PRESENTERAS AV

Brännskadades – och tvingades kämpa för att kunna ta sig hem

Foto: Privat
SVENSKA HJÄLTAR

Jag tycker att min son Jacob Hjortenbrink och hans sambo Anneli Berggren är hjältar – var och en för sig OCH tillsammans!

I april 2010, då Jacob var 25 och Anneli 27, förändrades deras, och allas våra, liv fullständigt. De hade just flyttat till ett gammalt hus, som de börjat totalrenovera. De hade Melker som var 15 månader och nästa bebis på väg i slutet av maj.

Då hände det som inte får hända: vid en olycka på arbetet, brände sig Jacob svårt och fick iltransporteras nedsövd till Brännskadeintensiven i Linköping, med 2:a och 3:e gradens brännskador, på 60 procent av kroppen.

Vi fick besked på, att han troligen skulle behöva hållas nedsövd under minst en vecka och att det sedan skulle krävas många månaders vård i Linköping, med ständiga operationer och transplantationer. Därefter förväntades lång konvalescens, på hemsjukhuset i Kristianstad. Tänk vår glädje, när de ringde redan dagen därpå och meddelade att Jacob var, i princip, vaken och frågade efter Anneli och Melker.

När lilla dottern Junia föddes, den 28 maj, låg Jacob nedsövd för ny transplantation. Anneli ringde honom tidigt på morgonen och berättade att: Nu är det dags, jag kommer att åka in på förlossningen nu på morgonen. Vi hörs när du vaknat ur narkosen!

Tack vare Jacobs goda grundkondition (hade tränat för att springa maraton i juni), hans enorma kämpaglöd och vilja att komma hem till sin familj igen, kämpade han sig upp på benen, igenom alla fruktansvärda smärtor och hem på rekordtid.

Redan i augusti var han, sårig och matt, hemma igen och ständigt kämpande. Men, hos sin älskade familj.

Nu, ett och ett halvt år senare, är han fortfarande inte helt läkt, men trots detta är han sedan länge tillbaka på sitt arbete som lastbilsmekaniker, på heltid.

Foto: PRIVAT

Han har lagt ner mycket av sin själ på att försöka hjälpa andra i samma situation: han har gjort en tavla med foto av sig själv genom processen, där han även skrivit om det som händer inom honom.

Där finns också kontaktuppgifter för dem som önskar kontakta honom eller Anneli. Denna tavla har han skänkt till BRIVA i Linköping, som har den uppsatt, för att andra patienter och anhöriga ska få möjlighet till kontakt och frågor.

Han har även vid varje återbesök på BRIVA varit inne och samtalat med andra, inneliggande patienter, som önskar och behöver det.

Anneli å sin sida, är verkligen också en hjälte. Tänk, en ung kvinna, höggravid, med en 15 månaders son och ett hus som är upp och ner, inte ens en fungerande dusch, och så få beskedet att sambon är svårt bränd, nersövd och strax på väg till Linköping. Ingen som kan ge någon prognos om hur detta ska gå. Och vad gör denna kvinna?! Jo, trots all förtvivlan, tar hon sig samman, tar hand om Melker, börjar planera för hur hon ska hantera framtiden, sätta sig in i ekonomin och hur hon ska göra med den stundande förlossningen – kan hon på något sätt få föda så att Jacob kan närvara?

Så blev det ju inte, men jösses vad hon planerade, för att han skulle få bli delaktig. Denna kvinna åkte fram och tillbaka mellan Fjälkinge och Linköping, en enkel resa på över 40 mil, ibland med och ibland utan barn. Satsade hela sin själ och kärlek på att peppa Jacob i hans tillfrisknande. Samtidigt tog hon hand om allt som skulle hända hemma, både praktiskt och känslomässigt.

Nu har både Anneli och Jacob kontakter, med andra som är i samma situation, som de varit. Både brända och partners. De önskar få ge, det de själva inte fann, när de var i den akuta situationen.

Hur blir det? Vad händer? Kommer jag att kunna arbeta igen? Hur blir det med smärtorna? Med rörligheten? Hur hanterar man att ens älskade är förändrad i kropp? I själ? Hur gör man med barnen? Hur hittar man nya sätt att hantera vardagen?

Ja, de är unga, men så enormt generösa med sig själva och sina erfarenheter!
Vill så gärna kunna vara ett stöd för andra.
För mig är de förebilder och riktiga hjältar!

Marita Hjortenbrink