Modevärldens dolda makthavare

Julius Poole har kollen på modellerna

1 av 5
Julius Poole berättar om verkligheten bakom kulisserna.
NÖJE

De stjäl kläder, förhandlar som börshajar på Wall street och tror att de är med i ”Djävulen bär Prada”. Modellcastaren Julius Poole avslöjar hur det går till bakom kulisserna i modellvärlden.

I ett showroom i New York råder febril aktivitet. Modeveckan har just startat och en av dem som redan jobbar övertid är Julius Poole. Som en av New Yorks mest anlitade modellcastare är han en makthavare att räkna med när det

gäller att bestämma vem som är het eller iskall på catwalken.

Vad innebär jobbet som modellcastare?

– Mitt jobb går ut på att tillfredställa mina kunders behov. Säger en designer att hon eller han vill ha en modell med en viss sorts kropp, så måste jag hitta en sådan modell. Dessutom är det viktigt att hitta de senaste tjejerna, de som är hetast just nu och de som är utmärkande vackra. Sedan hjälper jag till vid fittings, fotograferingar och modevisningar.

Vad händer egentligen under en så kallad fitting?

– Dagen före en visning kallar jag modellerna till designerns showroom för att prova ut vilken outfit som passar vems kroppstyp. Ibland upptäcker jag att

någon har helt fantastiska ben, och då klär vi henne i ett plagg som verkligen exponerar benen. Men det kan också hända att en modell har gått och blivit lite ”juicy” och då måste vi försöka dölja det med kläderna.

Vad händer om kläderna inte passar?

– Det är jobbigt när det händer och ibland måste jag ringa och avboka modeller. Men i slutändan är det bäst för modellerna också, eftersom det inte är schyst mot varken designern eller modellen om plagget sitter fult.

Hur tänker du när du sätter ihop en grupp modeller inför en visning?

– Det handlar framför allt om att hitta modeller som kompletterar varandra. Det är viktigt att blanda upp supermodeller som Jessica Stam med dels okända ansikten, dels Victoria’s secret-modeller eftersom de har branschens bästa kroppar. De kända modellerna har förmågan att höja stämningen på en visning medan de nya tjejerna tillför något fräscht och nytt.

Har du någon favoritmodell?

– Nej, faktiskt inte. Vissa modeller gillar jag för hur de går, andra för deras ansikten. Sedan har vi en del modeller, som till exempel Isabeli Fontana och Julia Stegner, som är fantastiska för att de har hela paketet.

Stämmer ryktet att modellerna ibland snor med sig skor och kläder efter en visning?

(Först ett skratt, därefter lång tystnad.)

– Nej, jag har inte varit med om att en modell bokstavligt talat sprungit iväg som en tjuv, klädd i hela sin outfit. Däremot kan vi väl säga att en del modeller ”glömmer” att lämna tillbaka vissa plagg, det är absolut något som händer.

Vad är svårast med att jobba med just modeller?

– Många i den här branschen är stressade och springer omkring och beter sig som om de vore med i ”Djävulen bär Prada”. Men det svåraste är helt klart att förhandla om modellernas löner. Ena minuten kan konversationen vara trevlig, för att sekunden därpå kännas som om vi håller på att förhandla om århundradets största deal på Wall street. Det kan vara riktigt tufft. Jag tror faktiskt att jag hade varit en riktigt bra börsmäklare!

FAKTA

Hur funkar det i Sverige?

Sofis mode frågade modellbokarna Marcus Pettersson och Camilla Linder på Sveriges största modellagenturer, Stockholmsgruppen och Mikas.

Vad är skillnaden på att jobba som modell i Sverige och utomlands?

– Det är ju samma jobb var man än är, men i Paris och New York är konkurrensen ofantligt mycket större eftersom väldigt många modeller tävlar om samma jobb. Dessutom är arvodena generellt sett högre utomlands, säger Marcus Pettersson på Stockholmsgruppen.

Ger serier som ”Top model” en missvisande bild av hur modellyrket verkligen är?

– Ja, tveklöst! Framför allt går sådana program ut på att få tittarsiffror, inte att hitta potentiella modeller. Att vara modell är ett yrke och inte en tävling eller ett sätt att bli känd, säger Marcus Pettersson.

– De visar ju olika situationer som en modell ställs inför, som kundmöten, fittings och fotojobb, men man får inte glömma att det är tv-underhållning, säger Camilla Linder på Mikas.

Hur ska man gå tillväga om man vill börja jobba som modell?

– Det bästa är att kontakta en stor, etablerad agentur. I Stockholm finns tre stycken, varav Stockholmsgruppen är den äldsta. Man bör absolut inte gå med i agenturer som tar betalt, säger Marcus Pettersson.

Camilla Linder tipsar även om att skicka in en ansiktsbild och en bild i helfigur till en agenturs ”new faces”-avdelning.

– Där jobbar folk som kan avgöra om du har förutsättningar att bli modell. Som tjej måste du vara minst 170 cm men inte längre än 180 cm, säger hon till Sofis mode.

ARTIKELN HANDLAR OM