Constance: ”Jag var som en slav i hemmet”

SVENSKA HJÄLTAR

När hon var 8 år gick hon upp klockan 4 och skötte småsyskon och hushållet, och hann knappt med skolan.

Men Constance Banda från Malawi kämpade sig till utbildning och jobb.

– Jag har lidit mycket, men nu klarar jag mig själv.

1 av 3 | Foto: Carolina Byrmo
I dag är jag självständig, och stolt över mig själv, säger Constance Banda.

Malawi ligger i Sydöstra Afrika och är ett av världens minst utvecklade länder. Att födas som flicka där innebär att komma i andra hand. Hela livet.

– Döttrarna ska helst giftas bort tidigt och då flytta till mannens familj. Så vi flickor uppfostras till att ta hand om pojkarna, säger Constance Banda, 49.

Hon är i Stockholm och besöker Plan International – hon är organisationens chef för fadderverksamheten i Malawi.

Constance har kommit en ofattbart lång väg från sin hårda barndom.

Fick ingen mat

Hennes föräldrar skildes när hon var baby och hon bodde först hos mormor och morfar. Efter några år flyttade hon till sin pappa, styvmamma och fem nya småsyskon i Zambia.

Köp årets finaste julklapp – håll utkik efter den här i tidningsstället i sin butik! Gåvobeviset finns att köpa mellan den 20:e och den 26:e december. 

– Jag var som en slav i deras hem. Jag tvingades gå upp klockan 4 för att ge småbröderna varma bad och gröt. Jag lagade mat, diskade, tvättade och städade. Jag kom alltid i säng sent. Om jag protesterade fick jag ingen mat på flera dagar, berättar Constance.

Hon gråter sakta när minnena kommer upp till ytan.

– Jag hade ingen ork kvar till skolan och fick aldrig tid att göra läxorna. Det var ingen barndom.

Vad tänkte du om din framtid?

– Ingenting alls. Jag hade inga planer och inget hopp.

När Constance var 17 år flyttade hon tillbaka till mamman i Malawi. Hon skaffade pojkvän och blev gravid.

– Jag tänkte att mamma skulle hjälpa mig, men allt blev bara värre: Hon tvingade mig att gifta mig och att flytta hem till killen för att hon såg mig som en skam för familjen. Han kunde inte heller ta hand om mig, så jag och min son fick bo hos min svärmor.

Gick sin egen väg

De fick snabbt en dotter, men Constance hade det svårt. Hon var 19 år, tvåbarnsmamma och hade inget att säga till om i sitt eget liv. Hennes make slog henne – till och med samma dag som hon kom hem från BB.

När det äldsta barnet var tre år fick hon nog och flydde hemmet. Vid det laget hade hennes far och styvmor flyttat till Malawi och startat en skola. Constance fick en timanställning där, och sparade pengar så att hon kunde gå en it-utbildning. Mormor och morfar hjälpte till med barnen.

– Jag hade lidit så mycket, och utbildning var enda chansen att förändra mitt liv.

Under flera år studerade hon, arbetade och var ensam mamma, tvärtemot hur de flesta kvinnor levde.

Hur orkade du med allt?

– Jag tog en dag i taget. Jag brukade säga till mig själv: ”Hur speciella är egentligen de som utbildat sig? Är det omöjligt att nå dit?” Och så kände jag att det går ju, jag klarar det!

Det gav resultat: Sedan 20 år jobbar Constance på Plan International. Först med administration, i dag som chef för fadderverksamheten i landet.

”Bestämmer över mitt liv”

Constance är omgift och fick en son till. Och hon tänker gå en universitetsutbildning i företagsekonomi och administration.

– Att utbilda mig betydde att jag blev självständig. Jag arbetar, tjänar egna pengar och har köpt ett hus med mark där jag odlar. Jag har kunnat försörja mina barn. Jag bestämmer över mitt eget liv och är inte beroende av någon man längre. Om min make inte vill bo i mitt hus så kan han flytta, säger hon och ler.

Constance skänker också pengar till fyra flickor i en by – för att de ska kunna gå i skolan, så klart.

– Det betyder allt för flickor. De får en röst, en frihet. Det är så jag uppfostrar jag min egen dotter.

Nu samlar Aftonbladet Svenska Hjältar till förmån för Plan International Sverige.

Skänk ditt bidrag här eller swisha valfritt belopp till: 123 023 68 51

62 miljoner flickor får inte gå i skolan – det kan du ändra på 00:58