Den sjuka skidsporten

Sex skäl till varför antalet längdskidåkare minskar:

SPORTBLADET

1. DOPNINGEN

Det absolut allvarligaste hotet mot skidsporten är dopning. Vilken förälder vill att ens barn ska ge sig in i en idrott, där det bara talas om Epo, Nesp och tillväxthormoner - läkemedel som är till för svårt sjuka människor? För en frisk människa kan användning av medlen innebära direkt livsfara. Frågan alla ställer sig är om det går att nå toppen på naturlig väg och svaret är givetvis ja. Men frestelsen att gå i fällan är stor, eftersom många resonerar att "alla dopar sig ändå".

2. PAMPARNA

Internationella skidförbundet (Fis) är en gammalmodig, toppstyrd organisation som inte varit tillräckligt lyhörd - framförallt när det handlat om dopning. Istället för att bekämpa problemet har de styrande försökt skyffla allt under mattan i hopp om att det "ordnar sig nog". Först i dag - när skidsporten är allvarligt hotad - har pamparna vaknat. Mycket tack vare påtryckningar från svenska experter som Bengt Saltin och Arne Ljungqvist. Frågan är om det är försent? Fis uppgift är att få fast fuskarna, men kanske ett ännu viktigare jobb just nu är att förändra attityden till dopning.

3. TRÄNINGEN

Att vara skidåkare i världstoppen innebär att man avstår nästan allt vad gäller socialt liv. Det finns få sporter som kräver så mycket träning och uppoffring som längdskidåkning. Svenske stjärnan Per Elofsson har till exempel bara varit ledig en vecka i sommar (bortsett när han varit sjuk). Att vara ledig för en skidåkare innebär att man bara gör "några kortare löppass". Dessutom måste de aktiva leva exemplariskt vad gäller kost och sömn.

4. MILJÖN

Skidåkning är ingen arenaidrott och få lockas av tanken att ge sig ut och träna i tre timmar i 15 minusgrader och snålblåst. Dagens ungdomar är bekväma och i det stora idrottsutbudet som finns väljer de hellre andra, mer bekväma och enkla sporter. Konkurrensen är stenhård. Många anser också längdskidåkningen vara gammalmodig.

5. PENGARNA

Trots att skidåkare lägger ner all sin tid på träning och tävling är längdskidåkning ingen sport man blir rik på. Tvärtom. I svenska landslaget till exempel är det bara Per Elofsson och Mathias Fredriksson som kan leva gott på sin idrott. Åkare som Magnus Ingesson, Lina Andersson och Peter Larsson får det just att gå runt. Men resten får bekosta sitt tävlande och tränande själva. Är man med i landslaget får man träningsbidrag, men det är också allt. Jämfört med ishockeyn och fotbollen är skillnaden stor.

6. MEDIAINTRESSET

Att synas i media är oerhört viktig och längdskidåkningen har också fått utrymme de senaste åren - men på helt fel sätt. Allt har handlat om dopning och alla avslöjandena har dränkt den vanliga rapporteringen. Vem kommer till exempel ihåg att Norge vann herrstafetten i OS? Nej, allt har fokuserats kring avarterna inom skidåkning. Samtidigt finns inte den där glamouren inom sporten - som i till exempel ishockey och fotboll. Krasst är det så att snoriga skidåkare inte säljer lika bra som Ljungbergs frisyr, Forsbergs vilja och Zlatans kaxighet.

ARTIKELN HANDLAR OM