Moderna museet

Hon retade vita kristna när hon bytte guds kön

 Ingen som sett Monica Sjöös ”God giving birth” från 1968 glömmer den. Symmetrin, de två uttryckslösa kropparna, en snudd…

Dansen skapar ett motstånd fullt av lust

 Vad är ett porträtt av en rörelse? Det skulle kunna förstås som motsatsen till ett stelnat ögonblick, som ska rama in…

"Paradiset" ska renoveras

 Delar av skulpturgruppen ”Paradiset” på Skeppsholmen i Stockholm ska renoveras, enligt ett pressmeddelande från Moderna…

Döden kommer i kapp hundlivet på Moderna

 För andra gången på kort tid presenterar Moderna museet i Stockholm en ikonisk konstnär från det stora landet i väst.

Ett år då nya politiska vindar blåste i konstvärlden

 Vi sammanfattar 2022. Året då konsten kom tillbaka med full kraft efter pandemin, året då vi poddade om konst och året då den politiska korrektheten korrigerades.
Vilka var flopparna och vilka var topparna?
Vi tittar tillbaka på skandalerna som skakade biennalerna, vi såg ett myller av optimism, utopier, rent av ett nytt 1968 och vi var på utställningar som mest kändes som en misslyckad kickoff.
Och vi utnämner årets genombrott. Det blev två stycken: Salad Hilowle och Theresa Traoré Dahlberg
Dessutom är det Silly season i konstvärlden!
Många stora konsthallar har bytt ledargarnityr. Vilka är de nya cheferna? Själva funderar vi på att söka jobb på Carl Eldhs ateljémuseum.
Tack för oss!
Ulrika Stahre, konstredaktör på Aftonbladet
Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet
Producent: Martin Aagård

Det finns inget kvar som riktigt utmanar

Hilma af Klint var ingen pionjär

 Nej, Hilma af Klint är inte den första abstrakta konstnären. Hon var ingen pionjär. Hon målade sina andemålningar i smyg och var aldrig med på banan.
Det och lite andra hårda sanningar kommer fram när vi granskar Lasse Hallströms film ”Hilma” som gör sitt bästa för att hålla den romantiska konstnärsmyten vid liv.
Dessutom pratar vi om potatismosattacker mot klassiska konstverk. Bra eller dåligt? Det är inte så lätt som det verkar vid första anblicken.
Men framförallt är vi drabbade av Nan Goldin på Moderna museet. Det bästa utställningsbygget på evigheter och en konstnär som är något av en legend.
Men, det är ju inte särskilt subtilt alla gånger.
Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger
Producent: Martin Aagård

Intressant konstkritik går över till kulturkrig

 Borde Lars Vilks rondellhund ingå i Moderna museets samlingar? Nej, har två museichefer i rad sagt; först Daniel…

Samtidskonsten tar steget in i ritualen

 Ända sedan vårens venedigbiennal, eller kanske egentligen ännu längre, är det uppenbart att samtidskonsten tagit steget…

Lekfarbror och patriark – Pontus Hultén är här

 I själva verket har läst Claes Brittons jättelånga bok om museimannen och legendaren Pontus Hultén.

