– Jag var rädd för min pappas släkt

RELATIONER

Just nu pågår rättegången mot två män som dödade en ung kurdisk kvinna. Hon mördades för att hon ville bli svensk.

Kulturkrocken skapar ofta konflikter mellan tonårsdöttrar och föräldrar. Men de behöver inte sluta i katastrofer.

Kvinna har träffat Samane, 17, vars familj hotade henne till livet. Nu bor hon med sina föräldrar igen. Tack vare Orient Hälsan.

Foto: RIKARD LAVING
Vändningen kom när Samane kom i kontakt med Orient Hälsan. Nu bor hon hemma hos sina föräldrar igen. Men det innebär ständiga kompromisser, för dem alla.

För två år sedan gömde hon sig från sin familj. Hotad till livet.

Samane, 17, är en av många invandrartjejer som kommit i kläm mellan två kulturer.

I dag bor hon hemma igen.

Samane kom till Sverige som tioåring och liksom många invandrarbarn växte hon upp med en kultur hemma och en i skolan.

När hon blev tonåring gick det inte längre. Hon bråkade ständigt med sina föräldrar och när hennes pappa bodde utomlands under en period gick allt överstyr.

– I vår kultur har pappan mycket makt. När han var borta kunde inte mamma göra så mycket. Jag var ute sent på kvällarna, skolkade från skolan och åkte till Stockholm och träffade kompisar.

Hon redogör sakligt för de röriga åren som följde. Hur hon flera gånger rymde hemifrån, provade droger och åkte in och ut på psykavdelningar efter överdoser av tabletter och slutligen hamnade på behandlingshem. Och rymde därifrån.

– Jag var rädd för pappas släkt. Allting i vår kultur har med heder att göra. När pappa fick reda på att jag låg på psyket blev han jättearg på mig. Jag hade skämt ut släkten.

Under ett år bodde hon hos fosterfamilj. Vid flera tillfällen hotade hennes farbror att döda henne. Vid ett tillfälle drog han in henne och en kompis i en bil, körde i väg till en enslig plats och höll en kniv mot hennes hals, berättar hon.

– Han klagade på mina kläder och frågade min kompis om ”horan har någon pojkvän”.

Samane vågade inte polisanmäla honom, men slutade av rädsla att hälsa på sin familj.

Vändningen kom när hon lärde känna makarna Baldawi från Orient Hälsan på ett krismöte om hennes framtid. Sakta började relationerna med familjen fungera igen. Hon bodde kvar i fosterfamiljen, åkte till Orient Hälsan varannan vecka och började återigen att hälsa på hemma på helgerna. I somras flyttade hon hem på prov.
Mamma har insett att

de måste anpassa sig efter den svenska kulturen

– Om jag inte hade träffat Riyadh och Fateme Baldawi vet jag inte om jag hade levt i dag. De gav mig en öppning och sa saker som fick mig att tänka efter. Jag ser livet annorlunda nu, då ville jag bara dö, dö, dö.

Samane menar att träffarna på Orient Hälsan framförallt lappat ihop relationen till hennes mamma.

– Mamma har förändrats. Hon har insett att de måste anpassa sig efter den svenska kulturen. Hon lyssnade eftersom Fateme också är invandrare, men pappa tog aldrig riktigt åt sig.

– Han är för styrd av släkten. Han har sagt att om inte släkten varit här hade jag fått mer frihet.

Det stora testet kom när Samane i somras följde med familjen till Iran.

– Jag ville se mitt hemland. Men jag var jätterädd. Jag vet ju att det händer att döttrar har dödats när familjen rest hem.

– Men allting gick bra och jag var jätteförvånad.

Att bo hemma igen är inte konfliktfritt. Men det går med ett ständigt kompromissande.

– Om jag anpassar mig, så går det, och än så länge gör det det, tack och lov. Vissa tjejer har fått lämna sin familj för gott. Det har jag inte behövt göra utan jag får fortfarande träffa mamma och min lillasyster och det är jag glad för.

Fotnot: Namnet är fingerat.

Samanes råd till andra invandrartjejer

Christina Larsson