”De fick slita”

Södergren struntade
i sin taktik – gick för fullt tidigt: Chansning

Foto: Bildbyrån
Anders Södergren var överlycklig att hans hårdkörning gav utdelning. ”Skönt att få betalt för att ligga och köra”, säger han.
SPORTBLADET

LIBEREC. Taktiken var glasklar från början.

Men Anders Södergrens VM-silver beror främst på en sak: att han struntade i den och körde för fullt redan på andra varvet.

– Det var en liten chansning, planen var egentligen att vänta, säger han.

Det såg så uttänkt ut.

Direkt från start la sig Anders Södergren i tätklungan för att dra upp farten. Men redan på andra varvet tröttnade han på att stångas i grupp, så han kopplade in överväxeln. Trots att 25 kilometer återstod och trots att snön föll dundrade svensken ifrån de andra och skapade en tiometerslucka.

Då hade han ändå tänkt öppna lugnt.

– Planen var att vänta ytterligare ett varv på klassiskt. Men jag kände att jag hade såpass bra skidor och det flöt på så bra uppför – då var det bara att trycka. Och då har man ett extra varv på sig att grilla, säger han.

”Räknat med lucka”

Den offensiva taktiken såg ut att floppa. På det sista varvet i klassisk stil var klungan ikapp, och Södergren som hade bränt massor av krut verkade inte ha tjänat någonting på sin utbrytning.

Eller så var det precis vad han hade.

–?Jag hade aldrig räknat med att få en rejäl lucka på det klassiska, men de andra fick slita minst lika mycket som mig. Jag gick lätt upp för backarna och fick lite luckor på krönen där jag kunde trycka på. Jag vet ju att det kostar väldigt mycket för dem att känna stressen av att jag ligger fem sekunder före, säger han och fortsätter:

–?Jag tror att de hostade rätt mycket pingisbollar upp för backarna dom också.

Ett varv in i fristilen tappade Södergren mark, ett tag låg han sist av alla svenskar. Men gapet till ledaren var aldrig mer än ett par sekunder, så han kände sig trygg och samlade krafter.

Gav allt

När så slutligen en fyrmannagrupp bröt sig loss från massan var Södergren den starkaste långdistansåkaren av dem – men troligen den svagaste sprintern. Så taktiken var om möjligt ännu enklare: gasa allt du har in i mål.

I sista längre klättringen såg svensken, som hade legat längst fram under nästan hela loppet, ut att tappa mark. Men han samlade sin sista kraft, tog sig upp på en andraplats – och när ryssen Alexander Legkov föll var silvret klart.

I mål sträckte Södergren upp händerna av lycka.

– Formen är riktigt bra, så framför allt är det skönt att få betalt för att ligga och köra och köra och köra, säger han.