PRESENTERAS AV

Hon ger utsatta barn nytt hopp

SVENSKA HJÄLTAR

Tsunamin tog Susannes döttrar – nu driver hon barnhem i Phuket

Foto: Foto: Privat
barnens beskyddare När Susanne Jansons döttrar Eleonore och Josefin dog i tsunamin 2004 belv livet tomt. Då reste hon till Thailand och började arbeta med andra barn som drabbats av katastrofen.

När Susanne Janson, 47, förlorade båda sina döttrar i tsunamin kändes livet hemma i Sverige hopplöst.

Då flyttade hon till Thailand – och startade ett barnhem för de drabbade.

– Det gäller att ta vara på livet som den gåva det är, säger hon.

För sex år sedan arbetade Susanne Janson som produktionsledare på en reklambyrå i Stockholm. Annandagen 2004 var hon hemma i sin och sambon Hans Forsells, 40, lägenhet. Då ringde telefonen.

Susannes pappa hade sett på tv att ”något hade hänt i Thailand”. Hennes döttrar Eleonore, 14, och Josefin, 12, befann sig i Khao Lak.

När hon inte lyckades få kontakt med sina barn, åkte Susanne och Hans till Thailand.

– Vi var helt övertygade om att vi skulle hitta dem.

”Livet var slut”

Men dödstalen i Khao Lak steg för varje dag och snart insåg Susanne att sökandet var fruktlöst. Båda döttrarna, deras pappa Johan och flera av hans familjemedlemmar omkom i flodvågen.

– Jag ville bara dö, det kändes som att livet var slut när jag inte kom hem med dem, säger hon.

Sålde hemmet

Hemma i Sverige fylldes Susanne av tomhet och saknad. Tre månader efter tsunamin fick hon höra om ett nystartat barnhem för drabbade thailändska barn.

Paret bestämde sig för att pröva livet som volontärer.

– Det fanns så ofantligt många familjer och barn som behövde hjälp, och eftersom livet i Sverige var slut utan tjejerna, beslöt vi oss för att ge det en chans.

I dag är det drygt fem år sedan Hans och Susanne sålde lägenheten i Stockholm och tog över driften av barnhemmet i Muang Mai i Phuket. Sedan starten har 93 barn passerat portarna. 10 personer sköter i dag verksamheten och för

Susanne har det aldrig varit fråga om att flytta tillbaka hem till Sverige.

– Det räcker med att jag går ut bland barnen här för att komma ihåg varför jag är här. Men sorgen och saknaden försvinner aldrig, det finns ingenting som någonsin kommer att kunna ersätta Eleonore och Josefin.

”Otroligt lärorikt”

I dag är flera av de tsunamidrabbade barnen utflugna. Men för Susanne fortsätter arbetet.

– Vi har alltid funnits till för barn som drabbats av livet på ett eller annat sätt. Arbetet är otroligt lärorikt samtidigt som det kan vara frustrerande de gånger man inte räcker till. Men det gäller att ta vara på livet som den gåva det är, säger Susanne Janson.