dag att uppgifterna som Erik Stenmark kom med var allvar­liga.

– Det var otäckt och kom så plötsligt, jag tycker att det var obehagligt, säger Ulf Stenberg.

Ingemars far Erik och den unge journalisten diskuterade eventuella åtgärder, men det slutade med att de låg lågt.

– Det var enda gången, jag tog aldrig upp det igen. Han (Erik) förde det inte vidare och hade nog förhoppning att det skulle lugna sig, berättar Ulf Stenberg.

Efter det första ­brevet kom inga fler hot från Ustasja.

Ingemar Stenmark var och förblev sin skidleverantör Elan trogen. Detta trots att tränaren Hermann ­Nogler ansåg att Ingemar Stenmark inte fick samma material i storslalom som de stora konkurrenterna Gustav Thöni och Piero Gros.

När Ingemar Stenmark själv inte ville byta tog ­Hermann Nogler egna initiativ. I boken beskrivs hur han stal ett par storslalomskidor av Gustav Thöni och gav till Elans produkt­utvecklare i syftet att få fram bättre material till sin adept.

Foto: Pontus Orre

Hjälpte Elan

– Han visade mig de skidorna på ­hotell­rummet och var ganska stolt över det. Ingemar lade själv ner massa tid och hjälpte Elan med produktutvecklingen, så vilken betydelse den stölden hade vet jag inte, ­säger Ulf Stenberg.

Ingemar Stenmark vann sin första seger i världs­cupen 1974 i Madonna di Campiglio och den sista i Aspen 1989.

I boken får läsarna komma med bakom kulisserna under de fram­gångs­rika åren, men också en ­intressant och ­generös inblick i säsongerna före det ­internationella genombrottet.

FAKTA

Hotet som aldrig nådde fram till Ingemar

Utdrag ur boken ”Ingemar Stenmark: mer än bara åk”:

Det blev en tradition att på vintern åka upp till Joesjö och låna en stuga av Ingemars mormor och morfar. Hos Astrid och Gustav var det tacksamt att varva ned efter fyra månaders intensivt resande med världscupen. Även om enstaka luckor i tävlingsschemat gav möjlighet till korta uppehåll på Hawaii och Jamaica eller i Kalifornien kunde inget konkurrera med en veckas pimpelfiske i april.

Att följa med klanen Stenmark på skoterutflykt rakt in i Södra Storfjällets massiv, några mil väster om Tärnaby, blev ett uppskattat äventyr som garanterade total avkoppling. De avstressande dagarna i storslagen miljö rundades ofta av med smörstekt röding och en liten whisky, innan John Blund bjöd in till elva-tolv timmars djup sömn.

En dag i slutet av april 1977  styrde Erik Stenmark skotrarna, med dragsläden fylld av lunchmat, fiskedon och ved, till den idylliska fjällsjön Abelvattnet. Vi borrade upp pimpelhål och intog viloläge på de mjuka renskinnen, njöt av den gassande solen och tittade ned i det kristallklara vattnet för att se om rödingen visade något intresse för betet.

Erik kokade kaffe över elden och mamma Gunborg dukade upp den alltid välsmakande matsäcken. Det fanns inte ett moln på den klarblå himlen, när Ingemars pappa efter långlunchen kom bort till mitt pimpelhål och med överraskande låg röst sade:

”Vi måste prata om en sak, för jag behöver ett gott råd ”

Utläggningen som följde kom som en chock och gjorde mig först mållös.

”Häromdagen kom det ett otäckt brev, som jag inte vet vad jag skall göra  med. Det var Ustasja som uppmanade Ingemar att omgående bryta med Elan, annars skulle de se till så att ja, att han aldrig skulle åka skidor mer.”

Erik berättade att den kroatiska nationaliströrelsen Ustasja i brevet förklarat att Elans snabba tillväxt som sensationellt framgångsrikt företag innebar att den slovenska skidtillverkaren levererade vinster till Titos regering i Jugoslaviens huvudstad Belgrad. Pengar som i sin tur den serbiskstyrda statsmakten använde till att bygga fängelser, där Ustasjas kroatiska sympatisörer hamnade.

Med tanke på att Ustasja under 1970-talet byggt upp ett omtalat och fruktat

nätverk i Sverige, där mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm och flygkapningen på Bulltofta tvingat fram en svensk terroristlag, fanns det all anledning att ta hotet mot Ingemar på största allvar.

Så kändes det i alla fall på Abelvattnet den där aprildagen 1977.

”Vad tycker du jag skall göra?”, frågade Erik.

Vi resonerade, lyfte för- och nackdelarna med att skicka brevet vidare till Säpo vilket ju var den mest uppenbara vägen – och kom fram till att det sämsta som kunde hända nog var om hotet läcktes till media och blev offentligt.

Jag blev pappa Stenmark svaret skyldig, men med tanke på att säsongen just avslutats och det var ett drygt halvår tills världscupen skulle starta på nytt bestämde han sig för att avvakta för att se om det kom några nya hot.

Vi pratade aldrig mer om det och än i dag är jag övertygad om, att Ingemar aldrig fick någon kunskap om det hårresande innehållet i hotbrevet. De politiska motsättningarna i dåtidens Jugoslavien var inget han funderade över och han fortsatte att uppträda synnerligen solidariskt mot Elan under hela karriären.

Det här är Ustasja (stavas också Ustaša)

Fascistisk rörelse som grundades på 20-talet i Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (som senare blev Jugoslavien). Ustasja kan översättas "De Upproriska" och kämpade för att etniskt rensa nuvarande Kroatien från bland annat judar och serber. Under andra världskriget införde Ustasja raslagar och koncentrationsläger.

Rörelsen har kopplingar till två terrordåd begångna i Stockholm.

1971 tog sig två kroater in i Jugoslaviens ambassad i Stockholm och avlossade flera skott. Två personer skadades och en dog i attacken som ledde till en diplomatisk kris mellan Sverige och Jugoslavien, samt skärpta straff för olaga vapeninnehav. Gärningsmännen och tre medhjälpare dömdes till långa fängelsestraff.

1972 kapade tre kroater ett flygplan som skulle flyga 86 passagerare mellan Göteborg och Stockholm. Planet beordrades flyga till Bulltofta i Malmö där kaparna krävde att sju kroater skulle släppas ur fängelse, vilket förhandlaren (justitieminister Lennart Geijer) accepterade. Efter kapningen flög kroaterna till Spanien där de begärde politisk asyl. Sverige införde året därpå, i april 1973, en ny terroristlag.

I "Stenmark: Mer än bara åk" uppges att Ustasja – som hade nära kopplingar till Nazityskland – var motståndare till företaget Elan som grundats av partisaner som motarbetat tyskarna. Stenmarks skidval ansågs främja fiendens affärer.

"Hans sensationella framgångar förvandlade den lilla fabriken i Begunje från att vara en anonym tillverkare av ribbstolar, plastbåtar, segelflygplan och billiga kommunistskidor till att bli en storspelare på skidindustrins världsmarknad. När Ingemar slog igenom i världscupen 1974 låg Elan på en årlig försäljning av cirka 80 000 par skidor, merparten som ett billigt alternativ bakom järn- ridån. På de tio år som följde under epoken Stenmark ökade Elans årsproduktion till 750 000 par" skriver Ulf Stenberg.