PRESENTERAS AV

”Flickans skrik är det bästa jag hört i hela mitt liv – då vet jag att hon lever”

Nu berättar både livräddarna och mamman om skräckdagen vid kraftstationen

SVENSKA HJÄLTAR

RAGUNDA. Scenen de möttes av var långt värre än de någonsin kunnat drömma om.

Men genom ett extraordinärt lagarbete lyckades de rädda livet på den 11 månaders flickan som slängts ett tjugotal meter ner i en kraftstation av sin egen pappa.

Nu för första gången väljer de att berätta hela historien för Svenska Hjältar – och får en hälsning från mamman:

– Ni ska veta att ni gett mig och min dotter en enorm styrka att orka fortsätta.

Foto: Robert Henriksson
”Min enda tanke var att hon får inte dö själv där nere”, säger polisen Christer Nilsson. Här tillsammans med ambulanssjuksköterskan Fredrik Lövgren, som var först fram till flickan.

Det är tidigt en söndag morgon i augusti 2016. Polisen Christer Nilsson är i Östersund när han får larm om ett lägenhetsbråk. Han och en kollega hoppar in i bilen och ger sig iväg mot Bispgården i Ragunda kommun för att kolla vad som hänt. 

Men inom kort får de rapporter om att flera oroliga grannar ringt 112 – och att ett litet barn är inblandat. Ett par har bråkat våldsamt utanför sitt hem, och därefter har pappan tagit dottern och gett sig iväg längs en skogsväg. 

Nu inser de allvaret. När de slår på blåljusen och gasar upp till 200 km i timmen har de 12 mil kvar.

Förstärkning kallas in och en annan polispatrull anländer först till platsen. De hittar paret vid kraftstationen Hölleforsen, som ligger mitt i Indalsälvens virvlande strömmar. Men var är barnet?

Ligger i en pöl av blod

Foto: POLISEN

Pappan är hotfull och omhändertas. När Christer kommer fram pekar kollegorna mot ett staket. Han springer fram, och till sin fasa ser han ett litet barn – tjugo meter ner på betongen i en torrlagd del av dammen. 

– Jag blir helt tom och chockad när jag ser henne. Hon ligger helt naken där nere i den fruktansvärda miljön, säger Christer och tar ett djupt andetag när han pekar. 

Runt henne är en pöl av blod, och att hon skulle ha överlevt fallet tycks osannolikt.

Nu anländer också ambulansen.

– När vi kommer fram är det helt kaotiskt. En kvinna springer och skriker ”mitt barn, mitt barn” och kastar oroliga blickar genom staketet, berättar ambulanssjuksköterskan Fredrik Lövgren och fortsätter:

– Min första tanke är att det här barnet lever nog inte längre – men jag måste ju ner och se efter.

Då ser de barnet röra på en arm. Det får dem att bestämma sig på en gång: Vi måste dit omedelbart.

– Från den sekunden har jag bara en tanke i huvudet: Hon ska inte dö själv där nere, säger Christer.

Blicken är tom

Platån där hon ligger är oerhört svårtillgänglig och omgärdad av taggtrådsstängsel. Dammluckorna styrs per automatik och kan när som helst öppnas.

Christer kastar sig ner för en slänt och klättrar över stängslet för att försöka simma fram till flickan genom älvens forsande vatten. Det tar fem minuter innan han får klartecken att hoppa i. Luckorna måste säkras först så att de inte öppnas mitt under räddningsinsatsen och spolar bort dem allesammans. Under tiden lägger han ifrån sig sitt block, sin telefon och sin utrustning. Men han behåller kläderna på – ett beslut han kommer att ångra bittert senare.

Foto: Robert Henriksson
Ulf Jansson jobbar på ambulansen. ”När helikopter lyfter med barnet går jag fram till polisen Christer och kramar om honom. Vi är helt slut. Men vi får i alla fram så att vi skriker ut allt som vi har inombords”, berättar han.

Under tiden gör Fredrik och ambulanskollegan Ulf Jansson allt de kan för att ta sig fram från andra sidan älven. Fredrik har fått med sig två långa stegar som han använder för att klättra över stängsel och de höga betongmurarna.

Han är också den som först når fram till barnet. Hennes blick är tom, och ansiktet är alldeles söndertrasat.

