Drömmen om evig ungdom

1 av 5
Livets trappa ser inte riktigt ut som förr. Vi försöker hålla oss fast
i ungdomen tills vi stupar.
HÄLSA

Evigt liv låter som en dröm. Går det verkligen att stoppa ålderdomen? Vissa forskare hävdar det. Men, vill vi det?

– Uppenbarligen, men jag tror inte så många tänker på följderna, säger etik­forskaren Eva-Lotta Grantén.

Tonåren tänjs redan ut så långt vi bara kan. Precis som småtjejer vill se ut som tonåringar gör vi vuxna allt för att behålla vår ungdom. När vi till sist inser att tonåren passerat får vi panik. Trettioårskris, fyrtioårskris … medelåldersångest. Åldern då Livets trappa plötsligt vänder nedåt mot ålderdomens avskräckande brant.

– Till stor del handlar det om rädsla. Åldrandet och döden är inte längre någon självklarhet. Vi ser det som något medicinskt, något som går att förhindra, säger Eva-Lotta Grantén, forskare på Uppsala universitet och präst i Landskrona.

När någon dör frågar vi i princip alltid vad personen dog av. Det måste liksom alltid finnas ett skäl.

– Annars har vi svårt att acceptera det. Det här livet är ju det enda vi har. Få har något hopp om evigheten, påpekar hon, och tror det är en viktig anledning till att så många drömmer om evigt liv här på jorden. En annan förklaring är den rådande ungdomshysterin, menar Eva-Lotta Grantén.

Ja, vem vill bli gammal och gaggig?

Ålderdomen, såsom den förespeglas oss i dag, är inte direkt lockande.

Gamlingarna - behovskrävande börda

Till skillnad mot andra kulturer där man ser upp till äldre, lyfter fram erfarenhet, visdom och annat positivt med stigande ålder, pratar vi i västvärlden om sjukdomar och kroppens förfall. Hur rynkiga, gråhåriga och oattraktiva vi blir när vi blir äldre och marginaliserar gärna gamlingarna till en behovskrävande börda. Ungdomen är idealet.

Vi vill inte längre ses som gamla. Över hälften av alla kvinnor över 40 år är så missnöjda med sin spegelbild att de inte äter normalt och många vägrar låta sig fotograferas, enligt en enkät i det brittiska magasinet ”Top Santé” för några år sedan. Mest missnöjda är vi med magen (på grund av barnafödande månntro?) Därefter följer höfter, rumpa och lår. Helst vill vi väga lite mindre än det vi vägde i 20-årsåldern (!).

Allt fler ingrepp

Alla yttre tecken på att vi åldras ska döljas till varje pris. Hyn slätas ut, ögonlocken lyfts och valkar sugs bort.

Varje år görs runt 25 000 skönhetsoperationer i Sverige. Antalet ökar för varje år. 85 procent av dem som utsätter sig för den här typen av ingrepp är kvinnor, de flesta i åldern 25–45 år. Samtidigt normaliseras injektioner av så kallade fillers och marknaden för hudvård växer lavinartat. 2007 la vi 390 miljoner kronor enbart på antirynkkrämer.

Det sorgliga är att det inte hjälper.

Vad reklamen än säger blir vi varken rynkfria eller yngre.

– Visst finns en del vetenskapliga arbeten publicerade om behandlingar som påstås stoppa åldrandet, men de är ofta skrivna av charlataner som har stora ekonomiska intressen i den egna forskningen, säger genforskaren Nils-Göran Larsson, och menar att det finns en massa kommersiella intressen på det här området.

Han är professor i mitokondriell genetik på Karolinska Institutet i Stockholm och försöker tillsammans med sina kollegor lösa gåtan: Hur stoppar vi tiden? Eller rättare sagt, hur gör vi för att slippa åldras – på riktigt? Att vi

någon gång skulle bli odödliga tror dock ingen här.

– Man kanske kan förskjuta åldrandet något, men att man skulle leva för evigt är en omöjlighet, slår Nils-Göran Larsson fast, och visar olika grafer i sin dator.

Forskar om ett ungdomselexir

Risken att dö fördubblas ungefär vart åttonde år. Även om vi lyckas skjuta på kurvan går den alltid i samma riktning… mot döden. Så även om medellivslängden har fördubblats sedan 1840 och vi fortsätter leva allt längre finns alltid ett slut.

– Vi sliter på cellerna i kroppen hela tiden. Det handlar om mikroskopiska skador som blir svårare att reparera ju äldre vi blir. Även om vi skulle byta ut allt i kroppen, återstår hjärnan. Byter vi den blir vi ju en ny person, menar han.

En koncentrerad tystnad råder i laboratoriet. Förhoppningen är att kunna framställa ett ungdoms­elixir som låter cellerna behålla sina funktioner livet ut.

– Det viktiga för mig är att förbättra livskvaliteten de år vi lever. Det är ju inte roligt att bli 85 år om man är i dåligt skick och åker in och ut på sjukhus hela tiden, säger han, och påpekar att i princip alla stora folksjukdomar: cancer, hjärt-kärlsjukdom och demens, är relaterade till ålder.

"Fundera på konsekvenserna"

Forskarna känner redan till sådana metoder. Problemet är att vi inte är intresserade av några extra år i livet, till vilket pris som helst. Vi vet till exempel att en extremt kalorisnål diet minskar risken för en rad ålderssjukdomar och får försöksdjur att leva längre. Maskar, flugor och möss som lever på gränsen till svält har förlängt livet med hela 50 procent.

– Resultaten håller dessvärre inte i sig när man går upp i storlek på djuren. Apor har exempelvis som mest vunnit något år, säger han.

Drömmen är att hitta ett piller som ger samma effekter, utan att man behöver gå hungrig, svag och tärd genom livet.

Eva-Lotta Grantén ser det snarare som en mardröm:

– Vi måste se det i ett sammanhang. Vilken värld ska vi leva i? Ska vi lägga forskningspengar på att förlänga livet för en liten väl­beställd grupp när miljön är hotad och miljoner dör i förtid i malaria, tbc och andra sjukdomar som borde gå att utrota? Det tycker inte jag.

Som präst drivs hon av ett rätt­visepatos och har svårt att stå ut med tanken på att många inte ens blir normalgamla.

– Det är självklart inte fel att må bra och se snygg ut, men det är inte lycka som vissa vill få oss att tro. En stund kanske, men verklig lycka kräver andra ingredienser, säger hon, och vill att vi funderar på konsekvenserna.

Besatta av ungdom

Vad är det vi vill med livet? Hur påverkar den här ungdomshetsen vår vardag?

Psykologer som forskat om kroppsuppfattning och utseendefixering liknar åldrandet vid en fobi hos unga kvinnor.

Riktigt allvarligt blir det när de unga kvinnorna blir mammor och vägrar släppa tonårsidealen. För vad säger man till en 11-åring som oroar sig för vikten, vill ha stringtrosor och piercar naveln, om man själv gör likadant? I stället för att stå upp som vuxen motvikt när barnen vill bli tonåringar i förtid, hänger många på och serverar GI-mat till middag, döper om förskolans rytmik till aerobics och får klassfesten på lågstadiet att efterlikna ett disco med tillhörande klädstil, lampor och skyhöga decibel.

– Vi i väst lever i en ungdoms­besatt kultur, sa den hyllade amerikanske författaren Michael Cunningham när hans bok ”När natten faller på” nyligen lanserades.

Även han menar att utvecklingen drivs av kommersiella intressen. ”Vilken frisk människa skulle plastik­operera sig, injicera botox eller köpa fuktighetsbevarande kräm för tusentals kronor om det inte vore för att vi kände oss löjeväckande vid en viss ålder?”, undrar han i en intervju med Dagens Nyheter, och påpekar att lyckan faktiskt inte bor i utseendet.

Acceptera dig själv

Han känner sig tillfreds med att vara på väg mot 60-strecket och ser medelåldern som en andra, mer djupgående livsfas. En tid av förnyelse, då man är mogen att ta itu med nödvändiga existentiella frågor. Vad är meningen med livet?

Var strävan efter kärlek, arbete och trygghet mitt enda livsmål? Vad återstår att göra? Vad lämnar jag efter mig?

Han är övertygad om att vi alla skulle må bättre om vi bara accepterade vår faktiska ålder.

ARTIKELN HANDLAR OM