”Vårt största hopp i Vancouver”

Sportbladets Johan Flinck: För två år sedan kände jag inte igen henne

SPORTBLADET

PYEONGCHANG. Guld, silver och brons här i VM.

Fyra lika stora guldchanser i OS.

Helena Jonsson kommer att toppa varenda rankning av våra största medaljhopp i OS ända fram till spelen i Vancouver börjar.

Foto: Emil Malmborg/BILDBYRÅN
Tre medaljer – vilket facit för Helena Jonsson!

Jag har aldrig berättat det för någon.

Och jag vet inte ens om de inbladade märkte något.

Men för mig är det nog det pinsammaste ögonblicket som journalist.

Det var i Antholz-VM 2007 och på svenskhotellet såg jag Helena Jonsson sitta ensam vid ett bord i källaren, där vi hade våra små pressträffar och kunde sitta och jobba som reportrar.

Jag slog mig ner för att prata lite inför mixstafetten två dagar senare. Först – efter ett par minuter – anade jag att ­något inte stod rätt till och när ­Helena Jonsson sekunden därefter klev in rummet insåg jag att det i själva verket var Anna Maria Nilsson som jag suttit och snackat med.

Tror jag lyckades dölja det

Jag tror att jag lyckades dölja min blunder, men jag är inte så säker än i dag.

Och jag kan inte skylla på att jag var någon skidskyttenovis för jag hade följt landslaget sedan OS 2006, besökt laget i Ruhpolding och varit på två världscuper.

Det säger väl en del om vilken idiot jag kan vara, men också en del om hur anonym Helena Jonsson var för bara två år sedan.

Två dagar senare blev Jonsson tredje svenska tjej att kliva högst upp på en VM-pall när laget vann den där mixstafetten och hon tog väl delvis klivet ur den stora anonymiteten.

Nu, två år senare, är hon populärare än Charlotte Kalla (för stunden i varje fall och utan att jämföra med den Kallahysteri som rådde för ett år sedan) och redan vårt överlägset största OS-hopp.

Med tre medaljer här på VM och fyra ­lika stora guldchanser i OS får hon finna sig

i att toppa i princip varenda rankning av ­våra största medaljhopp ända fram till ­Vancouver-OS börjar om ett år.

– Inga problem. Det kan jag ta, säger hon när jag påtalar detta.

Pressen för stor i Östersund

Men i hemma-VM för ett år sedan pallade hon och de andra i laget inte trycket.

På den internationella presskonferensen efter masstarten i går fick Helena just ­frågan om vad som är skillnaden mellan Sverige då och nu.

Hon svarade att pressen i Östersund var så enormt mycket större från både media och publik än här.

Nedstigen från konferenspodiet påtalar jag för henne att pressen kommer att bli ­lika stor på henne nu inför och under OS som under hemma-VM.

Hon kommer att utses till svensk OS-drottning redan innan spelen börjat.

– Ja, men vi lärde oss enormt mycket i Östersund.

Jag tror henne. För den här tjejen har utvecklats till ett mentalt fenomen.

Stabil på skjutvallen

Vi ser det på skjutvallen där hon nästan aldrig rasar ihop (sista bommen i går handlade om fysisk utmattning snarare än mentala spöken) och vi märker det i hennes okomplicerade syn på krav och press.

Och den mentala styrkan är hemma­snickrad.

– Jag har aldrig behövt någon ­mental tränare. Och skulle jag få problem får jag väl upp­söka någon, men nu behövs det ­inte.

Det är en inställning som jag tror får henne att klara pressen som OS-drottning på förhand inför ett vinterspel som i övrigt nog kan bli rätt tufft för Sverige.