Jag ber om ursäkt - jag har fötts till man

RELATIONER
Krönikör: Olle Ljungström, 38, musiker och textförfattare.

Hur rädd kan man bli? Som förföljd borde man vara räddare än vad man är. Du kan aldrig ha rätt, eftersom faktum är att om du försöker gör det dig näst intill kriminell. Så länge känslomässig vetenskap styr finns ingen anledning att vare sig gny eller".ja vad fan det nu kan tänkas heta.

Om vi byter ut egennamn som Ulf Lundell mot Djävulen och Jan Guillou mot Hin Håle så är väl alla ganska nöjda. Om man bestämmer sig för en ensidig och tillika enfaldig nivå på backlash-debatten så har vi ingen anledning i världen att gnälla över förenklingar och generaliseringar.

Om man byter ut "man" mot "neger" yttrar sig ett annat spektra, som får även den fittstimmigaste lilla kvist att spritta. Eller "den där jävla karln" mot "den där jävla juden".

Värre än så kunde väl bara att byta "den tafatta snuskgubben" mot - "det där snuskiga CP-arschlet".

Vad håller vi på med? Är det krig? Ja, det är krig.

Jag vill börja med att be om ursäkt för allt som skett innan jag föddes. Sedan en kanske mer rimlig ursäkt för allt som skett under min levnad. Jag vill ju så väl.

Men går inte vissa saker överstyr? Till exempel att det är okej att vara bitch, men inte en idiotisk tramsa. Den ena 19-åriga feministen efter den andra blir sin egen ideologiska ovän. De löjligaste av de löjliga sjunger med, hänger sig åt det mest förnedrande ghetto-dravel, och kommer sedan dragandes med vanvettiga enkelspårigheter.

Det klart som fan att saker inte ser ut som de ska, och att jämlikhet kunde vara något som faktiskt existerade, men en värld där alla är emot alla måste vara det tråkigaste man kan tänka sig. Vilket oavkortat får mig att tänka på en annan gammal skön fanatiker: vegeterianen, ickerökaren och nykteristen Adolf Hitler.