”Så lyckades jag tillslut gå ner i vikt”

Av: Caroline Hougner

Publicerad:
Uppdaterad:

År av jojobantning gjorde Ann-Christine Selberg rädd att gå upp i vikt så fort hon åt. Idag styr autopiloten.
– Jag vet vad jag kan äta. Och den vinsten är ovärderlig.

Hon låter trygg i sig själv, viss om att viktresan äntligen nått sitt slut. För så måste det vara, resonerar hon.
– Jag känner att jag landat nu. Jag trivs med mig själv och har fått verktyg att hantera både stress och sådant som gjort att jag mått dåligt tidigare.
Efter många års jojobantning som varit rena berg-och-dalbanan känner Ann-Christine Selberg äntligen att hon hittat rätt.
Viktklubb lärde mig se vad jag fick i mig och vad jag gjorde av med och jag insåg hur mycket jag fick äta när jag gjorde bra val, säger hon.

Frukost, två lagade mål och flera mellanmål varje dag är numera standard.

– Så mycket har jag aldrig ätit. Jag var väldigt hård mot mig själv. Åt jag lunch, åt jag inget mer den dagen... konstaterar hon.

Skämdes för sin kropp

Det började redan sista året på högstadiet.
– Jag var rund och skämdes för det. Det var riktigt komplexfyllt. När jag var yngre, blev jag alltid vald bland de sista på gympan och när de andra duschade väntade jag alltid till sist för att slippa visa mig, berättar Ann-Christine eller Ankie som hon oftare kallas. Hon hade kompisar, men gick ändå mycket för sig själv och hade ofta huvudvärk.
–  Jag höll allt för mig själv. Ibland fick jag gliringar om att jag var tjock, men det var nog mer en känsla, förklarar hon och fortsätter:
– Ofta fick jag höra: ”Du har så fint ansikte, du borde bli ansiktsmodell”. Det var ju kul, men samtidigt tänkte jag: Resten av kroppen då? Ser jag så bedrövlig ut?
På högstadiet blev hon bästa kompis med en av de populäraste tjejerna i klassen och fick genast högre status.
– När man var med henne pratade alla plötsligt med en och det mesta kändes bättre, säger Ankie som fick kraft att ta tag i sina onyttiga vanor.

Gick över gränsen

Hon var inte jättestor men slutade tvärt med godis, bullar och annat onyttigt. Inför avslutningen hade hon tappat mycket i vikt.
Det upprepades både under gymnasiet och direkt efter graviditeten.
– Perioder då jag mått dåligt har jag tröstätit och ökat kraftigt i vikt för att sedan hårdbanta bort allt, berättar hon och medger att det gick över gränsen.

Både hennes mamma och kompisar reagerade över de kraftiga viktnedgångarna och uttryckte sin oro. Ordet ätstörning sitter långt inne, men idag vet hon att hon tappade kontrollen över sitt beteende.
– De försökte, men jag är rätt envis och ville inte lyssna. Jag kände mig inte smal nog. Jag hade en väldigt snedvriden bild av mig själv.
Viktklubb blev en vändpunkt.

”Kunde äta en massa”

Ankie hade än en gång bestämt sig för att gå ner i vikt.
– Det här ska bli mitt år! Det här ska bli året då jag tar hand om mig själv, sa jag till en av mina vänner som övertalade mig att skippa Nutrilett, GI och annat jag tänkt köra på.
Han föreslog att hon skulle prova något som höll i längden istället och rekommenderade Viktklubb.
I maj gick Ankie med och vägde in sig på 94,8 kilo. Hon satte 72 kilo som målvikt sista augusti samma år. Ganska snabbt upptäckte hon att hon inte behövde späka sig.
– Jag kunde äta en massa saker, till och med glass. Bara jag valde rätt. Man måste ju inte välja just Dajmglass, säger hon och insåg att hon gick ner i vikt rätt fort ändå.
En nära vän som även är mental tränare fick också stor betydelse. Hon gav Ankie verktyg att jobba med sin självbild och fick henne att känna sig nöjd.
– Hon hjälpte mig att förstå varför jag mått dåligt och hur jag kan hantera negativa känslor utan att tröstäta, säger Ankie som vägde 65 kilo när hon gick i mål för drygt ett år sedan.
En vikt hon är nöjd med och lyckats hålla stabil.
Behöver du också gå ner i vikt? Låt oss hjälpa dig igång

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN