”Hon står ju för f-n inte still!”

Aftonbladet testar boxning

1 av 4 | Foto: STEFAN JERREVÅNG
GICK PÅ PUMPEN Aftonbladet Söndags reporter Johan Gunnarsson är inte rädd av sig. På förhand något stursk, med både räckvidd och vikt på fördelskontot. Men efter att ha blivit träffad oräkneliga gånger tröt orken och han fick erkänna sig besegrad.
HÄLSA

Pang!

Där satt den – mitt på snoken.

Min alltså.

16 oktober inleddes dam-EM i boxning i Holland och vi har testat formen hos ett av våra guldhopp, Helena Falk.

Man kan undra om jag är politiskt korrekt.

Att utmana en liten tjej i boxning, och med målet att slå henne på truten, borde rimligtvis vara trams, rent löjeväckande, fegt. Men jag kan försäkra en sak, när Helena Falk sätter fart från sin ringhörna och landar en höger rätt på min käke, då tänker jag varken på politik eller på att vara korrekt. Jag tänker bara på ett potpurri av svordomar: ”vad i helvete” och ”va fan håller hon på med?”. Och någonstans bakom rädslan tänker jag också ”nu jävlar”.

Fast tankarna på att anfalla och ge igen faller snabbt, lika snabbt som flödet av adrenalin som pumpar genom armar och ben. Hjärnan skriker FÖRSVAR!!! Annars kommer det här att göra ont.
Helena stannar upp, tar ett par steg tillbaka och kollar hur jag mår. Jag hämtar andan, nickar som svar och så packar hon upp smällkaramellerna igen.

Efter ytterligare några sekunder inbillar jag mig att jag rimligtvis borde kunna slå igenom hennes gard, att jag med ren råstyrka skulle kunna flytta hela hennes 60 kilo med en riktig tjottablängare.

Det är en strålande plan.

Men.

Hon står ju för fan inte still.

Hon står ju inte där och väntar på min överraskning.

Nä, hon rör sig fram och tillbaka, i sidled, upp och ner och skickar över några mjuka jabbar mot min allt mer desperata lekamen.

Skräp också.

Men å andra sidan, vad hade jag inbillat mig?
Helena Falk boxas förvisso som amatör, men är ändå ett fullblodsproffs. Hon tränar runt 11 pass i veckan. Styrka, löpning, mjölksyra, explosivitet, det är stenhård träning. Siktet är inställt på OS i London nästa år, men då måste hon först passera nålsögat, VM i maj 2012. Bara de bästa där får boxas i OS. Och för att lyckas lämnar hon inget åt slumpen.

– Alltså, satsningen är en uppoffring. Det blir färre middagar med vänner, mer pusslande för att få familjelivet att gå ihop och jag jobbar inte längre heltid, men samtidigt ger boxningen mig så otroligt mycket tillbaka. Och jag får ju ett brejk mitt i livet.

Just det ja, vid sidan av boxningen är Helena sambo, tvåbarnsmamma och designer.

– Man behöver vara duktig på att planera sin tid, säger hon och skrattar till.

Tur då att hon har ett gym hemma i garaget med sandsäck och stänger. Då sparar hon åtminstone in några restimmar mellan hemmet i norra Stockholm och träningslokalen på Södermalm inne i stan.
Helena berättar att hon började med kampsport, först karate, sedan kung fu, som 15-åring. Boxningen halkade hon in på av en slump mer eller mindre. När hon för första gången mötte tränaren och eldsjälen Petri Perkele – som egentligen heter Eriksson i efternamn – på boxningsklubben BK Örnen var det bara för att bli bättre på boxningsdelen av kung fu. Men hon föll pladask. Och inte bara för utmaningens skull.

– Det är jäkligt bra fysisk träning, men man växer också som människa. Du måste ha kontakt med ditt inre eftersom boxningen kräver fullt fokus.

Själv skulle jag lägga till att det krävs en rejäl dos mod också. För några veckor sedan var Helena på Irland för en träningsmatch mot världens kanske bästa damboxare i lättvikt, stenhårda Katie Taylor, en riktigt brutal rackare som knäckt näsben förr. Hennes meritlista är övergödslad med guld från EM och VM, men det avskräckte inte Helena. Det blev förvisso torsk, men det var en jämn match. Och inga knäckta näsor.

– Det är alltid nervöst att gå upp i ringen, det finns ju ingen återvändo när man väl står där. Men jag har satt upp som mål att nå OS och för att nå dit måste jag kanske slå Katie Taylor. Det beror på hur lottningen till VM ser ut.

Men det är i maj det.
Än så länge får Helena Falk nöja sig med att puckla på mig, som inte alls är lika brutal eller merittyngd som Katie Taylor. Jag är betydligt mer beskedlig. Hade jag haft en handduk hade jag kastat in den redan efter den första ronden.

När klockan ringer känns det som en befrielse och svordomarna har slutat cirkulera i mitt huvud. Nej, förresten, en liten hänger kvar: ”fan, vad trött jag är”.

Vi sätter betyg på Helenas form:

När gonggongen ringde frågade Helena:

– Har du tandskyddet inne?

– Nej, men snus, svarade jag.

 Jag önskar jag hade varit lite mindre putslustig för mot en proffsig amatör som Helena Falk hade jag inte en chans.

Bortom allt trams, från min sida, var det otroligt coolt att få se och uppleva en seriös idrottare på nära håll. Hon höll självklart igen på slagen, annars hade jag blivit gul&blå från topp till tå, men hennes rörelser och inställning till sin idrott är jämte slagkapaciteten beundransvärd.

Jag vet att konkurrensen är stenhård, men jag hoppas, hoppas att Helena kvalar in till OS nästa år och att hon där får mäta krafterna med de allra bästa i världens finaste turnering.
 

Fotnot: Boxnings-EM pågår mellan 16–23 oktober. Kolla  Helenas framfart på:

www.ec-womanboxing.com

Namn: Helena Falk.

Ålder: 32 år.

Familj: Sambo och två barn.

Bor: I Vällingby, Stockholm.

Yrke: Designer av sportkläder och boxare med sikte på OS 2012 i London.

Viktklass: Lättvikt, 60 kilo.

Meriter: 2 SM-guld, 2 NM-guld och 1 EM-brons i boxning, SM-guld och 2 guld i kung fu från internationella tävlingar.

Namn: Johan Gunnarsson.

Ålder: 44 år.

Familj: Sambo och två barn.

Bor: I Enskede, Stockholm.

Yrke: Journalist och hårdrockare.

Viktklass: Fjäderlätt, 120+.

Meriter: Inga. Jo, förresten, för 10 år sedan var jag en papperstiger. Jag blev registrerad som elitbrottare för Östhammars BK eftersom laget behövde mig, det fanns ingen annan som vägde över 110 kilo i hela kommunen så jag ställde upp. Men jag hade aldrig brottats tidigare och jag behövde inte göra det då heller. Motståndaren dök aldrig upp.