”Vi måste bryta med oljeberoendet – nu”

Meteorologen Pär Holmgren om vad vi måste göra för att mota klimathotet

Foto: Foto: URBAN ANDERSSON
Det går inte längre att blunda för människans klimatpåverkan. Havet blir varmare och Grönlands inlandsisar smälter.
NYHETER
Pär Holmgren.

Klimatfrågan är egentligen rätt enkel. Det är tre saker vi människor behöver göra:

Sluta gräva upp gamla fossila kolatomer i form av stenkol, olja och naturgas.

Se till att biomassan växer, främst genom att förhindra skövlingen av den tropiska regnskogen.

Samt, sist men inte minst, utveckla teknik som kan ta bort en del av de utsläpp som vi redan gjort.

Det är inte svårare än så i teorin, men eftersom vi är så enormt beroende av de fossila energikällorna står vi rent praktiskt inför oerhört stora utmaningar.

Det lär ta årtionden för oss att ställa om samhället, om nu inte snabbt stigande oljepriser skyndar på omställningen, av rent samhällsekonomiska skäl. Vi lär fortsätta under många år, eller årtionden, att producera mer växthusgaser än vad jordens biosfär klarar av att binda. Det leder i sin tur till en ökad risk för att klimatsystemet på egen hand ska hitta på saker som gör läget värre: När isarna smälter absorberas mer av solens energi. När tundraområden i Sibirien och Kanada tinar frigörs metan. När haven blir varmare blir de även sämre på att lagra koldioxid.

Mängden koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären ökar från år till år. Vi har i år för första gången under människans historia överstigit 390 miljontedelar (390 ppm) koldioxid. Om fyra, fem år passerar vi antagligen 400 ppm.

Men allt fler klimatforskare och debattörer menar att vi behöver ta oss ner under 350 ppm för att undvika alltför stora klimatförändringar och därmed påverkan på våra samhällen i framtiden. För att lyckas med det krävs en mycket snabbare omställning av politik, teknik, ekonomi och beteenden än vad som exempelvis diskuterades i Köpenhamn i slutet av förra året.

Med tanke på hur vi sakta men säkert börjar inse allvaret i klimatfrågan och med tanke på vi redan har så mycket av de lösningar som vi behöver för framtiden, kan jag ibland känna mig rejält optimistisk.

Men ibland kan jag även känna mig oerhört pessimistisk. Det går inte att blunda för att människans klimatpåverkan redan har pågått några årtionden för länge.

Klockan är inte fem i tolv som en del miljöorganisationer, i all välmening, försöker få oss att tro. Klockan är snarare kvart över nio på morgonen, dagen efter. Vi har för-

sovit oss och vaknar sakta upp med en rejäl baksmälla efter det stora oljekalaset. Kalaset är dessutom inte riktigt över än. En del av gästerna vägrar gå hem. Det är svårt att bryta ett beroende, och tyvärr är de flesta av oss enormt beroende av oljan.

Det måste inte vara så illa, men det kan vara det. Och ändå så tillåter vi dag efter dag riskerna att öka genom att stanna kvar i beroendet av de fossila energikällorna.

FAKTA

Väderbiten

”It’s a Mad Mad World”– Weapon

Det finns nog en risk att framtida generationer kommer att tycka att vi var galna nu i början av 2000-talet. ”Varför gjorde de inte mer fastän de visste?” Vad vi kan och borde göra? Det kan du läsa om på Väderbloggen!