PRESENTERAS AV

”Alla vi som kan vittna är snart borta”

1 av 4
SVENSKA HJÄLTAR

Han är 92 år. Överlevde fem koncentrationsläger under Förintelsen – och är en av få överlevare kvar som ännu kan vittna.

I över 20 år har Emerich Roth kämpat mot hatet, våldet och rasismen bland ungdomar. För sin livsgärning utsågs han därför till Svensk Hjälte 2012.

– Genom att hjälpa andra, har jag också hjälpt mig själv. Det har fått mig att känna att mitt lidande inte varit förgäves, säger han.

En imponerande bukett högresta, purpurröda rosor pryder soffbordet i villan i Jakobsberg. Ett tack för en uppskattad föreläsning i en av Sveriges alla skolor.

92-årige Emerich Roth är i dag en av få överlevare kvar från Förintelsen och de fasansfulla grymheter som nazisterna begick underandra världskriget, under Hitlers herravälde, mot judar, romer, homosexuella och andra som nazisterna ansåg sakna allt mänskligtvärde. Nästan hela hans familj på sju personer utplånades i gaskammare och förintelseläger.

Bara Emerich och hans tre år yngre syster Elisabeth överlevde. Emerich Roth talade inte med någon om sina upplevelser, inte ens med sin syster. Men när han en dag fick se ett gäng unga skinnhuvuden med rakade skallar, som skrålade ”Sieg Heil”, så bestämde han sig för att bryta tystnaden. Det var 1992. Sedan dess föreläser han i skolorna om nazismens fasor under andra världskriget för att på så vis motverka hat, våld och rasism. Hans mission är att visa vägen ut ur hatet. Han har besökt runt 1 800 skolor.

Hjälpt unga att lämna rasistiska gäng

Han var en av initiativtagarna till Föreningen Förintelsens Överlevande, grundare av Emerichfonden, mot våld och för medmänsklighet, och startade EXIT på Fryshuset, som hjälpt runt 800 unga ”hatare” att lämna de nazistiska och rasistiska gängen.

2012 fick Emerich Roth, då 88 år, därför ta emot Svenska Hjältars pris för Årets Livsgärning.

– Jag är glad och tacksam att Aftonbladet gör hjälte-galan, men det skulle behövas ännu fler hjältegalor. Arbetet mot rasismen pågår hela tiden i det tysta. Det finns många fina projekt bland våra fantastiska ungdomar, säger han.

Förra året tilldelades Emerich Roth tillsammans med Hédi Fried det prestigefyllda Raoul Wallen-bergpriset. De fick priset för att de lyckats överleva sin smärta och sina fruktansvärda upplevelser för att i ett livslångt engagemang berätta sanningen.

Mycket kvar att uträtta

Vart efter situationen i omvärlden och Sverige förändrats har allt fler skolor hört av sig till Emerich Roth.

– Nu var jag tvungen att för första gången säga nej. Detta säger han med visst missmod i rösten. En lunginflammation har försvagat honom och han tvingas nu ta en paus i sitt arbete – ett beslut han våndas över. Trots sin livslånga och imponerande gärning är det så mycket mer som Emerich Roth vill hinna uträtta.

– Jag är inte nöjd, nej det är jag inte. Jag vill så mycket, men orkar inte.

Sedan han fyllde 90 år har hustrun Kerstin, 73, följt med på hans skolresor. Emerich tycker inte om att resa själv.

– Det är jobbigt – mardrömmar, sova själv. Senast bröt jag nyckelbenet när jag slängde mig ur sängen på hotellet.

Varje dag får han mellan 30 och 50 uppskattande mejl och brev med tack och nya förfrågningar från skolor. Alla besvaras.

– Jag har stor hjälp av Kerstin. Hon läser högt för mig, sedan svarar jag, Kerstin skriver.

I somras fyller han 92 år. Emerich Roth säger –ordagrant – att han tillhör den kategori av överlevare, som efter hemska upplevelser och total förnedring, orkat resa sig och gå vidare i livet som en positiv människa och kunna använda sina erfarenheter för att hjälpa andra.

De som kan vittna snart borta

Men hans tid är knapp.

– Vi är snart alla borta, vi som kan vittna. Det finns i mina tankar, mer och mer.

I husets källare förvarade han personliga foton, filmer, brev, mejl och annan dokumentation från 1992, då han började föreläsa, och fram tills i dag. Men nyligen svämmades källaren över. Emerich försökte rädda allt, separera de fuktiga papper från varandra. Nu måste allt torkas, pressas och en del restaureras. Riksarkivet ska titta materialet för att eventuellt arkivera det för framtida generationer.

– Jag hoppas att de vill arkivera allt, säger Emerich Roth.

Mary Mårtensson