”Det är världens coolaste sport”

Jesper Björnlund om punkband – & gulddrömmar: "Ett bra åk räcker långt"

Foto: Foto: ROBERT HENRIKSSON
VÄLPREPARERAD Punkband, egen tatueringspenna, konstnär... och skidproffs som jagar OS-medalj. Jesper Björnlund lever upp till myten om bekymmerslösa puckelpiståkare med attityd.
SPORTBLADET

Svenska skidförbundet hade samlat ett tjugotal OS-hopp och bjudit in landets journalister till, som det hette i kallelsen, kick off.

Platsen var Vattenfalls huvudkontor vid Jämtlandsgatan i Råcksta utanför Stockholm, datumet den 1 oktober.

Om det var en givande start på månaden?

Det beror på vem du frågar.

Medan Anja Pärson, Charlotte Kalla och Björn Lind svarade på hundra och åter hundra frågor om ditt och datt satt Jesper Björnlund vid ett bord och tummade på sin mobiltelefon för att få tiden att gå.

– Om jag fick någon uppmärksamhet? Inte så mycket. Alpint och längd är det stora och inom puckelpist har vi inte haft så bra resultat, säger 24-åringen.

Ett par månader efter den där pressträffen är plötsligt Jesper Björnlund skidåkaren som alla vill prata med.

Det förklaras med att han förra helgen åkte till finska Suomu och vann två världscuptävlingar inom loppet av 24 timmar.

– Det är en rätt skön inledning på säsongen. Att det skulle gå så bra hade jag inte räknat med. Det är sjukt roligt, säger han.

Vad gör dig till en av världens bästa åkare?

– Förutom en rad tekniska grejer och att jag har tränat väldigt hårt i flera år – att jag tycker det är sjukt kul. Jag trivs i backen även om det inte är optimalt väder. Den åkglädjen försöker jag ta tillvara på.

Finns det några pengar att tjäna för en puckelpiståkare?

– Nja, inte om du jämför med alpint. SOK har hjälpt mig otroligt mycket. En seger i världscupen ger 40 000 kronor före skatt. Om jag varit alpinåkare hade jag kunnat flytta till Monaco.

Du och Per Spett, som båda tävlar för Kiruna BK, är klara för OS. Hur kan klubben vara så dominant inom freestyle?

– Freestyle har alltid haft ett starkt fäste i Kiruna. Jesper Rönnbäck kommer därifrån och var min idol när jag växte upp. Jonte Daunfeldt och Patric Nyberg var två andra förebilder i backen. Vi hade en bra tränare i Janne Nylén och eftersom backen är öppen kvällstid kunde vi åka varje dag. Jag och Per har haft väldigt bra förutsättningar.

Vilket är ditt första minne av Per Spett?

– Det måste ha varit i Luossabacken. Jag åkte alpint och han var med i det där coola freestylegänget. Då kände jag honom inte, men jag började åka freestyle när jag var 12, 13 bast. Sedan dess har vi stöttat och sporrat varandra. Ibland vinner jag, ibland vinner han. Det är oerhört viktigt att ha ett bra gäng att åka med. Det är något som man kommer sjukt långt på.

Varför valde du inte att satsa vidare på alpint?

– Jag körde för hårt, kraschade och körde ur i varenda tävling. Sedan kollade jag på en skidfilm, ”Free Radicals 1” med bland andra Jan-Olof Aikio och Erik Mossfeldt. Det var tuff

musik och tuff åkning. Då tänkte jag att så tuff vill jag också vara i backen. Därför blev det som det blev. Freestyle är världens coolaste sport. Det är skitkul att åka, hoppa och försöka behärska pucklarna.

Lillasyster följer efter

Jesper Björnlund växte upp i Jukkasjärvi, men har bott i Åre sedan 15 års ålder. Skidgymnasiet i Järpen lockade honom till Jämtland.

Nu har även lillasyster Kajsa flyttat till Åreskutans fot, medan föräldrarna Leif och Birgit bor kvar i Lappland.

– Morsan tänker stå i publiken under OS och pappa var och kollade när jag vann i Finland. Det var roligt att han var där då, säger Jesper.

Har skidintresset gått i arv?

– Ja, jag började tidigt åka längd och alpint. Min morbror, Lars-Erik Andersson, är en gammal längdåkare och morsan har åkt. Pappa åker inte så mycket men påstår att han gjorde en bakåtvolt vid Riksgränsen när han var ung. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det...

Vad hade du för drömmar som barn? Har skidåkningen alltid varit nummer ett?

– Ja, jag hittade en lapp från mellanstadiet. På frågan om vad jag skulle bli hade jag svarat ”sponsrad skidåkare”. Det blev jag, även om det inte blev samma märken som jag skrev upp då.

Vad sysslar du med när du inte tränar och tävlar?

