Det är något osympatiskt med de rika

RELATIONER
KRÖNIKÖR: Jonas Leksell,31, är polis och programledare för Myror i Brallan.

Jag träffade en kompis i veckan och vi pratade lite jobb. Lite indiskret frågade jag honom om han tjänade bra. ”Inte så värst men så jag klarar mej”, sa han. ”Men det gör inte så mycket, jag skulle ändå inte vilja vara rik”, fortsatte han.

Nu vet jag att ni skriker: ”Jävla hycklare!”

Men jag vet att min kompis är en insiktsfull person så jag dömer inte så fort utan tar mej tid att reflektera.

För det är faktiskt nåt osympatiskt med dom där rika. Inte bara det att jag går omkring och tycker att det är jobbigt att dom har deg och inte jag, det är nåt annat, nåt värre som sätter sej på deras personlighet. Nåt som gör dem utslätade och smådryga.

Ospännande helt enkelt.

Det kan kanske bero på att de på restaurang aldrig kommer att säga:

”Nej nu tar jag bannemej den där krabban fast den är så dyr.” De säger: ”Äh jag tar väl krabban då, den är väl det enda som går att äta.”

Vem tror ni kommer att tycka att krabban är godast?

En rik får heller aldrig känna den där lyxiga känslan att bjuda sina kompisar på var sin drink i baren och säga:

”Nej det är lugnt grabbar, jag bjuder.”

För det är väl klart att en rik ska bjuda på krogen, annars är den ju en snål jävel.

Och det klassiska att rika aldrig kommer att få glädjas åt att äntligen kunna köpa nåt de sparat till länge, måste väl sätta sina spår på de välbeställda?

Med detta för handen så kanske ni borde tänka en gång till innan ni köper de där bioteknikaktierna som skall göra er till miljonär inom två år och ni borde nog funta på att lägga den där revolutionerande IT-lösningen på hyllan. För ni vill väl inte blir en ospännande, färglös typ...? Nej just det.

(Nu måste jag sticka och lämna in lottot.)