Vi snokar rätt på Zlatanstatyns näsa

 I själva verket har läst Claes Brittons jättelånga bok om museimannen och legendaren Pontus Hultén. Vem var han egentligen? Vi blir bara mer och mer osäkra ju mer vi läser. En machoman, patriark,
salongsanarkist och lekfarbror som tog popkonsten till Europa från USA, helt klart. Men bilden är onekligen komplex. Och biografier blir ofta hjälteporträtt.
Skandalernas tid på Moderna museet är dock över.
Numera får man åka till Tyskland för att hitta saker att uppröras över.
Såväl årets Berlinbiennal som Documenta har drabbats av skandaler som fått stora konsekvenser.
I Berlin har irakiska konstnärer lämnat utställningen eftersom ett franskt konstverk visar bilder på människor som torterades av USA i Abu Ghraib-fängelset. Och Documentas chef Sabine Schormann har tvingats av gå efter att antisemitiska karikatyrer letat sig in i hennes jätteutställning.
Frågan är hur såna haverier ska undvikas? I det ena fallet handlar det om kuratorer som har för mycket kontroll över hur saker visas och i det andra fallet om kuratorer som har ingen koll alls.
Vi har också varit på en betydligt mera stillsam tillställning – den årliga öppningen av höstens gallerisäsong i Stockholm.
Det brukar vara en ganska röjig afton, men i år lade värmen sordin på feststämningen.
Men det fanns guldkorn. Ayan Farahs första stora utställning i Sverige på galleri Nordenhake, Amalia Bille på Berg gallery, Fredrik Söderberg på Cecilia Hillström gallery och Jonas Nobels motorsågskonst på Andys gallery.
Dessutom fick vi upp ett spår om var Zlatanstatyns näsa befinner sig! Vi nås i alla fall av ett rykte om att Moderna museet har koll på var den är.
Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger, konstkritiker på Aftonbladet och Svenska Dagbladet
Producent: Martin Aagård

Jeppe Hein gör oss till två sura tonåringar

 Samarbetet mellan Svenska Dagbladets och Aftonbladets konstredaktioner testades till bristningsgränsen när vi gick…

Jeppe Hein gör oss till sura tonåringar

 Samarbetet mellan Svenska Dagbladets och Aftonbladets konstredaktioner testades till bristningsgränsen när vi gick på danske konstnären Jeppe Heins evenemang på Moderna museet häromdagen.
Det hela påminde om teambuildingövningar på en kickoff. Clemens och Ulrika fick balansera varandra i ett tält och hålla konstnären i fingret. Tanken var att vi skulle bryta vår ”komfortzon” och kanske lära oss något om oss själva.
Vi lärde oss att vi har en sur tonåring inombords som tycker allt är löjligt.
Ett konstverk som däremot bryter bekvämlighetszonen på riktigt är Bigert och Bergströms jätteskulptur ”The tipping point” som visas i Stockholm i samband med klimattoppmötet.
En gigantisk mobil om klimatförändringarna som är svår att värja sig från. Den tränger effektivt igenom den där avtrubbningen som finns kring frågan.
Ulrika blir riktigt gripen av denna ”performativa skulptur” som innehåller allt från scouter och vädergudar till vetenskapsmän.
Frågan är bara om dagens klimatkonst kommer att bli lika utskälld som sjuttiotalets plakatkonst om sisådär 20 år?
En klimatkonstnär vi vill minnas är i alla fall den allt för tidigt bortgångne Lars Arrhenius (1966-2020). Ulrika har läst en fin minnesbok över humoristen och aktivisten Arrhenius med texter av bland annat Dan Jönsson och Mats Bigert.
Konstvärldens internationella superkändisar syns sällan i Sverige, men nu visas den första svenska separatutställningen med Anselm Kiefer på Artipelag i Stockholm.
En verklig konsthändelse.
Mästaren från Tyskland har alltid tagit sig an de riktigt stora ämnena, som den tyska arvsynden, världshistorien och existensen.
Förväntningarna är höga. Clemens har sett en otrolig utställning i Tel Aviv och Ulrika såg Kiefers fantastiska installation i Dogepalatset i Venedig, som inte ens kommer att sparas för eftervärlden.
Men… är verkligen 400 kronor en rimlig entréavgift?
Det återstår att se.
En något mer bortglömd konstkändis är nigeriansk-brittiske Yinka Shonibare, som var väldigt poppis runt millennieskiftet men som nu gör comeback tack vare att prinsessan Estelles kulturstiftelse i år har valt ut en skulptur av honom.
Vi konstaterar att konstvärlden är ganska lik popvärlden ibland.
Dessutom har dramatiken kring Documenta-utställningen i Kassel trappats upp ett par veckor innan öppningen. Den senaste nyheten är att ett galleri som ska visa en palestinsk konstgrupp vandaliserats av nazister.
Med: Ulrika Stahre och Clemens Poellinger
Producent: Martin Aagård
”I själva verket” är ett samarbete mellan Aftonbladet och Svenska Dagbladet

Gå på konstmuseum och hitta sitt sanna jag

 På Moderna museet kan man denna sommar komma närmare sig själv, kanske nå sitt sanna jag.

