PRESENTERAS AV

Johan är tillbaka på banan

SVENSKA HJÄLTAR

Nu tävlar han mot de största – och vinner

1 av 2

Kraschen på Anderstorp tvingade Johan Reuterholt, 39, till ett liv i rullstol.

Men han vägrade att ge upp.

Nu är han på banan igen – snabbare än någonsin.

Foto: INTE RÄDD ”Visst kan det hända igen men jag tar risken”, säger Johan Reuterholt som skadades allvarligt i en sidecarolycka 1994.

Tv-bilderna flimrar förbi i Johan Reuterholts vardagsrum i Bålsta. Det är sidecar racing, motorcykel med sidvagn.

Ekipagen surrar och slirar, kränger och blåser på. Det går fort, fort, fort.

En okunnig ser en klunga ettriga metalliska insekter.

Johan Reuterholt ser jakten på perfektion, sekunderna som betyder allt.

– Som en mjuk dans, säger han. Så ska loppet kännas.

Det var tjugo år sedan han provade sidecar för första gången. Skillnaden mot motorcykel var större än han kunde ana.

– Kurvorna gick fruktansvärt mycket fortare. Det var häftigt. Skräckinjagande.

Börjar tävla

Han hittar en partner och börjar tävla. Kränger och burkar från sin plats i sidvagnen, kämpar för att pressa genom kurvorna snabbare än någon annan.

En sommarsöndag år 1994 är det danska mästerskap på Anderstorp i Småland.

Tävlingen ska gå på eftermiddagen. Johan Reuterholt ger sig ut på banan för sista träningsåket. Farten, tekniken, samspelet. Allt sitter perfekt.

Då händer det.

Vid ingången till en kurva bromsar föraren för tvärt.

Motorcykeln gungar till, ena hjulet slirar ner i gruset utanför asfaltskanten.

Föraren försöker förgäves häva sladden. Men snurrar runt och dänger baklänges in mot räcket.

Krasch.

Tystnad.

Johan kläms och blir liggande i gräset. Men känner ingen smärta.

– Jag hade så mycket adrenalin. Allt jag märkte var bensinlukten, tänkte att jag måste bort innan det exploderar.

Han bärs ut till ambulansen. Då hugger smärtan till. Något är fel. Det blir helikopter till ryggkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där man konstaterar att en kota klämts svårt.

Sjukhusdagarna blir till oräkneliga veckor. Efter sex månader inser Johan Reuterholt att träningen inte ger resultat. Att han får tillbringa resten av livet i rullstol.

– Det kanske låter konstigt. Men det enda jag tänkte var att gå vidare.

Skolade om sig

På rehabiliteringen försöker instruktören locka Johan Reuterholt att satsa på rullstolsbasket. Men han är inte intresserad.

– Att åka sidecar var det häftigaste jag visste. Jag ville inte bli inputtad i ett fack bara för att jag krossat ryggen.

Han vänjer sig vid sitt nya liv i rullstol. Skolar om sig med toppbetyg, får ett jobb som ingenjör. Men i bakhuvudet lever drömmen – att komma ut på banan igen.

– Jag ville visa att det går. Att ett handikapp inte behöver vara något hinder.

Några år senare besöker han en nybyggd bana i Mo i Rana i Norge. Efter det finns det ingen väg tillbaka.

– Jag kände att jag bara måste få åka den någon gång.

Till varje pris.

År 2000 köper han en begagnad motor. Och flyttar in i garaget. Han ritar och klurar, mekar och anpassar. Största utmaningen är fotbromsarna. Att bromsa en sidecar kräver mycket muskelkraft, men till slut lyckas han anpassa handbromsen så att den fungerar lika bra.

Efter ett år, och oräkneliga timmar och kronor, rullar Sveriges första handmanövrerade sidecar ut.

Före olyckan satt Johan Reuterholt i sidvagnen. Nu är det han själv som sitter bakom styret.

Till en början var många förvånade att möta en förare i rullstol, trodde han var med för skojs skull. I dag har han kört SM, EM och VM. Tävlat mot alla de stora. Och vunnit.

Väcker respekt

Nu väcker han respekt.

Bäst var en tävling i Holland i somras. Världseliten var på plats. Johan och hans partner i sidvagnen Mika Ikonen hittade flytet – och kom tvåa.

– Det var det perfekta loppet. Efteråt var jag inte ens trött.

Drivkraften är att slå samma förare han förlorade mot före olyckan.

– Det är en grym känsla.

Vid sidan av tävlandet har Johan Reuterholt hjälpt andra sidecarförare i Sverige och Europa som råkat ut för liknande skador.

Och bland annat fått en ryggskadad finsk förare att komma tillbaka till toppen.

Att åka kostar – runt 250 000 kronor om året. Han visar garaget, platsen där han tillbringar merparten av sin lediga tid. Nästan alla delar har han anpassat eller byggt själv.

På väggarna hänger trasiga kolvar och vevstakar, minnen från brutna lopp.

– För att jag aldrig ska glömma hur man inte ska göra.

Borta i vardagsrummet fortsätter tv-bilderna att flimra förbi. Johan Reuterholt kommer tillbaka till åkupplevelsen, känslan att dundra fram 50 centimeter över asfalten i 250 kilometer i timmen med huvudet först.

– Jag vill bara försöka slå mig själv. Se hur långt jag kan komma.

Sidecar racing – i 300 km/tim

Motorcykel med sidovagn.

Väger ungefär 230 kilo.

Maxfart 250-300 km/tim.

Kör 0-100 km/tim på ungefär 3 sekunder.

I tyska mästerskapen kör förarna 12-17 varv på ungefär 4 kilometer var.