PRESENTERAS AV

Lever på marginalen - och hjälper andra

1 av 2 | Foto: BJÖRN LINDAHL
Daniel Björk och Emmeli Viklund startade Facebook-sidan "Ett ljus i mörkret" för att hjälpa andra i samma situation.

avMartin Nilsson

SVENSKA HJÄLTAR

Daniel Björk, 28, och Emelie Viklund, 25, vet vad det innebär att inte ha några pengar kvar i slutet av månaden.

I flera år har de vänt på slantarna för att få det att gå ihop.

För en dryg månad sedan skapade de Facebook-sidan "Ett ljus i mörkret" för att hjälpa andra i samma situation.

– Vi vet hur svårt det kan vara att be om hjälp, säger Emelie.

Klockan är strax efter 12 när Daniel och Emelie tar emot i enplansvillan i Husum, några mil utanför Örnsköldsvik.

I vardagsrummet ligger svarta sopsäckar och platskassar fyllda med kläder, huller om buller.

Det är gåvor från privatpersoner som har kommit in de senaste veckorna, efter att Facebook-sidan "Ett ljus i mörkret" startades - och började spridas.

Konceptet är enkelt: hör av dig anonymt, berätta vad som fattas och få hjälp när pengarna inte räcker till.

– De som kontaktar oss har haft det svårt länge och är ofta arbetslösa eller långtidssjukskrivna, säger Emelie.

"Känner sig som en dålig mamma"

En verklighet som både Daniel och Emelie känner igen.

Daniel är arbetslös, Emelie sjukskriven - och med fyra barn har tillvaron tidvis varit tuff.

De har upplevt hur klumpen i magen växer när kontot står på minus och barnen vill göra samma sak som sina vänner - men inte kunnat.

– Man känner sig som en dålig mamma. Barnen vill gå till badhuset men man har inte pengar och måste förklara det, igen, säger Emelie.

Med hjälp från vänner och släktingar har paret ändå klarat sig.

– Vi slänger inte pengar omkring oss nu. Men vi lever på existensminimum, inte tusen kronor under, säger Daniel.

30 människor har fått hjälp

Han häller upp kaffe och berättar hur idén till initiativet föddes en kväll för drygt fyra veckor sedan.

Med knappa resurser har ett sätt att ändå få tag på det nödvändiga varit att byta till sig saker - och paret saknade en bytessajt i Örnsköldsviksviksområdet.

Efter att ha lagt upp en bytessida på Facebook fortsatte de att spåna.

– Vi pratade om att samma typ av sida skulle kunna vara ett sätt att hjälpa andra. Vi skapade "Ett ljus i mörkret" och sedan gick det fort, berättar Daniel.

Efter drygt fyra veckor har drygt 30 människor hört av sig och fått hjälp, berättar paret.

Även givarna har strömmat till.

Källaren full med kläder

Förutom kläderna i vardagsrummet har Daniel och Emelie fått röja ur delar av sin källare för att få plats med alla gåvor.

Människor skänker allt från barnkläder till inredningsdetaljer, leksaker och blöjor.

Men "Ett ljus i mörkret" hjälper också till med mat när behovet blir som störst.

– Jag trodde aldrig att behovet skulle var så stort. Det är sorgligt, egentligen, säger Emelie.

"Fruktansvärt att inte kunna ge sitt barn mat"

För arbetslösa Carolina Östman, 31, blev Daniel och Emelie en hjälpande hand när socialbidraget dröjde och pengarna sinade.

– Först kändes det dumt, man vill inte riktigt erkänna för andra. Jag hörde av mig och samma dag kom Emelie förbi med en kasse med kläder till både mig och min dotter, en ny barnvagn och mjölkersättning. Det var verkligen helt fantastiskt, säger hon.

För Carolinas del var det en trygghet att Daniel och Emelie själva lever på små resurser - och upplevt att leva på marginalen.

– Det känns ju fruktansvärt att inte kunna ge sitt barn mat. Att de har varit i samma situation gör att man inte behöver skämmas, säger hon.

Hoppas på att sprida vidare

I Husum ska kläderna i vardagsrummet snart köras iväg.

Dagen efter mötet med Aftonbladet har Daniel och Emelie lånat en lokal inne i Örnsköldsvik dit behövande människor kan komma och plocka vad som behövs.

– Det är ett sätt att nå ut till de som inte har Facebook. Både privatpersoner och organanisationer har hört av sig och vill hjälpa till. Jag hoppas att vi kan inspirera fler i Sverige, säger Daniel.

Och kanske har idéerna redan spridit sig.

– Vår äldsta son såg hur vi började ha en massa fina saker överallt. Han ville ju ha det finaste och blev ganska sur på mig när jag sa att det inte var till honom. Men då satte vi oss ner och förklarade. Han förstod, och är stolt över vad vi gör, säger Emelie.