"Det är lättare att vara förälder i rullstol än man tror"

avMary Mårtensson

SVENSKA HJÄLTAR

Anna, 34, startade "Mammapappalam" - nu hjälper hon hundratals förlamade föräldrar

1 av 9

Malmö. För åtta år sedan skadades Anna Oredsson, 34, i en bilolycka och blev förlamad.

När hon blev gravid fanns ingen information om ryggmärgsskada, graviditet och förlossning. Därför startade hon projektet "Mamma pappa lam".

– Vi vill avdramatisera det här med föräldraskap och sitta i rullstol. Det är lättare att vara förälder i rullstol än man tror, säger hon.

Det är en ljuvlig junidag i Malmö. I ett hyreshus från 30-talet bor Anna Oredsson med sin familj, mitt i en prunkande och inhägnad trädgård. Där kan barnen Otto, 1,5 och Maja, 4, röra sig ganska fritt.

Det var påskveckan 2007. Anna Oredsson var 26 år och pluggade grafisk design på Konstfack i Stockholm, där hon bodde med sin make Magnus.

Hon var på väg hem till Malmö med fyra kamrater, när de frontalkrockade med en rattfull bilist som hade kommit över på fel vägbana.

Alla fick allvarliga skador. Anna var den enda som fick permanenta skador. Hon fick en ryggmärgsskada och blev förlamad från midjan. Det var den andra eller tredje dagen på sjukhuset.

– Magnus och jag hade pratat lite om att skaffa barn. Men det var nog den första frågan jag ställde till läkaren: "Kan jag fortfarande få barn?".

Tre år efter olyckan födde hon Maja.

Ingen visste något

På sjukhuset hade hon fått veta att fertiliteten hos kvinnor inte påverkas av en ryggmärgsskada.

När Anna blev gravid försökte hon ta reda på vad det innebär att vara ryggmärgsskadad, gravid och föda barn. Men någon sådan kunskap fanns inte inom specialistmödravården eller ryggmärgsskadevården i Malmö då.

– Jag kände mig enormt stressad över att ingen visste något, säger Anna.

Graviditeten med Maja förlöpte dock normalt, men hon kom sex veckor för tidigt - i raketfart på 20 minuter.

– Att det gick så snabbt kan bero på att jag inte kunde tolka min kropp. Jag kanske inte kände värkarbetet så starkt som när man inte är ryggmärgsskadad.

Kunde Anna föda vaginalt?

Det gick utmärkt. Anna berättar att man inte känner smärtorna på samma sätt och är mer avslappnad muskulärt än vanliga kvinnor.

De båda mammorna träffades

Men när Maja var född kände sig Anna ensam i rollen som ryggmärgsskadad mamma. Hon längtade efter någon i samma situation att utbyta erfarenheter med.

När hon fick se Nora Sandholt i SVT:s "En andra chans" så kontaktade Anna henne. Nora är också ryggmärgsskadad, har ett barn och bor i Malmö. De båda mammorna började diskutera att vårdens kunskap om ryggmärgskada, graviditet, förlossning och föräldraskap varierade i landet. Att den inte var enhetlig.

– Vi kom på att det absolut behövde göras någonting. Jag ville inte att någon ska behöva göra resan jag gjorde, säger Anna.

Det blev startskottet för projektet "Mamma pappa lam - att vara förälder och ryggmärgsskadad", som sedan 2013 drivs inom Spinalis, en stiftelse för ryggmärgsskadade. Projektet fick tre miljoner kronor från Arvsfonden för tre år. Där ingår även Erika Nilsson på Spinalis.

– Syftet är att samla och sprida information enhetligt över hela Sverige till vårdpersonal och privatpersoner och stärka gruppen av ryggmärgsskadade som blir föräldrar, berättar Anna.

Kände sin kropp bättre

2014 höll trion även ett 50-tal föreläsningar för barnmorskor, förlossningsläkare och specialistmödravården samt alla rehabiliteringsenheter för ryggmärgsskadade. De startade också en Facebookgrupp för föräldrar i rullstol med 350 medlemmar i dag.

– Där diskuteras det flitigt. Hur gör ni med barnvagn? Vilken bärsele är bäst? 

På hemsidan ges även praktiska tips för att underlätta vardagen för föräldrar med rörelsehinder. Själv använder Anna aldrig barnvagn till Otto, utan har honom i en sitt knä i en bärsele när hon är ute.

Vid andra graviditeten visste Anna mer.

– När jag blev gravid med Otto kände jag mig trygg.

Även han föddes i vecka 34. Då kände hon förvärkarna på ett annat sätt än med Maja.

– Jag kände min kropp bättre och kände igen signalerna.

Lättare än man tror

Sedan nio månader arbetar Anna igen, medan Magnus är föräldraledig.

• Vilken är den största skillnaden mellan att vara förälder i rullstol och "vanlig" förälder?

– Allting tar ju lite längre tid. Det krävs kanske lite mer planering än för vanliga småbarnsföräldrar, det är mer där som utmaningen legat.

Anna är glad över att initiativet till "Mamma pappa lam" nu uppmärksammas av Svenska Hjältar.

– Det är ett unikt projekt i världen, Jag hoppas att det kan få ännu större spridning, säger hon.

• Vad vill du säga till ryggmärgsskadade som funderar på att skaffa barn?

– Det är självklart att man ska föda barn om man vill. Det är lättare att vara förälder i rullstol än man tror.

ARTIKELN HANDLAR OM