PATRICK TRÄGÅRDH/UMEBILD.SE

Hugo hoppade av NMR – jobbar mot nazismen

Årets ungdomshjälte

Av: 

Susanna Vidlund

Han är 19 år, vill bli jurist och spelar baseboll på fritiden.

Hugo Edlund ser ut som en helt vanlig 19-åring.

Men redan vid tidig ålder blev han övertygad nazist.

I dag har han brutit med NMR och arbetar mot främlingsfientlighet.

– Jag valde att hoppa av NMR främst utifrån att det blev väldigt jobbigt för mig, det blev konsekvenser. Sedan blev åsikterna jag haft en process i sig efter det.

Hugo Edlund berättar om sin barndom i Stöcksjö, ett litet samhälle beläget strax söder om Umeå längs E4:an. När man googlar orten får man veta att det i Stöcksjö finns en F–6-skola från 1937. Den byggdes nyligen ut och har numera plats för 160 elever. I byn finns även en ridskola.

– Stöcksjö där jag är uppväxt är lite av en idyll. Det är en liten by där alla känner alla och som barn var man i princip vän med alla barn i byn. Jag skulle säga att det såg väldigt bra och ljust ut när jag var mindre, säger Hugo Edlund.

Men någonstans i den norrländska idyllen gick Hugo vilse rent ideologiskt. Redan när han var tolv började han på nätet titta på Nordfront och Youtube och blev alltmer förvissad om att något i samhällsutvecklingen var fel.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av politik. På den tiden kretsade mycket kring Sverigedemokraterna och det var en viss stigma kring SD. Och det blev kul på något sätt att få reaktioner från elever, lärare och föräldrar.

Vad fick du för reaktioner?

– Man sa ”Det där partiet är dåligt. Dem kan man inte rösta på, de är det och det och det”. Och det skulle jag säga var ingången på något sätt. Jag var samhällsintresserad, men samtidigt var det jäkligt kul att väcka reaktioner.

”Det kändes som att man gjorde något viktigt. Man hade ett stort mål, så mycket större än en själv”. Så beskriver Hugo Edlund i dag hur han då upplevde sitt engagemang i Nordiska motståndsrörelsen, NMR.

PATRICK TRÄGÅRDH/UMEBILD.SE

Ville göra uppror

Hugo ville vara rebellisk. 14 år gammal ansökte han om medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, som är en nordisk våldsbejakande nynazistisk organisation. 15 år gammal blev han medlem, till sina föräldrars stora sorg.

– Min mamma var väl mer på det emotionella spåret eller vad man ska säga, medan min pappa försökte möta mig politiskt på något sätt. Att kanske diskutera med mig utifrån mina premisser och kanske visa att ”Hugo det du tycker och står för är ju trams”, liksom.

Hur reagerade övriga omgivningen?

– Det var blandat. En del vänner behöll man men själva relationen sköts bort lite för att man umgicks med sin grupp inom NMR. Men en del sa upp kontakten. Även inom familjen. Kring vänner var det väl lite mer blandat. Men jag skulle inte säga att man blev populär eller fick fler vänner. Så var det verkligen inte.

Förstod du vad nazismen innebar och vad NMR stod för fullt ut?

– Ja, på sätt och vis. Men för mig var det främst det visuella, det man såg utåt, som lockade. Allt ifrån Youtube-klipp till demonstrationer och det var där jag tyckt gnistan fanns. Det var det som var det häftiga. Inte det ideologiska.

En revolution

För Hugo handlade medlemskapet i NMR om att få en identitet, att tillhöra något.

– Och det var häftigt, berättar han.

Han berättar om regler kring hur man skulle se ut – rakryggad och kortklippt. Men med tiden blev Hugos medlemskap något mer än samhörighet med andra och det rent visuella, han blev alltmer ideologiskt inriktad.

– Allt kretsade i princip runt NMR. Vi hade ett stort mål och det var så mycket större än en själv, det kändes som att man var del av något stort och viktigt.

Vad var målet?

– Jag skulle säga att målet var att applicera nazismen eller nationalsocialismen i Sverige och genomföra revolution. Varför målet är så viktigt är ju för att man har just den här vinklingen att om vi inte gör så här kommer den vita rasen att försvinna, vi kommer dö ut. Vi kommer inte finnas. Det gör på något vis att det här målet blir så jäkla mycket mer.

Varför var det så viktigt för dig att tänka på det?

– Det föll väl sig naturligt, tänker jag. Jag föll för NMR och blev mer och mer ideologiskt påläst. En fjortonåring sitter ju inte och läser ideologiska texter. Men det blev ju mer och mer ju äldre jag blev.

På möten gick man igenom partiprogrammet, hur man skulle tänka och vad man kan säga i en argumentation, berättar Hugo.

– Det fanns väldigt mycket stöd för att gå in i den här ideologin och lära sig.

Hugos engagemang i NMR gav konsekvenser. Han blev bland annat dömd för brott. ”Hela den grytan blev väldigt jobbig, liksom. Och det gjorde att jag till slut valde att hoppa av”, säger han.

