PRESENTERAS AV

”Det är mobbarna som är svaga – inte jag”

SVENSKA HJÄLTAR

Mobbarnas ord ekade i hennes huvud.

Hon kände sig tjock och ful och började svälta sig själv.

Men en dag sa kroppen i från och hon var nära att dö i anorexi.

– Jag ställdes inför två val – och jag valde att leva, säger 19-åriga Julia Andersson.

1 av 2 | Foto: Filip Meneses
Efter många års mobbning började Julia Andersson att svälta sig själv. Nu delar hon med sig av sin starka historia för att hjälpa andra unga att våga ta steget att söka hjälp.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook


Julia Andersson hade en tuff barndom.

– Jag var inte som alla andra, jag har alltid känt mig utanför. Jag höll mig för mig själv och lekte aldrig med andra barn. Jag blev mobbad, utfryst och slagen, säger hon.

Hon bytte skola men mobbningen fortsatte från andra klass och i åtta år framåt. Till slut bestämde hon sig för att börja träna.

– Jag höll på med det ett tag men jag tyckte att det tog för lång tid utan att ge resultat. Jag fick panikångest när jag tränade, så jag bestämde mig för att svälta mig själv i stället.

Blev proffs på att gömma mat

Sedan eskalerade allt i snabb takt. Till vännerna som gav henne komplimanger när hon börjat tappa i vikt sa hon att det berodde på att hon börjat träna.

– Folk sa ”Vad fin du har blivit”, och det tyckte jag var kul, säger Julia.

Hennes mamma började bli orolig och ifrågasatte varför Julia inte åt. Julia blev expert på att luras: Hon gömde och slängde mat, och berättade inte för någon om hur hon mådde på insidan.

– Jag fick höra från min omgivning ’’Du måste sluta nu innan det går för långt, du får inte hålla på så här’’. Men jag struntade i det – det gick in och sedan ut genom andra örat. Jag förstod inte själv att jag var sjuk.

Var nära att dö

Nu var det allt fler i Julias omgivning som började oroa sig på riktigt. Hon sjukskrev sig från skolan och skyllde på att hon var förkyld.

– Jag var väldigt svag, jag orkade inte kliva upp ur sängen många dagar och benen bar mig knappt, säger Julia.

Skolsköterskan var en av dem som försökte få henne att söka hjälp. Och till slut förstod Julia själv att det inte fanns någon annan utväg.

– En dag insåg jag att det går inte att leva så här. Det tärde på relationer, jag började tappa hår och fick kramper. Mitt hjärta påverkades och jag höll på att dö, berättar Julia.

Hon gick till vårdcentralen, och de skickade en akutremiss till anoreximottagningen.

– Läkarna sa att jag inte hade långt kvar att leva om jag fortsatte. Jag bestämde mig för att ta steget att kämpa, och ta mig ur den här jävla sjukdomen för den ska fan inte få vinna över mig. Och det kan varit det bästa beslutet jag någonsin har fattat.

Foto: Filip Meneses
Nu vill Julia börja föreläsa för unga om ätstörningar, och berätta om sin väg tillbaka.

Hyllades för inlägg på Facebook

Nu går Julia under behandling. Hon äter sex gånger om dagen på fasta tider, och går på invägning hos läkaren varje vecka. Hon har också regelbundna samtal med psykolog för att bearbeta allt som finns i bagaget.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook

Hennes mamma har varit ett stort stöd, och hon är också närvarande när Aftonbladet möter Julia.

– Jag vill vara frisk, pigg, kunna sprida kärlek omkring mig och ge det bästa av mig själv. Och jag är på god väg nu, säger Julia.

För några veckor sedan skrev hon ett inlägg i en Facebookgrupp och berättade öppet om sin ätstörning, och hur hon tog steget till att bli frisk. Hon fick väldigt fin respons och brev från tjejer som kände igen sig och själva blev motiverade att söka hjälp.

– Det betydde extremt mycket. Det var som en wow-känsla och jag blev nästan tårögd, säger Julia.

Fick veta att hon har adhd

Och för några år sedan fick Julia en förklaring till varför hon alltid känt sig annorlunda: Hon fick diagnosen autism och adhd.

– Det var som en bergodalbana i sig. Men på ett sätt var det skönt, nu vet jag varför jag fungerar som jag gör. Och jag vet att kosten är väldigt viktig för att jag ska fungera bra.

I vår tar Julia studenten, och då vill hon plugga vidare till undersköterska.

– Jag tycker om att hjälpa folk, så jag tror att det passar mig.

Hur känns det när du möter mobbarna i dag?

– Så klart finns det sår kvar som jag bearbetar än i dag. Men det är de som är svaga – det är inte jag.

ARTIKELN HANDLAR OM

Mobbning

Adhd

Autism