PRESENTERAS AV

Charlie, 25, försökte ta sitt liv – nu vill han hjälpa andra att må bättre

1 av 2
SVENSKA HJÄLTAR

Livet såg ut att var på topp. Han var den lyckade killen som åkte till Rivieran som utbytesstudent.

Men plötsligt brast allt för Charlie Eriksson, och han försökte ta sitt liv.

– Vi måste sudda ut fördomarna om psykisk ohälsa – att det bara är galna som drabbas, säger han.

Ingen kunde tro att Charlie Eriksson mådde dåligt. Han pluggade i Kalmar, hade bra betyg, många vänner och skulle åka till Nice som utbytesstudent.

Men bakom den perfekta fasade växte stressen allt mer.

– Jag började må allt sämre, flera dagar i veckan blev till mörka dagar. Jag fick panikångestattacker och självmedicinerade med värktabletter för att försöka lindra ångesten, berättar Charlie.

Och allt eskalerade.

– Vid den sista attacken tog jag en så pass stor överdos att jag inte skulle ha klarat mig utan sjukhusvård. Jag åkte till hamnen i Kalmar och satte mig, men polisen hittade mig och körde mig till sjukhuset.

Charlie vårdades i respirator på intensivvårdsavdelningen.

– Läkarna ringde till mina föräldrar och sa att jag troligtvis inte skulle överleva, berättar han.

"Måste sudda ut fördomar"

Där och då bestämde han sig.

– När jag vann den kampen och faktiskt överlevde utan några större men så bestämde jag mig för att öppna upp mig och berätta för alla om vad som hade hänt. Jag ville bli en förebild för andra ungdomar, och visa att det är inte så farligt att drabbas av psykisk ohälsa.

Nu är Charlie 25 år gammal och driver projektet Aldrig Ensam, där han delar med sig av sin berättelse.

– Allt är uppbyggt i sociala medier med en Facebooksida som blivit jättestor. Det är spännande med den plattformen som sin arbetsplats, eftersom det är på grund av sociala medier som många mår dåligt i dag. Det är ytligt och folk lägger bara upp det bästa av sina liv, och det blir väldigt skeva ideal.

Framför allt killar skulle behöva bli bättre på att öppna upp sig, tycker Charlie.

– Det är färre killar som pratar om det, och därför har jag blivit en förebild för just dem. Det är mycket av en machokultur, man har i allmänhet inte så stor öppenhet kring någonting i killgäng. När svåra saker händer lägger man locket på och bara kör vidare.

Nu åker Charlie runt i landet och föreläser på bland annat kommuner och landsting, företag och skolor.

– Vi måste sudda ut fördomarna – att det bara är galna som drabbas, att man skulle vara svagare och så vidare, säger han.

Svarade aldrig ärligt

Vad fick din bägare att rinna över?

– Det var stress, i kombination med att jag inte hade bearbetat saker som att en nära vän hade gått bort och att ett långt förhållande tog slut. Jag la saker på hög utan att gå igenom dem, och sedan kom det ifatt mig. Och jag hade höga krav på mig själv att jag skulle göra snabb karriär.

Vad fick du för respons när du för första gången berättade din historia?

– Förvånade reaktioner, folk anade ingeting för jag hade hållit uppe fasaden. Tvärtom – det var det sista de trodde om den sociala killen som hade bra betyg, många vänner, och allt såg lovande ut. Att jag skulle vara den personen som var sjukast av alla, det var omöjligt för folk att förstå.

Fanns det någon som såg hur du mådde?

– Egentligen inte. Men det var väl för att jag inte visade det för någon. Inte en enda person pratade jag med eller visade någon form av svaghet. Och jag svarade inte heller ärligt när någon frågade ”Hur mår du?”

Hur svarar du på frågan i dag?

– Jag säger alltid att det är bra, säger Charlie och skrattar.

– Det är enklare så. Generellt sett mår jag rätt bra i dag, så jag kan säga det med gott samvete.

Vill få fler att söka vård

Varför var det så viktigt för dig att hålla fasaden?

– Det klassiska – jag ville ha status, göra karriär och se ut som att jag levde ett glassigt liv. Det är inte förrän man kommer ut på andra sidan som man förstår att det är ett ganska skevt liv man lever där allt ska vara perfekt. Hela tiden jämför man sig med andra. Det säger sig självt att det är ganska ohållbart.

Hur känns det för dig att få hjälpa andra nu?

– Jo det känns bra att öppna dörrar så att andra också vågar prata med sina anhöriga och söka hjälp. Det är en jättestor skamstämpel över att gå till psykiatriska mottagningar, speciellt för unga. Det känns skönt att avdramatisera ämnet och bidra till att fler vågar söka vård.

Hur blickar du framåt?

– Vi har redan gjort jättemycket med projektet som jag aldrig trodde skulle hända. Så det gäller väl att hålla uppe nivån och fortsätta. För problemet är ju inte löst, så det finns mycket kvar att göra. Att få fler att välja livet helt enkelt.

Charlies tips: Så hjälper du en vän som mår dåligt

Ge enkla tips och visa att du finns där som ett stöd och lyssnar.

Hjälp till med praktiska saker som att laga mat och städa.

Skjutsa till sjukhuset vid behov.

Om det är väldigt allvarligt – koppla in vården direkt. Åk till närmast psykakut om det är nödläge.

Följ oss på Facebook!

ARTIKELN HANDLAR OM