PRESENTERAS AV

Jeanettes ingripande på tunnelbanan förändrade tjejens liv

1 av 2 | Foto: Privat/TT/Montage
Personerna på den högra bilden har inget med texten att göra.
SVENSKA HJÄLTAR

Den unga tjejen på tunnelbanan verkade ledsen, trots att hon var bland kompisar. När resten av gruppen lämnade vagnen gick Jeanette Carleson fram och pratade med henne. Det förändrade allt.

– Hon öppnade upp och det var som om hon längtat efter att berätta hur hon kände, säger Jeanette.

En eftermiddag förra veckan satt Jeanette Carleson, 37, från Enskede på tunnelbanan. Hon lade märke till några ungdomar, två killar och en tjej. Killarna pratade intensivt med varandra men tjejen satt tyst bredvid.

– Hon tittade bara rakt fram, totalt tom i blicken. Hela hennes kroppsspråk utstrålade ”jag är inte levande, glad och delaktig”. Det var så tydligt att det gjorde ont i mig, säger Jeanette.

Tårarna kom

Plötsligt skulle killarna av. Killen som Jeanette uppfattade som tjejens pojkvän gav henne bara ett snabbt hejdå och gick sedan. Kvar satt tjejen, alldeles ensam.

– Jag såg att hon blev helt gråtfärdig och att all energi gick ur henne. Något inom mig sade åt mig att gå fram och prata.

Efter en stunds tvekan bytte Jeanette plats så att hon hamnade bredvid tjejen, som visade sig vara 17 år.

– Jag frågade om det var hennes pojkvän och då kom tårarna. Hon öppnade upp och det var som om hon längtat efter att berätta.

De pratade en stund och när tjejen skulle kliva av fick hon Jeanettes nummer.

– Jag frågade om hon ville prata mer senare och det ville hon. Sedan kramade vi varandra och vinkade hejdå, säger Jeanette som även skrivit ett Facebookinlägg om händelsen.

Förändrade allt

Några dagar senare hörde tjejen av sig och Jeanette mötte upp henne på ett fik. Det visade sig att samtalet på tunnelbanan hade förändrat tjejens liv.

– Hon mådde mycket bättre och hade bestämt sig för att lämna sin pojkvän, som hon inte vågat gå ifrån tidigare.

De bestämde att fortsätta träffas. Jeanette, som till vardags jobbar med kvinnostärkande coaching och föreläsningar, ska eventuellt föreläsa för en kvinnogrupp på tjejens skola.

Jeanette är glad att hon vågade fråga hur tjejen mådde den där dagen på tunnelbanan. Hon vill uppmuntra andra att vara mer uppmärksamma på människorna runtomkring och agera om man lägger märke till någon som inte mår bra.

–Jag skulle önska att vi hjälptes åt se varandra mera. Man behöver inte vara synsk – jag tror att alla har förmågan att tänka på hur man själv skulle vilja bli bemött i samma situation, säger Jeanette Carleson.

För fler liknande historier – följ Goda nyheter på Facebook