Var tionde svensk lider av folkskräck

Psykologen: I grunden finns en rädsla för att göra bort sig och anses knäpp

Foto: BÖRJE THURESSON
– Nu för tiden ska alla vara perfekta och verka så självsäkra. Då känner man sig väldigt liten om man har social fobi, säger Kristina, 35, som nu fått hjälp mot sin fobi. (Bilden är arrangerad.)
RELATIONER

”Social kompetens” är 2000-talets mantra. Att smälta in och kunna tala för sig är ett måste.

Samtidigt finns många som inte vågar ta en fika av rädsla för att tappa kaffekoppen eller säga ”fel” saker.

Runt 13 procent av svenskarna beräknas lida av social fobi.

Nästan alla är blyga och nervösa ibland. Till exempel för att hålla föredrag eller börja på ett nytt jobb. Men social fobi är något annat.

– Det är inte allmän ängslighet, utan en begränsning av vardagslivet. Det kan vara så handikappande att man tackar nej till alla bjudningar, inte kan äta med andra, inte vågar gå på möten. Den drabbade plågas av tankar om att bli granskad, bortkommen och avslöjad. Dessa självfördömande funderingar finns ständigt med. De undergräver självkänslan och genomsyrar hela personligheten, säger Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut.

Hon behandlar människor med social fobi och har skrivit boken ”Social fobi – att känna sig granskad och bortgjord” (Cura förlag).

Anna Kåver menar att social fobi blir allt mer handikappande i takt med arbetslivets ökande krav på att vara social, samarbeta och ha många kontakter.

– I grunden finns en rädsla för att göra bort sig och anses knäpp. Att bli utstött och inte få kärlek och bekräftelse.

– Den drabbade är alltid på sin vakt, pejlar läget, undrar ”Duger jag?”. Det leder ofta till stor trötthet. Mycket i livet går ut på att undvika jobbiga situationer. Man missar mycket, som nya jobb och bekantskaper. Många dövar ångesten med alkohol eller lugnande tabletter.

Något så enkelt som en pratstund över en kaffe kan bli rena mardrömmen. Den med social fobi är livrädd för att spilla, och repeterar sina repliker inne i huvudet långt innan det är dags att säga dem. När de väl är uttalade kommer nästa fundering: hur lät mina ord i andras öron? Sa jag ”fel”, spände jag mig?

Det verkar paradoxalt nog mycket egocentrerat att alltid tro att andra lägger märke till en – handlar det om stora egon?

– Nej. Många skäms just för att det kan verka så, men det är ingen positiv egofixering. Det handlar i stället om att bevaka sig själv för att avvärja katastrofer. En person med social fobi kan framstå som ointresserad, inåtvänd, spänd och otrevlig eftersom ångesten gör att tankarna hela tiden kretsar kring det egna beteendet. Ibland verkar personen till och med arg – för att han är irriterad på sig själv.

Hur märks det om någon har social fobi, och hur kan man hjälpa?

– Om någon systematiskt undviker möten, samlingar, att äta ihop och andra tillfällen där man ”granskas” kan man misstänka det. Det gäller att balansera mellan att få med personen på det den är rädd för – som en lunch – utan att tvinga. Våga pusha lite i positiv anda, och acceptera att det handlar om rädsla. Lämna inte personen utanför helt och hållet.

Vad beror då social fobi på? Både ärftliga faktorer och miljö spelar in, som att föräldrarna var överbeskyddande eller likgiltiga. Ofta finns blygheten sedan barnsben och bryter ut som social fobi senare i livet, till exempel efter vantrivsel på jobbet.

Enligt Anna Kåver vet de flesta med social fobi om att de reagerar överdrivet starkt, men inte varför. En del söker hjälp för fysiska åkommor som spänningshuvudvärk, men de flesta lider i tysthet.

– Social fobi går att bota, jag är i grunden oerhört optimistisk. Det kanske inte går att få personen att hålla tal på en stor konferens, men att vara bland andra, gå på möten och bjudningar. Det suveräna är att få mer frihet i livet och börjar acceptera sig själv.

Terapi, och även medicin, kan hjälpa. Forskning pågår för fullt.

FAKTA/Så yttrar sig socialfobi

Diagnosen social fobi finns i två former:

Fortsättning social fobi:

Cecilia Gustavsson