– Jag åker skateboard och målar väldigt mycket tavlor. Jag är inneboende hos Gabriel Gåsste och mitt rum är som en ateljé. Förutom sängen finns där nästan bara tavlor. Jag har alltid kladdat och började måla ordentligt för fyra år sedan. Det är sjukt kul att skapa saker. De är surrealistiska och rätt konstiga, mina tavlor. Det är ”hellre än bra”-stuk. Det är mycket färg här och där. Jag blandar akryl, tusch, ja, allt möjligt.

Tatuerar sig och polarna

Det visar sig att Jesper Björnlund, eller snarare hans hud, också fungerar som ett slags målarduk. Han har en egen tatueringspenna som han använder själv och sätter i händerna på sina polare.

– Farsan har en humla på axeln och jag har alltid varit fascinerad av tatueringar. Jag vet inte hur många jag har, men det är nog ett tjugotal. På axel och armar har jag professionellt gjorda tatueringar, men de jag är mest nöjd med är hemmagjorda. Eftersom kompisar har gjort dem är de roliga att ha. Gabriel Gåsste, som jag bor med, har gjort en fladdermus på vaden. Då gjorde jag en rymdraket på hans vad. Jag tror att han är nöjd. Mina kompisar har mest tatuerat mig på benen. Jag går sällan i shorts, tycker inte om det plagget.

Du och några andra puckelpiståkare har dessutom ett band.

– Ja, det är jag på gitarr, Per (Spett) på trummor och Adam Gummesson på bas. Sedan brukar Felix Gåsste, som åkte i Europacupen, hoppa in på gitarr. För några år sedan spelade vi på SM-banketten. Vi har precis fixat en replokal.

Vad heter bandet?

– Kuken.

Kuken!?

– Ja, har man ett punkband vill man ha ett provokativt namn. Och då funkar Kuken bra.

”Läskigt att prata om det”

Vad har du satt upp för mål i OS?

– Guld. Får jag till ett bra åk räcker det långt. Det har jag papper på nu.

Du blev femma i Turin 2006. Vad betyder den erfarenheten?

– Det är skönt att ha gjort ett OS, att veta vad det innebär. Åkmässigt är det som en vanlig tävling men OS-byn och alla metalldetektorer och alla duktiga idrottare gör det till något mycket större.

Vem ser du som Sveriges största OS-hopp?

– Det finns rätt många.

Jesper Björnlund?

– Ja... Det är lite läskigt att prata om det, men jag har goda möjligheter att lyckas.

FAKTA

Jesper om...

...sommarträning:

”I somras tränade jag sjukt mycket vattenhopp och studsmatta. För att gå tillbaka till grunderna kör jag så gymnastiskt som möjligt. Det sliter på kroppen, så det är också viktigt att bygga muskler och ha en bra kondition.”

...förbundskaptenen Jean-Paul Richard:

”Jag var väldigt nöjd med Jenny (Eidolf) som tränare. Hon formade mig och nu har Jean-Paul finslipat hennes arbete. Han har betytt väldigt mycket. Jean-Paul kommer från Quebec-regionen och har bland annat tränat Alexandre Bilodeau, som vann den totala världscupen i fjol. Jean-Paul tyckte att jag var stressad förra säsongen. Vi har pratat väldigt mycket om de mentala bitarna. I somras hade jag också regelbunden kontakt med en sportpsykolog.”

...uppladdningen inför OS:

”Den 3 januari åker jag till Calgary. Jag tror att det blir tre världscuptävlingar före OS.”

...sina drömmar:

”Jag kan vara ganska kaxig och säga att jag har höga mål, att jag vill göra det bästa av varje tävling. Självklart vill jag vinna fler tävlingar. Som person vill jag mest ha kul.”

...längdskidåkning:

”Det är väldigt imponerande att folk ägnar så mycket tid åt att plåga sig själva. Det är inte alla som har den förmågan.”

...mat:

”God att äta, men ack så jobbig att laga. Hemma blir det lätt pasta och köttbullar. När vi är på läger lagar vi ofta maten själva och då brukar det bli god mat.”

...Anja Pärson:

”Jag är imponerad av alla hennes världscupsegrar. Hon är väldigt duktig, även om jag inte tycker att alpint är en lika häftig sport som puckelpist. Det är den hårdaste typen av skidåkning.”

...Åre:

”En sjukt bra by med bra ös. Här har jag många kompisar. Det var kul att flytta till Åre och bo själv som 15-åring. Självklart blev det lite bus ibland, men vi höll oss ändå ganska bra i skinnet. Det var lärorika år.”

...uppmärksamhet:

”Det bor många puckelpiståkare i Åre så jag har fått väldigt mycket uppmärksamhet. Det är sjukt kul. Det var ju ett tag sedan en svensk stod högst upp på prispallen.”

Om jag vore...

...ett djur:

”En fjälluggla, som är ett fint och snabbt nattdjur.”

...ett träd:

”En stor tall. Jag tycker om skogen och tallar är mysiga.”

...en bil:

”En skitgammal Citroën med ett sådant där ’nävertak’ som man fäller ut.”

...en bil:

”En skitgammal Citroën med ett sådant där ’nävertak’ som man fäller ut.”

ARTIKELN HANDLAR OM