Så blir du figurstolt!

HÄLSA

Drar du också in magen varje gång du går förbi en spegel?

Använder du strumpbyxor mitt i stekheta sommaren för att slippa visa upp ridbyxlåren i kortkort?

Aldrig mer! Nu är det hög tid att tänka om och sluta kroppsnoja.                    

Det spelar ingen roll hur du verkligen ser ut, när vi har fått för oss att något är fel är det svårt att ändra på, menar KBT-terapeuten Kristin Forsberg.

Kroppskomplex får man efter att man någon gång i livet fått uppfattningen om att man inte ser tillräckligt bra ut. Det kan vara en person som sagt det eller så har man helt enkelt fått för sig det, säger Kristin Forsberg, socionom med grundläggande psykoterapiutbildning i kognitiv beteendeterapi, KBT, och fortsätter:

– Och när vi väl har fått för oss något är vi ganska selektiva i det vi ser och hör. Vi tolkar helt enkelt saker utefter det vi tror på.

Ändra ditt beteende

KBT handlar om att jobba med både sitt beteende och sina tankar men, tvärtemot vad man kan tro, handlar det inte bara om att se livet från den ljusa sidan.

– Det räcker inte med att tänka positivt, utan det gäller att ta reda vad det är man tänker och ringa in det negativa. Först när man gjort det kan man börja jobba med hur man tolkar saker och därefter balansera tankarna, säger Kristin Forsberg.

Fokusera på rätt saker

Så tillåt dig själv att bli ditt snygg­aste jag genom att skippa komplexen, och sluta slösa bort din tid på att störa dig på hur du ser ut.

– Att trivas med sig själv brukar vara väldigt attraktivt. Foku­sera på att vara den du vill vara och gör det du värderar som viktigt i livet. Att lägga mycket fokus på att man inte duger och att se olika brister – är det vad du vill fokusera på i livet? Har du inte rätt att få leva det liv du vill utan att fundera på om rumpan är för stor eller inte? säger Kristin Forsberg. 

FAKTA

Expertens 7 tips: Slipp fixerings­fällorna

”Vad missnöjd jag är med mina bröst.”

Tänk i stället: Alla ser olika ut och så här ser mina ut. Om man är rädd för andras åsikter kan man fundera på det här med skönhetsideal. Är det verkligen så att alla har samma smak? Är det alltid så att du och dina vänner är överens om vad som är attraktivt – eller tycker ni olika ibland? Och är det inte ganska ofta så att oavsett vad man tycker sig ha för ”ideal” så faller de ganska ofta när man blir förälskad. Människor vi tycker om är ju vackra – oavsett hur de ser ut och om de passar in i våra föreställningar om vad som är vackert.

”Vilka tjocka armar jag har.”

Tänk i stället: Är det så att andra tycker att mina armar är för tjocka eller kan det vara så att mina armar håller sig inom normalvariationen för hur armar brukar se ut? Brukar jag själv titta mycket på andras armar? Man är ju centrum i sin egen värld, men tittar folk verkligen så mycket på en?

”Vad tjock min mage är.”

Tänk i stället: Gör det något om magen inte är platt? Ska det verkligen vara så att man måste anpassa sitt liv efter vad man tror att andra tycker ser bra ut? Man har rätt att se ut som man gör och trivas med det.

”Vad stor min rumpa är i de här byxorna!”

Tänk i stället: Min rumpa är inte direkt större än andras. För mycket fokus kan leda till att vi tolkar det som ett större problem än vad det är.

”Vad breda mina höfter är.”

Tänk i stället: Är de verkligen så breda? Det är snyggt med former.

”Nej, vad dumt det lät, varför sa jag så?”

Tänk i stället: Kanske sa jag något tokigt – men det kan jag inte ändra på nu i alla fall så varför älta mer? Människor säger ibland saker som låter konstigt, det gör alla. Kanske var det inte så konstigt det jag sa, ingen annan verkar reagera.

”Fy vad hemsk min röst är.”

Tänk i stället: Är det verkligen så att min röst låter illa? Eller är det ovanan av att höra min egen röst som gör att jag tycker att det låter illa? Spela in en lång monolog och lyssna på repeat. Ofta vänjer man sig efter ett tag och tolkar om upplevelsen av det hemska.

Michelle Landén

ARTIKELN HANDLAR OM