Ett rum i mitt hjärta

NÖJE

Det var här allt hände.

Kanske är det därför jag är här i kväll. Jag vet inte. Jag vet bara att mina steg förde mig hit, till den här delen av Kungsholmen, den man aldrig besöker om man inte bor här. Och det gör jag ju inte. Längre.

Men jag återvänder alltid hit. Låtsas att jag glömt något, kanske ett torrschampo eller "Virgin suicides" på dvd. Trots att jag vet att lägenheten står tom. Och så sitter jag här på golvet och minns:

Allt hände här.

Jag hade levt i väntan. Hösten var på väg att bli vinter och jag hade precis fyllt nitton.

Sex och ett halvt år.

Så länge sedan livet började.

Det är så lätt att minnas här. De trettioen kvadratmetrarna vet allt om mig och de låter mig inte glömma. Väggarna, golvet och taket, spåren finns överallt.

Avtrycken.

Kanske är det därför jag är här i kväll. För att minnas medan tid ännu finns. Jag har ju betalat min sista hyra. Snart lämnar jag tillbaka nycklarna.

Den sista glödlampan har gett upp och lägenheten är insvept i skymning. Ändå ser jag allt.

Den svarta fläcken i taket, spåren efter den största spindel jag någonsin sett. Jag döpte honom till Bob och dödade honom med Gula sidorna.

De små jacken i tapeten där väggen träffats av min första stora kärleks alla cd-fodral, Ikea-tallrikarna och en tekopp. Då när han inbillade sig att han ville göra slut och jag kastade sönder halva köket.

Kanske behövde jag se något annat än mitt hjärta krossas. (Jag sörjde tekoppen länge. Den var min favorit.)

Missfärgningarna där sängen stått, den jag legat sömnlös i så många nätter, där jag vaknat bredvid pojkar jag älskat och sådana jag glömt namnen på.

Det var här jag bodde när jag bestämde mig för att flytta. Till London, Shanghai, Norrköping. Och det var hit jag kom hem igen.

Det var då. Mikrons digitala siffror påstår att klockan närmar sig midnatt. Jag borde bege mig hemåt.

Men det tar emot. Ett slags vanans tröghet – en ovillighet att inse att hemma är någon annanstans nu. Att jag kliver av vid en annan tunnelbaneperrong, köper min mjölk på Ica i stället för Daglivs, slår in en annan portkod.

Lever ett annat liv nu, ett med två rum och dubbelsäng.

Lägenheten där allt hände står tom. Men inte länge till.

Snart flyttar Axel in. Axel, min bror.

I förra veckan fyllde han nitton.

Jag låser båda låsen och går ner mot Karlbergskanalen.

Ser mig inte om.

ARTIKELN HANDLAR OM

Mode