Inger, 52, älskar livet som au pair

RELATIONER

Från Vikarbyn till San Francisco.

Från Hellströms livs till ett nytt liv som au pair.

Vid fyllda 52 år.

– Jag har aldrig ångrat mitt beslut en enda gång, säger Inger Larsson, hemma i Sverige på ett kort besök.

Foto: Foto:
Inger Larsson är på besök i gamla hemorten Vikarbyn. Men bara tillfälligt, snart åker hon tillbaka till Foster City utanför San Francisco.

I augusti 1999 skrev Aftonbladet om 52-åriga Inger Larsson från Vikarbyn i Dalarna, som gjorde en helvändning i sitt liv och åkte till San Francisco som au pair. Tio månader har gått sedan hon lämnade svensk mark och nu är hon tillbaka, men bara för några veckor. Hon har gjort sig av med lägenheten och sagt upp sig från Hellströms livs där hon arbetat de senaste elva åren.

– Jag åker tillbaka igen! Jag har verkligen haft tur. Familjen är toppen och jag älskar staden. Visst är det skönt att vara i Sverige och träffa mina nära och kära, men det är skönt att veta att jag får åka ”hem” snart.

Inger bor strax utanför San Francisco i ett samhälle som heter Foster City. Familjen har tre barn, Emily och Nick som är sju år gamla och Matt som är tio år.

Det var ett stort beslut hon tog – att lämna det invanda livet i Vikarbyn och åka till USA. När Aftonbladet träffade Inger sist berättade hon om nervositeten inför allt det stora och nya. Hon var inte helt säker på att hon hade gjort rätt.

n Hur känner du i dag när du ser tillbaka på året som gått?

– Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång. Jag har lärt mig så mycket och växt inombords. Jag börjar tuffa till mig!

Människorna i Vikarbyn hyllar och beundrar Inger för hennes mod. I USA är reaktionerna likadana.

– Men tyvärr har jag inte träffat någon annan au pair i min ålder. Det finns många svenskar i området, men de au pairer jag träffat är runt 20. Innan jag åkte i höstas var det många som hörde av sig till mig och berättade att de blivit inspirerade när de hört vad jag skulle göra. De ville också åka. Men så vitt jag vet har de inte kommit sig för än. Det finns ju de som tycker att det inte är riktigt okej att en 52-åring lämnar allt och börjar på nytt.

n Vad har du för råd att ge till den som fortfarande sitter och drömmer, men inte riktigt vågar ta steget fullt ut?

– Det är som det gamla ordspråket ”man måste våga för att vinna”. Och det är ju inte så att man bränner alla broar bara för att man åker. Det går att åka och det går också att komma tillbaka igen. Har man aldrig provat så kan man aldrig veta, även om det kanske inte visar sig vara så bra så har man i alla fall gett det en chans. Det är aldrig för sent att prova något nytt. Mitt råd är: Gör det! Och gör det nu – åren går så fort.

En typisk dag för Inger

Karin Nylander