PATRICK TRÄGÅRDH/UMEBILD.SE

Ifrågasatte sig själv

Men till slut fick Hugo nog av NMR. Han dömdes för skadegörelse och hets mot folkgrupp efter att ha klottrat hakkors och bilder på Adolf Hitler i entrén till stadshuset i Umeå. Priset att vara med i den nynazistiska organisationen blev för högt att betala, berättar han.

– När jag blev alltmer offentlig blev det konsekvenser. Alltifrån att man tappade vänner, familjemedlemmar, jobb. Skola blev också svårt. Jag har blivit dömd i rätten. Och det är liksom många saker över tid, under all den tid jag var med i NMR. Hela den grytan blev väldigt jobbig, liksom. Och det gjorde att jag till slut valde att hoppa av.

Du insåg helt enkelt att din medverkan i NMR skulle kunna förstöra ditt liv och din framtid?

– Ja, och jag fick ju erfara det också med både skola och jobb men också vänner. Det finns uttrycket att dörrar kan stängas och jag skulle faktiskt vilja säga att jag fick uppleva det.

Efter avhoppet startade en intern process, berättar Hugo. I flera veckor reflekterade han över allt som hänt. Han var trött och mådde dåligt.

– Jag ifrågasatte mig själv, vad jag egentligen tycker. Jag började ifrågasätta allt jag gjort, min medverkan i NMR och det ledde fram till saker och ting helt enkelt.

Efter att Hugo Edlund valt att hoppa av NMR blev han hotad och misshandlad. ”Det var allt ifrån att man skulle skicka bilar till där jag bor och misshandla mig ännu mer och i Stockholm gjorde man en docka av mig där det stod ”Vi glömmer aldrig en förrädare” med mina initialer på”, berättar han.

PATRICK TRÄGÅRDH/UMEBILD.SE

Glömmer aldrig en förrädare

Avhoppet från NMR gick dock inte helt friktionsfritt.

– Det var ganska lugnt i början. Jag sa väl inte uttryckligen att jag hoppade av. Jag tror de hade inställningen att Hugo kommer tillbaka. Han är bara väldigt trött och har fått utstå mycket. Men sedan blev det en problematik.

Hugo ville ha betalt för en jacka som han lagt ut pengar för och stämde träff med två NMR-kontakter. Det slutade med att han blev misshandlad.

– Då blev det liksom ännu mer skit i mitt liv och just den perioden var verkligen jobbig. I och med misshandeln kom det en massa hot också. Det var allt ifrån att man skulle skicka bilar till där jag bor och misshandla mig ännu mer och i Stockholm gjorde man en docka av mig där det stod ”Vi glömmer aldrig en förrädare” med mina initialer på.

Hur hanterade du det?

– Jag försökte ventilera med nära och kära. Och jag kan väl inte säga att jag var jätterädd för min säkerhet men det var ändå så att man kanske undvek att gå centralt och tog andra vägar. För jag visste inte om det var seriöst.

PATRICK TRÄGÅRDH/UMEBILD.SE

Lyssna på varandra

I dag studerar Hugo Edlund på Ekonomiprogrammet med inriktning juridik och han drömmer om att studera till jurist – ”om man tar sig in och orkar”. På fritiden engagerar han sig mot nazismen och i samband med förintelsens minnesdag i år var han aktuell med informationsfilmer riktade till högstadieungdomar. Filmer som han gjort tillsammans med Carinne Sjöberg som är judinna.

– Judiska församlingen i Umeå lades ner och hon var ordförande. De fick stänga ner efter hot och klistermärken från NMR. Utåt sett hade NMR inställningen att ”Det är inte vi som gjort det här. Vem som helst kan köpa klistermärken och sätta upp”. Det sjuka är att jag trodde på berättelsen man sa utåt. Men sen under möten kom det fram att det ju faktiskt var våra egna medlemmar som har gjort det här. Och jag kommer ihåg att det blev en chock.

Hugo är glad över vänskapen med Carinne.

– Jag bad om ursäkt för det de hade fått utstå även om jag själv inte var delaktig i det personligen. Men det kändes bra att få be om ursäkt.

Hugo är glad över att kunna göra skillnad, även om han förstår att inte alla uppskattar att han syns och hörs.

– Det finns en del människor som har inställningen att det är fel att ge en avhoppare, en exnazist utrymme att få prata om sina erfarenheter. Jag kan förstå det resonemanget men jag känner samtidigt att man på något sätt måste se den större bilden. Man kan vinna mycket på att lyssna på andra människor, vad de har att säga. Jag tror inte det skadar på något sätt, tvärtom.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan i december.

Nominera din hjälte här nedan!

LÄS VIDARE

Från nazist till integration: ”Känner igen mig i ungas utanförskap”

Prenumerera på Svenska Hjältars nyhetsbrev

Nyhetsbrevet för dig som inte vill missa några goda nyheter eller att läsa om alla fantastiska Svenska Hjältar.

Ja, tack!

Publisert:

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktör: Sebastian Laneby och Lisa Andersson
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschefer: Karin Schmidt, Lotta Folcker
Support: Kontakta kundtjänst
AnvändarvillkorPersonuppgiftspolicyCookiepolicyRapportera fel Nyhetsbrev

OM AFTONBLADET