–Nidbilderna är orättvisa, i stort sett är jag på väldigt bra humör

RELATIONER
Foto: BÖRJE THURESSON
”Han är privilegierad som får jobba med mig”, säger Liv Ullmann om Ingmar Bergman.

Om jag ändå envisas med att fråga om just din del i ”Trolösa”. Vad är det som är Liv Ullmann i den?

– Jag lät barnet ta en större plats i filmen, och gjorde om själva författaren Bergman (som spelas av Erland Josephson) till att inte bara vara den som lyssnar, utan som reagerar och agerar.

– Han är lika viktig som passionshistorien. Jag ville visa hur han berättar sina egna historier genom andras.

Via henne slussas han tillbaka i sina egna erfarenheter, menar du?

– Ja, min upplevelse är att David (Krister Henriksson) är en tidigare version av honom själv. Men jag upplever att när David till slut kommer till Bergman och ser tillbaka på sitt svek mot Marianne, så finns en försoning. Det fanns inte i Ingmars manus, men jag kände att det var viktigt, att den här mannen blir sedd av sig själv.

– Det är väl såna saker jag känner är väldigt bra för Ingmar, att en kvinna läser manus och lägger in sånt som han kanske inte tänkt på, och kanske inte ville ha, men som ändå känns rätt.

Du är ju inte en kvinna vilken som helst heller, utan en som levt med honom, som har barn med honom, och som står honom väldigt nära.

– Ja, jag känner honom ju fantastiskt bra, men filmen är skapad med en sån kärlek av alla, inte minst av Erland Josephson, som spelar honom.

Vad sa Ingmar Bergman när han såg din film?

– Det var bara en sak han ville ta bort. Han bad mig: Snälla, ta bort det där. Och då tog jag bort det. Men sedan ringde han upp mig och sa: Du, det var fel.

Vad var det han ville ta bort?

– Det är i slutet av filmen när han ser sig själv gå bort längs stranden på Fårö. ”Det ser bara ut som om jag ska ta livet av mig” sa han. Men jag håller inte alls med. Det kan vara att han ger sig iväg mot nya äventyr. Jag vet ju vad den stranden betyder för honom. Det ser ut att vara bara tystnad och strand och hav, men just här har alla de här tankarna och visionerna kommit till honom.

– När han fyllde 60 år tog han vår dotter Linn på en promenad där och frågade henne vad hon skulle göra när hon fyllde 60 år, och då sa hon att hon skulle ha en fest och att jag skulle vara bjuden. ”Är inte jag bjuden då?”, frågade han. Och då sa Linn att han ska komma dansande mot henne över vågtopparna där.

Du var otroligt stöttande mot Lena Endre på filmfestivalen i Cannes och sa att publiken borde ligga vid hennes fötter.

– Men det tycker jag! Den stora orättvisan är ju att hon inte vann priset för bästa skådespelerska. Jag tycker att hon är så otroligt vacker, och samtidigt så bra, och modig, som när hon sitter i ett fönster och pratar om vad man egentligen gör med sina barn vid en skilsmässa.

– Det är en otroligt stark scen. Alla i studion grät när hon gjorde den första gången. Meryl Streep skulle gråtit om hon fått till något så bra. Lena gjorde den dessutom en gång till, och det är den senaste versionen vi använt, och där gav hon allt hon visste om levnadskonst, barn, svek, sorg. Det är väldigt sällan man får se något sådant på film.

Trolösa fick inga priser alls i Cannes trots förhandsspekulationerna. Vad beror det på? Orkar folk inte med en vuxen film?

– Det kan ligga något i det. Det är inga vackra unga människor med, och inte många yttre spektakulära händelser. Det är en väldigt stark inre dramatik, och publiken som är där kommer inte och säger till mig: ”Vilken bra film.” De säger oftare: ”Jag är berörd. Jag är rystet.” Och det är mycket roligare att få såna reaktioner, än att få pris.

Det är ju väldigt mycket som är sammantvinnat mellan fiktion och verklighet i den här filmen. Du och Ingmar Bergman som haft en relation, Lena Endre och Thomas Hanzon har skilt sig i verkligheten? Var det mest en tillgång, eller blev det extra svårt?

– För mig var det en tillgång att känna Ingmar så väl. För Lena och Thomas tror jag att det var besvärligare, fast de klarade av det. Det är också lättare att vara regissör, där kan du använda allt på ett kallare sätt.

Är det sant att de tillfrågades om deras egen dotter skulle spela rollen som dottern i filmen också? Är inte det att gå över gränsen?

– Nej, det var aldrig aktuellt. De provfilmade aldrig. De har ju en dotter i samma ålder, men även om jag skulle vara stygg nog i tankarna och tycka att det vore bra för filmen, skulle de aldrig gått med på det. Hade jag frågat skulle de blivit chockade och tagit avstånd från mig.

Du höll Bergman stenhårt utanför filmarbetet och förberedelserna. Hur länge har du haft den självständigheten gentemot honom?

– Det har skett gradvis. Jag har fått jobba mig till den. Jag hade ju mindre av den under ”Enskilda samtal”. Men nu hade han ringt till Linn och sagt att ”Hon är inte klok, hon lyssnar ju inte på mig.” Och så hade han skrattat högt, så även om han inte hade gillat allt jag gjort, så tyckte han om att jag gjorde som jag ville.

Hur mycket träffas ni egentligen?

– Han har ju varit i Stockholm ett par gånger nu, och så var han med under förberedelserna. har också hörts väldigt mycket på telefon. Och så kom han på besök den allra sista dagen vi var i studion. Och han var som ett litet barn, vi hade så jätteroligt. Vi bestämde att han skulle ligga i sängen när Lena kom in. Sedan gick Krister och Lena och la sig på var sin sida om honom, och så tog vi massor av bilder. Alla var så lyckliga över att han kom, det är klart, han är en mästare.

Fortsättning...