PRESENTERAS AV

”Jag ville skydda lillebror”

SVENSKA HJÄLTAR

Nioårige Felix räddade familjen när en galen knivman tog dem som gisslan

Foto: Kidnappades i köket Här i familjens kök slog den förvirrade knivmannen till mot Felix Wikström, hans lillebror Filip och mamma Eva. Mannen tryckte kniven mot pojkarna och hotade att döda dem. Tack vare Felix lugn slutade dramat lyckligt. ”Jag höll för ögonen på brorsan så han inte skulle behöva se den hemska kniven.

ÖSTERSUND. Beväpnad med kniv tog missbrukaren Felix, 11, och Filip, 6, som gisslan.

– Om jag ska dö så ska alla dö, skrek våldsmannen.

– Släpp min lillebror så stannar jag kvar, bad Felix.

Den modige pojken är vinnare av Svenska Hjältar 2007.

Felix Wikström sitter i köket hemma i radhuset i Östersund. Han berättar med lugn röst om gisslandramat. Det var här det hände för två år sedan.

Det var söndagen den 6 november. Den 40-årige våldsmannen hade inte sovit på sju dygn, han gick på amfetamin. Plötsligt blev han övertygad om att någon var efter honom. Han beväpnade sig och flydde förvirrad in i ett hus han valt på måfå.

– Jag och pojkarna stod och kokade pasta till lunch när han kom inrusandes med hammare, skruvmejsel och en stor kniv. Han var hysterisk och skrek att mördare jagade honom, säger mamma Eva, 33.

40-åringen slet tag i Felix och Filip, då nio och fyra år gamla. Han höll dem i ett järngrepp, Felix närmast kroppen och Filip som en sköld ytterst.

”Släpp min lillebror”

– Han drog in oss i hörnet bredvid spisen och höll kniven mot oss. Han skrek: ”Om jag ska dö så ska alla andra dö.” Jag var rädd, rädd för att han skulle skära mig och min lillebror, säger Felix.

Mannen viftade okontrollerat med kniven mot pojkarnas halsar och magar. Men Felix var samlad.

– Jag tänkte bara att jag skulle skydda brorsan. Han är ju så liten. Jag höll för ögonen på honom så att han inte skulle behöva se den hemska kniven, säger han.

Felix bad: ”Släpp min lillebror så stannar jag kvar.” Men våldsmannen lyssnade inte.

– Han var paranoid och gav olika order hela tiden. Han sa åt mig att legitimera mig, men när jag skulle gå efter plånboken blev han ännu mer hysterisk, viftade med kniven mot killarna och skrek: ”Om jag ska dö så ska ni dö.” Han sa åt mig att ringa polisen för att få hjälp mot ”mördarna”. Men när jag slog 112 så trodde han att jag ringde till mördarna och tvingade mig lägga på. Det var som en mardröm, jag kände mig helt maktlös, säger Eva.

Eva lyckades lägga av luren så att SOS kunde höra vad som hände. Samtidigt försökte Felix småprata och förhandla vänligt med mannen.

– Jag gjorde allt han sa och försökte lugna ner honom. Jag tänkte att om jag börjar grina så blir han ännu värre. Så jag försökte tänka på bra saker, inte på allt det dåliga som kunde hända, säger Felix.

Felix fick mannens tillåtelse att prata med SOS igen och när Eva beordrades att barrikadera ytterdörren med en soffa lyckades pojken hindra det.

– Mamma kan inte, hon har ont i ryggen, sa han.

Samtidigt var storasyster Felicia, då 11 år, på väg hem från en kompis. Hon såg hur polisbilar körde in på gatan och ställde sig på familjens gräsmatta.

– Min styvpappa ringde och sa att jag inte fick gå hem, att jag skulle skynda mig till honom i stället. Jag gjorde som han sa, säger Felicia.

Trodde hoppet var ute

När polisen syntes genom köksfönstret drog Eva en lättnadens suck. Äntligen skulle det ta slut.

– Men då började mannen skrika att de inte var riktiga poliser utan att det var mördarna som tagit på sig masker. Allt hopp försvann. Jag trodde inte att vi skulle klara oss ur det, säger Eva.

– Poliserna kunde inte gå in, varje gång de rörde sig satte mannen kniven mot pojkarnas magar eller halsar. Snart var situationen så allvarlig att de stod med dragna vapen. De sa åt mig att jag måste gå ut för att de skulle få fri sikt mot honom. Det var det värsta. Att behöva lämna mina barn i våldet på den där mannen.

40-åringen blev mer och mer hysterisk. Den enda som lyckades nå fram till honom var Felix.

– Jag sa åt honom: ”De vill inte göra dig illa. Om du lägger ner kniven så lägger poliserna ner pistolerna.” Han blev lugn när jag var lugn och efter en stund lyssnade han, säger Felix.

Pojkarna släpptes – efter 40 minuter i mannens våld. Felix ledde ut sin lillebror.

Brottades ner av polisen

– Vi fick gå in i en polisbil. Sedan brottade poliserna ner honom. Det var så skönt att det var över, säger Felix.

– Vi kramade om varandra. Då kom tårarna och barnen började skaka som asplöv. Vi ville inte släppa taget om varandra, säger Eva.

Eva, Felix och Filip fördes till Barn- och ungdomspsykiatrin där de togs om hand och återförenades med storasyster Felicia.

– De var alldeles vita i ansiktet och tysta. De var inte sig själva, säger Felicia.

Det tog veckor innan barnen skulle våga återvända till huset.

– Efteråt var det värst för Filip. Han sa nästan inget alls, ville inte äta, kunde inte sova på nätterna och drömde mardrömmar, säger Felicia.

Mannen dömdes till fängelse i två år och tio månader. Felix och Filip fick var sin tapperhetsmedalj av polisen.

– Det Felix gjorde var fantastiskt bra. Trots sin ringa ålder förstod han allvaret i situationen och höll sig och sin bror lugn. Han hjälpte till så att polisen kunde förhandla med gärningsmannen och så att ingen kom till skada, säger Joakim Matsson, biträdande närpolischef.

Prisas den 16 december

Den 16 december kommer nästa belöning: Felix utnämns till Svensk Hjälte på en stjärnspäckad tv-sänd gala på Cirkus.

– Jag är otroligt stolt över Felix och jag är glad att han får det här priset. Det gör att den här historien får ett positivt avslut, det blir något bra att tänka på mitt i allt det hemska, säger Eva.

– Han är värd att få ett pris för att han skyddade mig. Jag är stolt över att Felix är min brorsa, säger lillebror Filip.