”En total blackout”

Kollapsade efter bronset: ”Var helt borta i huvudet”

Foto: ANDREAS BARDELL
Helt Borta Emil Jönsson fick en blackout efter VM-bronset i går. ”Det tog nog fem minuter innan jag ens fattade vad som hade hänt”, berättar han.
SPORTBLADET

Holmenkollen. Efter bronset leddes Emil Jönsson till ett rum där han kollapsade på en pall.

Huvudet snurrade och synen svartnade.

– Det var en helt total blackout, säger han.

Slutscenerna var vackra. Bronsmedaljören Emil Jönsson kastade sig om segraren Marcus Hellners mage och kramades glatt. Strax efteråt försökte Jönsson greppa vad som hade hänt, men det gick bara inte.

När han fördes ner i ett rum i väntan på prisceremonin hängde inte huvudet med längre. Han hasade ner på en pall, men där försvann alla känslor och tankar.

– Jag kunde varken skratta eller gråta. Jag var helt tom. Där på pallen var jag helt borta i huvudet. Det tog nog fem minuter innan jag ens fattade vad som hade hänt, säger han.

När minuterna hade gått leddes en vimmelkantig Emil Jönsson till tv-intervjuerna. Där var det svårt att svara på första frågan eftersom allt var så blurrigt.

”Total jävla kollaps”

– Jag var helt tom i huvudet. Det var som ett vakuum. Oväntad känsla. Jag var så överlycklig, men samtidigt som jag var glad för Marcus önskade jag "tänk om man hade kunnat få vara lite närmare och fajtas om guldet". Jag var helt blåst. Total jävla kollaps. Sedan kom jag på att "ja, jag tog ju medalj. Vad kul!"

Hur kom du till sans?

– Vet inte. Jag gick bara upp. Jag fattade att jag hade tagit medalj när jag kom till SVT, men ändå kom inte känslorna med en gång.

Jönsson upplever sig ha fått utstå hög anspänning efter att tidigare ha burit favorittryck i ett VM och ett OS utan att nå pallen. När han i går väl hade fått sin bronsmedalj och förstått innebörden log han med öppen mun.

– Jag är lättad över att få spräcka den här bubblan av förväntan och press. Jag vet hur små marginaler det är i sprint. Just att ha som en tung förväntan eller krav att man ska ta en medalj och inte lyckas. "Mästerskapsspöke" har jag hört både en och 283 gånger. Så det är så fruktansvärt skönt att ta en medalj, säger han.

ARTIKELN HANDLAR OM