”Det var ett optimalt lopp”

Sjätte delen i Sportbladets intervjuserie med våra guldmedaljörer från Turin-OS

Foto: Jimmy Wixtröm
OM BILDEN: Lina: Ett av de starkaste minnena från den dagen är när jag kommer i mål och Anna tar emot mig. Hon fick nästan bära mig för jag orkade inte stå. Anna: Jag kommer inte ihåg så mycket därifrån. Det vara bara ett glädjerus och alla ryckte i en. Jag landade inte förrän morgonen efter.
SPORTBLADET

SEISER-ALM

Misstaget i Canmore gav det första OS-guldet på 4 370 dagar.

– Det var nog räddningen. I OS gjorde vi det optimala loppet, säger Anna Dahlberg och Lina Andersson.

Foto: Kai Pfaffenbach/Reuters

Vinter-OS började som... vanligt, typ.

Sara Kjellin slutade fyra i puckelpistfinalen den första tävlingsdagen i Turin. Med tårarna rinnande nerför kinderna sa hon:

– Så himla typiskt svenskt att bli fyra i ett mästerskap.

Vi tänkte bakåt på alla fjärdeplatser de senaste åren och insåg att det var den mest knivskarpa analysen av svensk vinteridrott på länge.

Tidigare samma söndag hade ett annat, litet men ändock, medaljhopp misslyckats: skrinnaren Johan Röjler slutade tolva på favoritdistansen 5?000 meter.

Och på tremilen gick Anders Södergren i mål som femma.

Men denna söndagskväll smiddes det planer på ett hotellrum i Pragelato.

Mycket taktik

– Det var väldigt mycket taktiksnack, minns Lina Andersson.

I rummet satt damtränaren Joakim Abrahamsson, förbundskapten Inge Bråten, sprinttränaren Ola Rawald samt Lina och Anna.

Hjärnan bakom upplägget var Rawald.

– Vi hade en helt annan taktik än alla de andra. Vårt mål var att inte dra på sig någon mjölksyra alls i semi­finalen, och det lyckades vi med, säger Anna.

Och den här gången var båda med på taktiken.

– Jag hade den taktiken själv i världscupen i Kanada (18 december i Canmore). Jag tänkte inte dra på mig någon syra i semifinalen. Men det visste inte Lina. Hon trodde jag var trött och körde på för att vi inte skulle tappa. När vi sedan kom till finalen så var det Lina som var slut och jag som var pigg, skrattar Dahlberg.

– Det var nog räddningen. Där lärde vi oss att prata ihop oss riktigt.

Den sluga taktiken lurade norskorna.

– Vi var inte ett dugg intresserade av att gå med Norge i semifinalen. Det bekom oss inte ett dugg att de körde ifrån oss helt. Mellan semin och finalen sa Margit Björgen i norsk tv att vi var borträknade och att de inte trodde på oss.

Fredriksson tjatade

– Det var till vår fördel att de räknade bort oss. Vi körde vår taktik.

Lina: – Kanadensiskorna (som tog silver) gjorde tvärtemot oss, berättade de på presskonferensen efteråt. Deras tanke var att hela tiden ligga först för att inte hamna i något strul längre bak i fältet.

Anna: – Men vi hade lärt oss att i de klassiska teamsprintarna var det många lag som inte hängde med och att vi inte skulle bli så många där framme, speciellt i ett OS för i världscupen är det tätare.

En som inte var med på det där mötet men som spelade en avgörande roll för taktiken var Thobias Fredriksson.

– Ja, han tjatade på mig varje gång vi sprang på varandra det där sista dygnet om att jag absolut inte fick rycka före upploppet, hur pigg jag än kände mig, säger Lina.

Den höga höjden i Pragelato kan sänka vem som helst utan förvarning. Nu stack Lina ändå iväg lite tidigare än vad de hade sagt – strax före upploppet.

– Men hade inte Tobbe tjatat så hade jag gått redan i första backen.

Men tjejerna är ändå överens:

– Det var det optimala loppet.

En taktisk triumf som gav Sverige det första OS-guldet på 4 370 dagar.

– Det var häftigt att vi tog det första. Annars hade det kanske försvunnit i mängden. Men nu när man pratar med alla så har de väldigt starka minnen var de var när de såg det och så vidare, säger Anna.

Oförskämd fråga

– Man har ju hört hur folk berättat att hela jobbet stod och tittade på loppet, säger Lina.

Vi har tidigare i denna serie artiklar berättat hur Thobias Fredriksson efter sitt lagsprintguld med Björn Lind fick den direkt oförskämda och korkade frågan: ”Hur delaktig känner du dig i det här guldet?”.

– Den fick jag också, berättar Anna.

Och vad svarade du?

– Man kan inte ställa vem som helst på startlinjen och tro att Lina ska köra hem ett OS-guld.

Det var inte första gången Anna Dahlberg ifrågasattes förra säsongen. Hon stannade hemma från världscupen i Kuusamo i början av december tillsammans med pojkvännen och landslagskollegan Johan Olsson för att, som den allmänna uppfattningen var, Olssons föräldrars hund blivit dödssjuk.

De blev utskrattade av hela idrottssverige och mest hånskrattade Paolo Roberto i Sportspegeln.

– Många tyckte att jag var vek och inte tog min idrott seriöst. Men det var snarare tvärtom. Folk brydde sig inte om att kolla hela orsaken till att jag inte åkte.

I den ursprungliga planeringen skulle Dahlberg inte ens åkt till Kuusamo utan laddat hemma för höghöjdslägret i Kanada.

Tänkte lägga av

– Klart man blir ledsen och arg när många har åsikter om hur jag sköter mitt idrottande. Men det var väl dåligt med idrottshändelser den veckan och därför det blev så stort.

De menar båda två att OS-guldet faktiskt inte påverkat deras liv särskilt mycket.

– Nej, det är mest ett jättefint minne, säger Lina.

– Lite mer igenkänd är man väl i vardagslivet, säger Anna.

Men ekonomiskt då?

– Lite högre marknadsvärde har man väl fått, men det är stor skillnad mellan killar och tjejer i skidsporten. Vi måste jobba upp svensk damskidåkning, och det är ett jobb vi måste göra själva, säger Dahlberg.

Efter säsongen funderade hon faktiskt på att lägga av.

– Det var framför allt alla resdagarna som var jobbiga. Och ett OS-år är de extra många.

Men hon ändrade sig och nu sitter vi i Seiser-Alm i de italienska Dolomiterna, där landslaget har på årets första höghöjdsläger.

– VM är det stora målet och där hoppas jag på en medalj, säger Lina.

– Jag satsar inget speciellt på sprint, det är traditionellt jag vill.

Men hon får nog finna sig i att vara en av favoriterna i den individuella VM-sprinten som går i klassiskt, Linas favoritdisciplin.

Anna satsar stenhårt på sprinten.

– Jag vill ta en plats i teamsprinten i VM, skejt passar mig bra. Och har jag en toppdag i klassiskt (individuellt) så kan jag vara på pallen. Sedan har jag blivit trea två år i sprintcupen så där vill jag ha en totalseger.

Läs de tidigare delarna: