Bergström: De är vår nutid och framtid

Foto: Anders Deros
SPORTBLADET

Lillehammer. De allra rufshårigaste forskarna har haft rätt hela tiden.

När Ebba Andersson och Charlotte Kalla hjälps åt att knäcka norskorna bevisas de snurrigaste teorierna.

Du kan befinna dig i nutiden och framtiden samtidigt.

Parkeringen är öde som i en zombiefilm. Dimman dämpar alla nyanser, allt är suddigt, en hammare bankar någonstans i diset, en lampa kämpar förgäves för att tränga igenom med sitt ljus.

I går kom kanske tjugo åskådare till tävlingarna i Lillehammer, i dag är de färre. De står och stirrar in i det vita i hopp om att gestalter ska synas.

Ur tåkan glider en svensk nationalhjälte. Hon springer upp för en stigning, glider ner för löpan och femtio meter bak inser fältet att de är frånåkta.

Ett storjobb av Ebba

Fast inte Ebba Andersson. 19-åringen tar Charlotte Kallas rygg och kliver förbi när det går för långsamt. Tillsammans växeldrar de i femton kilometer, Ebba är rappast i de branta klättringarna, Charlotte åker större och elegantare på flackarna. Norskan Kathrine Harsem hänger i utan att ödsla ett andetag på att dra och i mål slutar de Kalla, Harsem, Andersson.

Utan den tonåriga svenskan hade marginalen till övriga fältet aldrig kunnat växa till 40 sekunder i det tunga föret. Fysiskt imponerade hon mest av alla.

– Ebba har gjort ett storjobb i dag som har dragit i snöfallet. Det var skönt att gå i rygg på henne, jag trivdes bra där i hennes fotspår, sa Charlotte.

För två vintrar sedan debuterade en 17-årig Ebba Andersson i världscupen. Hon kom på sextonde plats i ett lopp som Charlotte Kalla vann. Förra säsongen höll sig tonåringen en nivå under världseliten och radade där upp monumentala resultat: Två JVM-guld. SM-silver och -brons. 15 topp tio-placeringar på 17 starter.

Inga motionärslopp vi sett

Men aldrig har Ebba tävlat på internationell nivå med Charlotte Kalla igen förrän den här helgen. Måhända att tillfälligheter förde dem hit – Charlottes hjärtproblem hindrade henne från världscupen – men ute i spåren såg de ut som en enhet, Sveriges framtid och nutid i en sammansvetsad duo, en lite tunnare och en muskulösare, som vårt svar på Johaug och Björgen. När en ansvarade för klättringen tog nästa hand om platten. När Kalla steg åt sidan och Harsem hårdnackat vägrade kliva fram tog Andersson i stället över. Etta och tvåa i lördagens individuella start, etta och trea i masstart.

Jag hör vad du tänker. Jag överdriver. Och visst, motståndet var inte det allra högsta, men åtminstone tre av de besegrade norskorna tog världscuppoäng förra säsongen. Harsem var före Anna Haag. Så de tomma läktarna och sladdriga kuverten med prispengar (6 000 kronor till segraren) till trots är det inga motionärslopp vi har sett.

En glimrande blandning

Nu säger medielogiken att jag ska kräva en VM-plats åt Ebba Andersson, men det finns inga skäl att förhasta sig. Inför säsongen genomgick hon två knäoperationer och tvingades styra om träningen mot överkroppen, vilket gör det aningen tveksamt om hon håller för en lång och tät vinter. Att överlasta schemat är bara riskabelt.

I stället får vi njuta av Ebba Anderssons guldjakt i JVM i januari och se om hon möter upp Charlotte Kalla i vuxen-VM i februari. Skulle det dröja ytterligare ett halvår är det ingen fara.

För nu har vi sett framtiden. Den såg ut som en glimrande blandning av gammalt och nytt.

ARTIKELN HANDLAR OM