PRESENTERAS AV

Martina, 32, räddar misshandlade djur

SVENSKA HJÄLTAR

ÖVERED.  Hemma hos Martina Gustafsson får vanskötta, misshandlade och bortvalda djur en andra chans.

– Jag blev själv mobbad när jag var liten så jag vet hur det känns att inte duga, säger hon.

På gården i Skog där Martina Gustafsson hyr en lägenhet med sambon Rasmus är det minst sagt proppfullt med djur. Inte minst inomhus på natten när flera katter och hundar ska samsas med hängbuksvinet Loke som obekymrat nöffar omkring i köket.

Totalt, inklusive kycklingarna i ladugården har Martina Gustafsson ett 50-tal djur. Av platsbrist är vissa tillfälligt utplacerade.

– Grisen är nog faktiskt det enda djur jag köpt själv och påfågeln Ymer fick jag av min sambo. Resten av djuren är sådana som folk vill bli av med, säger Martina.

Hennes engagemang började tidigt när hon växte upp i Vilhelmina. Hon lärde sig mjölka av sin mormor och började så småningom jobba heltid som djurskötare. 

– Djuren har alltid funnits i mitt liv och jag kan inte tänka mig något annat, säger hon.

1 av 4 | Foto: Pernilla Wahlman
Hängbukssvinet heter Loke är en kär vän. 

Redan i övre tonåren började Martina ta hand om djur som ingen ville ha.

– När jag så småningom flyttade till Ångermanland var flyttlasset en stor transport med nästan 80 djur, säger hon.

Tänderna var utsparkade

Med tiden har förfrågningarna bara blivit fler för det finns många djur som saknar ett hem. Vissa väljs bort för att de inte duger eller presterar.

– Många kan eller vill inte ta hand om dem längre men vill slippa ta beslut om att avlivning, säger Martina. 

En del djur är misshandlade eller vanvårdade och kommer till Martinas gård genom en veterinär som hon samarbetar med.

Tanken är att de ska omplaceras men vissa blir kvar och en naturlig del av Martinas stora, håriga och blandade familj.  För det kan vara svårt att klippa banden.

Som med nioårige Dobbermann-blandningen Kani som både var undernärd och misshandlad när hon tog hand om honom för sju år sedan.

– Tänderna var utsparkade så de fick vi dra ut. Eftersom han hade misshandlats var han aggressiv i början så vi hade våra fajter.

Oxen Panzar vägde bara 10 kilo

I dag är den stiliga hunden hur lugn som helst. Han vaktar, håller ordning på gården och har för alltid en särskild plats i mattes hjärta.

Precis som oxen Panzar som skulle slaktas som kalv eftersom han var underutvecklad.

När Martina tog hem honom vägde han tio kilo. Idag väger han ett halvt ton men är lika tillgiven, även om han inte längre får sitta i hennes knä.

Vissa tror att hon tjänar pengar på djuren men tvärtom är djurintresset en mycket dyr hobby, förklarar hon.

Foto: Pernilla Wahlman
Dobermann Kani, lillvovven Rina och den bruna hunden Neela bor också på gårdeb.

– Visst, en del djur är gratis men många är i så dåligt skick att de behöver veterinärvård och dyra mediciner, säger hon.

För att ha råd med alla omkostnader för djuren har Martina fyra olika jobb.

Ett av deltidsjobben är på ett närliggande lantbruk.

– Helst skulle jag vilja jobba heltid som djurskötare men eftersom jag har fått astma och allergi så går inte det.

Djur och barnen är en bra kombination

Förutom jobbet på gården är hon personlig assistent till två barn med speciella behov och ledsagare på kvällarna. Alla helger utom en i månaden är hon och sambon dessutom stödfamilj och avlastning.

– Djur och de här barnen kompar jättebra. De man inte kan nå, kan man få kontakt med genom djuren, säger hon.

Foto: Pernilla Wahlman
Fågeln Hubert är en av nykomlingarna.

Att jobba hårt för att behålla djuren är ingen uppoffring eftersom de ger henne motivation och livslust.

Trots att hon har tusen järn i elden ger livet på landet och djuren även nödvändig återhämtning.

– Jag hämtar igen mig på hundpromenader och på ridturer. Att ge djuren vatten och mat ger också energi och jag känner mig inte slutkörd, säger hon.

Martina och sambon hyr sitt boende men söker just nu efter en egen gård. Vänner och bekanta brukar skämtsamt kalla deras hem för Noaks ark och själv kallar hon det för Martinas zoo.

Med nuvarande boende finns det en gräns för hur många djur hon kan ta emot.

– När jag bodde själv sa jag nästan alltid ja när jag fick en fråga om något nytt djur men nu hyr vi och jag måste tänka på Rasmus också.

Folk ser inget värde i djuren

Förhoppningen är att hitta en egen gård där verksamheten kan utvecklas. Behovet ökar ständigt och det är kö till gården.

– Det finns massor av annonser där djur har skänks bort. Det är jättehemskt att man inte ser något värde i dem, säger hon.

För Martina är djuren som har noll värde i andras ögon extra dyrbara.

Hon har funderat på var engagemanget kommer ifrån och tror delvis att det beror på att hon känner igen sig i deras situation.

Martina mobbades hela grundskolan. I utanförskapet blev djuren hennes fristad och tröst. Hon skämdes och ville inte berätta för sina föräldrar men hos korna som hon lärde sig mjölka redan som sjuåring kunde hon alltid gråta ut.

– Djuren älskar en ovillkorligt oavsett hur man ser ut och de förtjänar att ha det bra fast de blivit ratade. Jag vet hur det känns och därför betyder de allt för mig, säger hon.

Följ Svenska Hjältar på Facebook

Björn pratar med hästar 01:26

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!

ARTIKELN HANDLAR OM

Hundar

Djurskydd

Katter