PRESENTERAS AV

”Jag känner inte igen mitt land längre”

Foto: Magnus Sandberg
I 40 år har Anita D'Orazio kämpat för flyktingars rättigheter. Med den nya lagen tycker hon att man har avhumaniserat Sverige.
SVENSKA HJÄLTAR

Anita D’Orazio har kämpat halva sitt liv för flyktingars rättigheter.

En god portions ilska över sakers tillstånd gör att hon kommer orka ett tag till.

– Jag känner inte igen mitt land längre, säger hon.

Applåderna ekade inne på Cirkus D’Orazio hyllades för sin livsgärning. Halva sitt liv har hon kämpat för flyktingars rättigheter. Men enligt hjältinnan så går utvecklingen åt fel håll.

– Sedan ett år tillbaka har de som kommer hit inte samma chans som tidigare. Den nya lagen är en total katastrof. Det är en humanitär härdsmälta skulle jag vilja säga. Här i Sverige skryts det om att vi är så bra och duktiga. Men så skickar vi tillbaka flyktingpojkar till prostitution. Det är inte mänskligt. Man har tappat anständigheten och barmhärtigheten. Jag känner inte igen mitt land längre, säger hon.

”De befinner sig i vårt land”

Anita önskar att få tillbaka ett land som hon känner igen och är stolt över.

– Barnen som jag möter har så ledsna ögon. De flesta ser inte de här barnen. Men försök att möt barnen och deras familjer så får ni se att vi måste göra någonting. VI måste få tillbaka den gamla lagen snarast möjliga. Ge amnesti åt de här människorna så att de får stanna. De befinner sig i vårt land.

Skam och förtvivlan

Anita är 80 år fyllda men att sluta kämpa är inte aktuellt.

– Jag känner skam och förtvivlan över sakernas tillstånd. Och en god portions ilska gör att jag orkar fortsätta. Men jag får också mycket kärlek från flyktingarna som vädjar för sina liv.

Anita lyfter också fram människor där ute som kämpar med henne, och riktar ett tack till några av dem som sitter i publiken.

Men hon önskar att det var fler som hjälpte till.

–Det är bara att sätt igång och göra någonting.