Lokala hjältar: Uppsala

PRESENTERAS AV

Annelie och Andreas ägnar all sin fritid åt att hjälpa Uppsalas hemlösa

avJoanna Górecka

Publicerad:
Uppdaterad:

Annelie Biehler växte upp i en familj med missbruksproblem och gick ibland hungrig som barn.

Nu hjälper hon, tillsammans med maken Andreas Pettersson, utsatta genom att varje månad dela ut förnödenheter.

– Det är ingen som väljer att gå in i ett missbruk, säger Annelie.

Foto: Privat
Annelie och Andreas brinner för att hjälpa behövande.

Det är två år sedan som Andreas Petterson och Annelie Biehler från Knivsta för första gången packade ryggsäckarna med mat och hygienartiklar, åkte till Stockholm och delade ut varorna till utsatta de mötte på gatan.

Sedan vände de blicken mot Uppsala.

Nu står de varje månad vid Mikaelsparken och delar ut förnödenheter till de 40–60 personer som varje gång dyker upp för att få nya underkläder, ett mål varm mat eller ibland bara en kram av makarna, som döpt sin organisation till ”Tillsammans med själ och hjärta”.

Vissa av de behövande är helt bostadslösa, andra har tak över huvudet – men inte råd med el.

Foto: Privat
Annelie Biehler med en av personerna som kommit till en av organisationens utdelningar.

Mer känslosam av att hjälpa

– De flesta har någon form av missbruk, säger Annelie. Tabletter, amfetamin, alkohol. Men vi gör ingen skillnad på människor, det är ingen som väljer att gå in i ett missbruk. Min mamma var periodare och eftersom jag själv gick hungrig ibland som barn så känner jag till den känslan, att äntligen äta ett mål varm mat – den känslan går inte att beskriva.

Annelie, som till vardags jobbar som sjuksköterska, säger att hon har blivit vän med många av personerna som regelbundet kommer till utdelningarna.

– Man saknar dem när de inte dyker upp. I går kom en kille som vi inte sett på sex-sju månader och jag sa till honom: ”jag trodde faktiskt att du var död”. Då sa han att han hade suttit i en etta med galler. Han hade suttit inne alltså. Ibland är det så att vintern blir så väldigt, väldigt kall. Vissa begår brott för att komma in där det finns tak, värme, mat. Det är fruktansvärt.

Annelies make Andreas Pettersson är grävmaskinist. Innan paret påbörjade sin ideella verksamhet hade han aldrig kommit i kontakt med den här gruppen människor, säger Annelie.

– Han har i dag ett större engagemang än jag när det gäller vissa aspekter. Han brinner verkligen för människorna han kommer i kontakt med. Han har blivit mer känslosam av att hjälpa andra.

Foto: Privat
Andreas i parets garage där alla donationer sorteras.

”Alltid någon som behöver hjälp”

Paret har sina utdelningar i Mikaelsparken i Uppsala den sista söndagen varje månad, tillsammans med en växande skara volontärer.

Lejonparten av det som organisationen delar ut till behövande är gåvor. Ibland från företag men främst från privatpersoner som lämnar in kläder, hygienartiklar och förnödenheter. Donationer som Andreas och Annelie förvarar i sitt garage och dagligen sorterar. Och de är noga med att personerna som kommer får hela och rena kläder.

– Ibland får vi in skor utan snören eller kläder med hål i. Jag tycker att det är lite kränkande att någon skulle ha smutsiga, trasiga kläder på sig bara för att de är bostadslösa.

Målet är att alla som kommer ska få tandkräm, tandborste, deodorant, nya underkläder och bindor om det behövs. De får även med sig förpackningar av varma koppen, en termos och matlådor som kan ätas kalla. Om det blir provianter över efter utdelningarna lämnas det in på olika härbärgen i Uppsala – allting kommer till nytta.

Fem av Annelies sjuksköterskekollegor hjälper regelbundet till, Ulrika Pettersson är en av dem.

– Annelie och Andreas är helt fantastiska. De kan se vad människor behöver, de ser individen. Och de har väldigt stora hjärtan, säger Ulrika.

”Du tänker bara i deo”

Förutom att dagligen ägna dig åt organisationen har Annelie och Andreas bjudit in bostadslösa till julfiranden och de har alltid ryggsäckarna packade med nya underkläder, mat och tandborstar när de ska åka in till Stockholm eller ge sig ut på stan.

– VI träffar alltid, alltid någon som behöver hjälp. En person sa till mig nyligen: ”du tänker bara i deo nu för tiden”. Och det är lite så. 100 kronor – det är tio deodoranter eller fyrtio tandborstar. Och en ny deo eller tandborste kan betyda oerhört mycket för någon.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM