PRESENTERAS AV

Izabelle ingrep mot tafsaren på bussen

avEneida Berisha

Under en bussresa på väg till jobbet fick Izabelle Bengtsson, 39, syn på en medelålders man som tafsade på en tonårig tjej. Nu uppmanar hon andra att säga ifrån i från när de ser något som känns fel.

– Visar jag att jag vågar denna gång så kanske någon annan vågar nästa gång. För den som blir kränkt gör det stor skillnad, säger Izabelle.

Under gårdagen satt Izabelle Bengtsson på bussen in till stan. Det var under morgonrusningen och bussen var fullpackad med människor som skulle till jobbet och skolan.

Izabelle satt vid en fönsterplats och när bussen stannade vid Nacka forum för att släppa på ett tjejgäng i tonårsåldern fick Izabelle syn på en man som gjorde henne obekväm.

– Han tittar på en av de här tjejerna och det är verkligen på ett olämpligt sätt, berättar Izabelle.

Hon försökte tänka bort det men när tjejgänget sedan gick på bussen bekräftades hennes misstanke.

– Han ser till så att han hamnar längst bak vid den här tjejen och sen så ser jag hur han tar rygg på henne och går onaturligt nära, säger hon.

1 av 2

Ställde sig upp – röt ifrån

Under bussresan såg Izabelle att mannen tog tjejen, som verkar vara i 16-årsåldern, på rumpan upprepade gånger. Hon upplevde det som att man mannen använde det faktum att det var trångt i bussen som en ursäkt för att stå nära tjejen och ”råka tafsa”.

– Man såg på henne att det kändes obehagligt. Hennes kroppsspråk var väldigt tydligt, hon visade att det där kändes fel.

Till slut fick Izabelle nog. Hon ställde sig upp, pekade på mannen och röt ifrån.

– Låt henne vara! Du går och ställer dig där! säger jag och pekar åt annat håll, berättar Izabelle.

Mannen ska då ha nekat och sagt att hon måste ha sett fel. När Izabelle fortsätter stå på sig kallade han henne ”dum i huvudet”.

– Då säger jag: Det är helt okej om du tycker att jag är dum i huvudet, men du ska inte gå runt och tafsa på barn. Gå och sätt dig eller gå av bussen.

”Det gör skillnad”

När Izabelle satte sig igen fick hon en underlig känsla. Hennes ingripande hade lett till total tystnad i den proppfulla bussen.

– Det blev knäpptyst. Man kunde höra en nål falla. Då tänkte jag: Oj, vad har jag gjort? Har jag skrikit i bussen mitt under morgontrafik? Det är en märklig känsla man får när man reagerar på något instinktivt och sedan inte får någon bekräftelse. Men efteråt kände jag att mitt agerande var rätt – och viktigt.

För Izabelle är civilkurage viktigt och något hon ofta pratar om med sina fyra barn. Enligt henne behöver inte ett ingripande alltid vara dramatiskt, även om detta var det. Som förälder tycker hon att man har ett ansvar att prata om det och vara en förebild.

– Jag hoppas att tjejen kände sig lättad över att någon tog hennes parti. Hon är fortfarande ett barn och man kan inte begära att hon ska säga ifrån någon som skulle kunna vara hennes pappa. Det modet kan man inte begära av en tonåring, säger Izabelle och fortsätter:

– Men visar jag att jag vågar denna gång så kanske någon annan vågar nästa gång. För den som blir kränkt gör det stor skillnad, även om det inte syns.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!

ARTIKELN HANDLAR OM