Björn Lövins konst är vital och kusligt aktuell

 När Björn Lövins (1937–2009) installationer Konsument i oändligheten och ”Herr P:s penningar” visades på Moderna museet…

Bara marknaden bryr sig om vad som är äkta

 Japp, det stämmer. Drygt hälften av all konst som säljs på den internationella marknaden är förfalskningar.

Hälften av all konst är falsk

 Japp, det stämmer.
Drygt hälften av all konst som säljs på den internationella marknaden är förfalskningar.
Det är en uppskattning som görs i en ny bok av konstpolisen Peter Lloyd.
Vilka är då dessa förfalskare?
Vi fördjupar oss i Han van Meegeren som sålde förfalskningar till Göring och Wolfgang Beltracci som var bättre på att göra Max Ernst än Max Ernst själv och så ger vi lite konkreta tips på hur man tillverkar fejkat rysk 1800-talsmåleri.
Dessutom ställer vi oss frågan om Fotografiska i Stockholm visar äkta eller falsk konst? Fotografierna skrivs ut på en printer i källaren och ägarna bryr sig inte riktigt om vilket som är vilket.
Nu har ägarna öppnat en ny ”location” i Stockholm – Paradox museum. Men vad är det ens? En sorts lekpark med konsttema?
Vi recenserar utställningen med Björn Lövin på Moderna museet – en pionjär som idag är helt bortglömd, om man inte råkar snubbla över hans Leninmonument på Skeppsholmen. Ja, det är Isabella Lövins pappa, förresten.
Men inte ens den utställningen är ”äkta”. Alla Lövins installationer är borta sedan länge. Det som visas är rekonstruktioner.
Ett avsnitt om sant och falskt i konsten som vi avrundar med att berätta om en amatörkonstnär på Instagram som lyckades på riktigt.

Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger, konstredaktörer på Aftonbladet och Svenska Dagbladet
Producent: Martin Aagård

Hälften av all konst är falsk

 Japp, det stämmer.
Drygt hälften av all konst som säljs på den internationella marknaden är förfalskningar.
Det är en uppskattning som görs i en ny bok av konstpolisen Peter Lloyd.
Vilka är då dessa förfalskare?
Vi fördjupar oss i Han van Meegeren som sålde förfalskningar till Göring och Wolfgang Beltracci som var bättre på att göra Max Ernst än Max Ernst själv och så ger vi lite konkreta tips på hur man tillverkar fejkat rysk 1800-talsmåleri.
Dessutom ställer vi oss frågan om Fotografiska i Stockholm visar äkta eller falsk konst? Fotografierna skrivs ut på en printer i källaren och ägarna bryr sig inte riktigt om vilket som är vilket.
Nu har ägarna öppnat en ny ”location” i Stockholm – Paradox museum. Men vad är det ens? En sorts lekpark med konsttema?
Vi recenserar utställningen med Björn Lövin på Moderna museet – en pionjär som idag är helt bortglömd, om man inte råkar snubbla över hans Leninmonument på Skeppsholmen. Ja, det är Isabella Lövins pappa, förresten.
Men inte ens den utställningen är ”äkta”. Alla Lövins installationer är borta sedan länge. Det som visas är rekonstruktioner.
Ett avsnitt om sant och falskt i konsten som vi avrundar med att berätta om en amatörkonstnär på Instagram som lyckades på riktigt.

Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger, konstredaktörer på Aftonbladet och Svenska Dagbladet
Producent: Martin Aagård
Guardian rapporterar entusiastiskt om en konstrobot – en robot som mödosamt (det tar cirka fem timmar) kan måla en representation av något robotögonen tittar på.
Den ska visas upp på Venedigbiennalen, på inparadadiso gallery, där den ska måla inför publik.
https://www.theguardian.com/technology/2022/apr/04/mind-blowing-ai-da-becomes-first-robot-to-paint-like-an-artist?utm_source=dlvr.it&utm_medium=facebook&fbclid=IwAR2tNtE9YIqC7AUchQodZMzKn4r95gPdNms8prxhoyZqXQEvq2oNY3LVrlM
https://news.artnet.com/art-world/ai-da-robot-venice-biennale-2092643
Den har tagit oändligt lång tid att skapa och kostat hur mycket som helst.
Robotens förebilder är tydligen Yoko Ono, Doris Salcedo, Michelangelo och Kandinsky.
Robotens skapare menar att det finns en etisk fråga i projektet: ”nu när robotar kan göra konst – vill vi verkligen att de ska göra det?”
För att robotar ska kunna göra konst på helt egen hand måste de ju ha sin egen konstkritik.
Den intressanta frågan är ju om robotar någonsin kan skriva konstkritik?

Dåligt och överdrivet – nej, alldeles underbart

 Den New York- och Stockholmsbaserade interdisciplinära konstnären Every Ocean Hughes har under senaste månaden visat…

Moderna museet visar konst från fronten

 Moderna museet i Stockholm visar videoverk av 15 samtida ukrainska konstnärer i den nyinsatta utställningen ”Ett brev…

Moderna museet fick extrapott – så blev det

 Konstsamlingar är komplicerade, åtminstone om de byggs med allmänna medel, för det allmännas bästa.

Nakenextremist och spansk wellnesskonst

 Avsnitt två av världens bästa konstpodd kastar sig mellan den allra farligaste och den allra mest harmlösa konsten.

Strippa för Lars Vilks

 Avsnitt två av världens bästa konstpodd kastar sig mellan den allra farligaste och den allra mest harmlösa konsten.
Vi pratar om den danske högerextremist som nyligen klädde av sig naken på Moderna museet och en spansk feel good-konstnär vars kvinnoskulpturer blivit ett globalt fenomen.
Uwe Max Jensen är både utbildad konstnär och medlem i det högerextrema partiet Stram kurs. Den 12 december gjorde han ett performance på Moderna museet för att protestera mot att de inte köpt in Lars Vilks Muhammedteckning.
Han skällde och lyfte på benet för att kissa lite på konsten, något han gjort förut och därför bland annat blivit portad från Århus konstmuseum.
Samma helg som han vädrade sitt missnöje mot museet försökte hans partiledare bränna koranen i Skärholmen.
Hur nära står högerextremismen egentligen den här konsten? Och var det en bra eller dålig hundperformance?
Jaume Plensa är en spansk skulptör vars mindfullness-osande skulpturer får Clemens att mynta begreppet ”Wellnesskonst”. Tyvärr är han omåttligt populär och hans smala kvinnoansikten sprider sig över globen som ett virus.
Varför älskar alla den här må bra-konsten? Handlar det verkligen om att vi gillar ”skönhet” eller beror det på bra agenter?
Dessutom har Damien Hirst vaknat till liv igen. Den här gången har han gjort ett konstverk av ekonomin som omger NFT – ni vet de där digitala bilderna som man kan köpa för kryptovaluta.
Ett ganska fiffigt konstverk om du frågar ”I själva verket”.
Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger
Producent: Martin Aagård

Se den nakna mannen som lekte hund på Moderna Museet

 Moderna museet i Stockholm fick idag besök av en naken man som lekte hund. Det visade sig vara konstnären Uwe Max Jensen som genomförde en aktion mot Moderna museet, enligt Ekot.

Naken man lekte hund på museum i Stockholm

 Moderna museet i Stockholm fick idag besök av en naken man som lekte hund.

Moderna Museet öppnar igen

 Torsdag den 25 mars öppnar Moderna Museet i Stockholm igen. Nu för en begränsad publik.