Familjen Engholm: Inget blir bättre av att man blir sur

RELATIONER

GÄVLE. Positivt tänkande. Och tjugofem års erfarenhet. Det är Gert och Åsa Engholms recept på en lyckad semester.

– Vi har växt ihop, skrattar Åsa.

Foto: CHRISTIAN EVERS
När skorna surnar torkar de dem på motorhuven. Moa, fyra, Gert och Åsa och Engholm skrattar åt förtretligheterna.

–Det är faktiskt så att när man väl kommer ut är det skönt även när det regnar, säger Gert.

Gert och Åsa får mig att tro på uttrycket ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” för första gången.

En morgon när de steg ur husvagnen var förtältet fyllt med två decimeter vatten. Inte ens det fick dem att misströsta.

–Vi har ordnat en swimmingpool sa jag till campingvärden. Då skrattade han men tyckte väl inte att vi var kloka.

De har just slagit ner på Furuviks camping utanför Gävle. Presenningen ligger på tork på gräset. Gert, Åsa och Moa är ensamma om att ställa sig på den elfria delen av campingplatsen.

–Vi tycker det är skönt att vara för oss själva, säger Åsa. Inte för att vi inte vill ha kontakt med andra men vi vill ha tid att vara med varann.

Tjugofem campingsemestrar tillsammans, med kanot, mc och husvagn, har gett dem skinn på näsan och en vädertålig relation.

–Semestern är till för att få tid att prata och vårda förhållandet, säger Gert.

Men blir det inte väl mycket vårdande när man samsas om ett så litet utrymme?

–Inget blir bättre av att man blir sur. Vädret kan man ändå inte göra något åt. Man måste tänka positivt. Det blir liksom en medveten strategi, säger Åsa.

–Nu vet jag vad du tänker på, skrattar Gert.

–På vår bröllopsdag var jag irriterad och tyckte att allt var fel. Men morgonen efter sa jag: i dag ska bli en positiv dag. Och det blev det.

–Vi är ärliga mot varann. När det är något som är fel rensar vi luften direkt. Som när vi umgicks med några vänner och det blev att karlarna bara ägnade sig åt varandra. Då sa jag ifrån: Nu får du ägna dig åt oss också!

n Vad tyckte du om det?

–Jag tänkte efter och insåg att det kanske är en gammal vana som jag behövde bryta, säger Gert.

Det är två veckor kvar av semestern, den sista kommer de att åka till Kreta och fira sin tjugonde bröllopsdag. Vad som ska hända i dag är inte bestämt.

– Vi tar det som det kommer. Det är ju semester!

Sara Djurberg