– Jag lyfter hennes underkäke för att vidga luftvägarna – och då skriker hon. Det är det bästa skriket jag hört i hela mitt liv. Då vet jag att hon lever, att hon kan andas och att hon är i så pass bra skick att hon kan skrika, säga Fredrik.

”Jag håller på att drunkna”

Polisen Christer är en hårsmån från att slukas av de starka strömmarna. 

– Jag är helt väck. Jag hamnar i en situation jag aldrig vill hamna i igen – jag inser att jag håller på att drunkna. Jag är rätt vältränad och jag är inte dålig på att simma, men det håller verkligen på att gå åt helvete. 

Men så hör han Fredrik ropa: ”Hon lever!!!”, och det ger honom kraft. 

– Jag är inte troende på något vis – men hade inte flickan varit där så hade jag fan inte fixat det, säger han.

Han tar sig upp och sätter sig bredvid flickan medan ambulanssjuksköterskorna kämpar för att rädda hennes liv. Vid ett tillfälle greppar hon med sina små fingrar kring Christers finger. 

– Det är SÅ skönt att känna att hon har liv i sig, säger han.

Foto: Robert Henriksson
”När vi hade lämnat av flickan till akutteamet som stod redo på Östersunds sjukhus så – då kom känslorna. Då knäade jag och for ihop som ett korthus”, säger ambulanssjuksköterskan Martin Lundin.

En helikopter från Östersund har nu anlänt och lyckas med stor precision gå ner för att släppa av narkossköterskan Olof Hernborg.

– Det var helt surrealstiskt när vi kom fram, berättar han.

Tillsammans stabiliserar de flickan och bestämmer sig för att lasta in henne i helikoptern och flyga henne till Östersunds sjukhus. Hon har fått både skallfrakturer och hjärnblödningar och läget är livshotande.

Har aldrig varit med om liknande

Nu har ett år gått sedan den tragiska händelsen, och Svenska Hjältar är med när Christer och Fredrik besöker platsen. De har tidigare tackat nej till nästan all medverkan i media.

– Det är obehagligt att vara här igen. Det är nästan som att jag ser henne ligga där nere. Den här händelsen kommer jag alltid att bära med mig, säger Fredrik.

Christer har haft kontakt med mamman efteråt, och flickan har återhämtat sig oväntat bra. Nu fyller hon snart två år.

Foto: Robert Henriksson
"Jag vill hälsa bra kämpat till både mamman och barnet. Flickan är verkligen den som har varit en hjälte i allt det här.", säger Olof Hernborg. 

– Det är det sjukaste jag har gjort, och det är otroligt att hon lever. Jag har jobbat som polis i elva år, men jag har aldrig varit med om något liknande – det var så makabert på alla sätt och vis. Jag är fruktansvärt stolt över det vi gjorde tillsammans. I bilen på väg tillbaka till Östersund rann tårarna, och flera gånger efteråt när jag var hemma med min son kunde jag börja spontangråta.

Båda är de stolta över insatsen de gjorde tillsammans. I februari i år tilldelade räddningsstyrkan SOS Alarms 112-pris.

– Jag hoppas att jag aldrig får råka ut för något liknande igen. Och samtidigt tänker jag ”fan vad bra vi är”. Jag är jättestolt över insatsen vi gjorde och samarbetet oss emellan: Polis, räddningstjänst och ambulans, säger Fredrik. 

Pappan dömdes till tolv års fängelse och sitter nu av sitt straff.

Mammans starka brev till dotterns livräddare

”Vi vill tacka er alla som medverkade i räddningsarbetet av min dotter och mig i augusti 2016.

Det är svårt att hitta ord som kan beskriva tacksamheten som vi känner.  När vi efteråt reflekterar över det som hände så känner vi att räddningsinsatsen på platsen gjordes med ett engagemang och en medkänsla utöver det vanliga.

Vi vill även passa på att tacka alla i vårdkedjan som har gjort och fortfarande gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa oss.

Vi hoppas att ni alla som har dessa yrken orkar fortsätta trots alla tragedier som passerar i era liv. 

All kärlek till er, ni gör skillnad! Ni ska veta att ni gett oss en enorm styrka att orka fortsätta. Ni är superhjältar i våra ögon!”

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007. Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet. Av dessa utser vår jury åtta hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan – missa inte galan den 11 december 2017 på Aftonbladet.se och TV4!

ARTIKELN HANDLAR OM