PRESENTERAS AV

Kristian vågade slåss mot hatet

SVENSKA HJÄLTAR

Nu hjälper han andra som lever i skräck och mobbas för sin sexuella läggning

1 av 2

GÖTEBORG. En mjukiskille. Annorlunda. Kanske lite feminin, leker helst med tjejer.

Ibland behövs inte mera. I bland räcker precis det här för att vägen mot helvetet ska börja.

Kristian Kabelacs,16, har gjort vandringen. Hela vandringen genom mobbningens helvete.

Men han tog strid – och vann.

Foto: ”Kristian är världens modigaste”, tycker kompisarna Marcus Gylling, 16, Madeleine Hagman, 16, Sofie Jogmark, 16, och Erik Ekeroth, 16.

För sin kamp, för sitt mod är han en Svensk Hjälte.

Ännu är allt lite skört. Skräcken och ångesten gör sig fortfarande påminda. Det är inte så länge sedan Kristian befann sig mitt i.

När allting började, i lågstadiet, förstod inte hans föräldrar vad som höll på att hända.

Mamma Katalin, 44, säger att hon nästan skäms för att hon inte fattade.

– Man tror väl helt enkelt inte att små barn kan vara elaka mot varandra. Inte så tidigt. Samtidigt tänker man att lite får väl ungarna tåla. Vanligt gnabb hör ju liksom till skolkamrater emellan.

”Förfärligt”

Hon stryker Kristian över handen.

– Jag tror att många föräldrar har upplevt samma sak och det är förfärligt. Att inte direkt ha förstått och stöttat.

Kristian säger att han inte heller förstod varför pojkarna var så sura för att han spelade teater och mimade med tjejerna. Några skrek efter honom att han var bögig. Andra kunde ge honom en knuff här och ett nyp där.

– Det kändes inte roligt i skolan längre, jag blev ledsen och hade ont i magen nästan jämt.

I fyran började Kristian stanna hemma. Lärarna på Öxnehagaskolan i Jönköping reagerade föredömligt. Tog kontakt med Katalin, gjorde allt rätt för att stoppa den smygande mobbningen.

Några lugna år följde. Inför starten i högstadiet kände Kristian till och med förväntan.

– Alla sa att högstadiet är som ett nytt liv, man får nya kompisar, allt är lite mera vuxet.

Det blev precis tvärtom. Redan efter några veckor hörde han snacket bakom ryggen:

– Där är han – bögen.

Bollen var i rullning. Och den gick inte att stoppa.

Berättade för klassen

Slagen och sparkarna. Spottloskor och rispor, hotelser med kniv. Snärtarna med våta handdukar i omklädningsrummet. De hånfulla orden.

– Varför duschar du inte din lilla böghora?

Hösten 2006 kom en vändpunkt – till det sämre. Kristian ställde sig upp i klassrummet och berättade att han var bisexuell.

– På något vis trodde jag att när jag själv insett vem jag var skulle allt bli bättre om jag ärligt berättade.

Och hur reagerade dina klasskamrater?

– Först blev det helt tyst. Sen sa en kille högt så alla hörde: Vad äcklig du är!

En lärare tog Kristian avsides och sa:

– Du får skylla dig själv när du går ut med din läggning.

Trakasserierna, både de fysiska och psykiska, accelererade. Oftast vågade Kristian inte gå till skolan. Han drev runt på stan eller låste in sig i sitt rum. Levde i en egen ångestfylld värld.

Katalin kände sig helt maktlös:

– Jag pratade med skolan och det hölls en massa möten. Men inget blev bättre.

I det skedet började Kristian söka hjälp på nätet. Han surfade in på homoombudsmannens hemsida, fick kontakt med en handläggare som berättade att ingen får diskrimineras på grund av sin sexuella läggning.

Homo stämde Jönköpings kommun för att Kungsängsskolan inte gjort tillräckligt för att stoppa mobbningen.

Ärendet slutade i förlikning och Kristian fick 30 000 kronor i skadestånd – plus att skolan framöver måste kunna visa ett fungerande antimobbningsarbete. Uppgörelsen ansågs unik, den första i sitt slag.

I januari 2007 bytte Kristian skola, livet kändes bättre.

Han var stolt över att han vågat stå upp för sin rätt att vara sig själv. Om det berättade han i lokalradion. Återigen öppet och rakt.

För den ärligheten fick han betala dyrt. Nästan med livet.

Sent en kväll när han var på väg hem och passerade Mc-Donalds mitt i Jönköping dök 10– 15 ungdomar upp från ingenstans.

”Dom omringade mig”

Kristian berättar:

– Dom omringade mej och slet in mej i en gränd. Dom skrek: Bögjävel! Nu ska vi banka vett i dej så du blir frisk!

– Sen låg jag på marken och höll händerna för ansiktet och blundade när dom sparkade och sparkade. ”Nu har jag bara tio sekunder kvar att leva”, tänkte jag.

– Sen måste jag ha svimmat för jag vaknade inte förrän hemma hos en tjejkompis.

Katalin blir fortfarande alldeles kall när hon tänker på att hennes son kunde ha mist livet.

– Bara för att han är en modig person som vågar stå för vem han är. Och som vågar möta hatet med ord och inte med våld.

Vill bli frisör

I dag bor Kristian i Göteborg där han känner sig tryggare, kanske för att toleransen är större än i en liten stad. Han hoppas komma in på frisörlinjen.

Men samtidigt fortsätta ett projekt han redan startat: att hjälpa andra mobbade barn. Nyligen stöttade han en jämnårig kille som trakasserades för sin sexuella läggning.

– Vi skaffade fram en likabehandlingsplan och visade i hans skola. Sedan dess har hans situation blivit mycket bättre, berättar Kristian med mycket stolthet i rösten.

Och så säger han om att ha blivit utsedd till Svensk Hjälte:

– Priset är inte bara mitt, jag känner att jag vill dela det med alla andra ungdomar som lever i skräck runtom i Sverige. Som inte vågar gå till sin skola och kanske bara vill dö.

FÖREBILD 2007:

Kristian Kabelacs,16, Göteborg.

Juryns motivering:

”Kristian Kabelacs är Svensk Hjälte 2007 för att han vägrade finna sig i trakasserier och anmälde skolan. Han visar stort mod och är en sann förebild för andra mobbade ungdomar.”

Ebba von Essen