”Jag har blivit stämplad som ful och frigid”

RELATIONER

Sandra von Plato, 15 år, var trött på att kallas hora i skolan. Sextrakasserierna mot flickorna hade gått för långt.

Sandra röt till – men lärarna gjorde ingenting.

– Folk kommer inte att tycka om det du säger, sa de.

Det var tre år sedan. Och tidningarna har fortfarande inte slutat ringa.

– Debatten är i gång. Det bevisar att jag hade rätt, säger Sandra von Plato.

Foto: KRISTER HANSSON
Namn: Sandra von Plato. Ålder: 18. Familj: Mamma och två katter. Bor: I Lund med sina två råttor. Sysselsättning: Går sista året på Estetisk teaterlinje i gymnasiet. Motto: Always look on the bright side of life. ”Fast eftersom jag ser problem överallt är det inte så lätt att vara glad jämt.”  

Sextrakasserierna från killarna på Eslövsskolan var inte värre än någon annanstans. Men det ursäktade ingenting, tyckte Sandra von Plato, som ställde sina lärare mot väggen.

– Vad tänker ni göra åt det här, undrade hon?

När ingenting hände ringde Sandras mamma till en tidning i Eslöv. Plötsligt var Sandra en nationalrebell och kvinnlig förebild. Problemet med könsmobbning uppmärksammades äntligen.

Lärarna och sexmobbarna på Sandras skola kände sig anklagade. Trycket på Sandra ökade.

– Nu räckte det inte med att jag var kaxig. Jag skulle vara kändis också. I omklädningsrummet skrev killarna att jag knullat med tidningsfotografer för att de skulle ta min bild.

Sandra tyckte att det var jobbigt:

– Jag var femton år och hade mina egna problem.

– Tala om för oss vad vi ska göra då, sa lärarna. Till mig, en elev! Men det var roligt också. Jag blir fortfarande så himla glad när unga tjejer hör av sig och ber mig föreläsa på någon skola.

Tycker du att du lyckats i din kamp?

– Ja, debatten är ju uppe. Begreppet könsmobbning har fötts. Och det är inte slut ännu. Jag kommer att fortsätta föra vidare mina åsikter genom att hålla föredrag och tala om könsmobbning med mina kusiner och framtida barn.

– Alla borde läsa böcker, se filmer som Thelma och Louise och gå på föreläsningar för att lära sig mer om det här.

Att stå på sig var inte något nytt för Sandra. Hon har aldrig kunnat hålla tyst.

– När jag var sju år blev min kompis Frida knuffad i en vattenpöl av en kille i trean. Så gör man inte, tänkte jag, och sparkade honom på smalbenet. Då tog han stryptag på mig och tryckte upp mig mot en vägg.

Efteråt pratade lärarinnan med Sandras mamma om händelsen.

– Du vet ju hur pojkar är i den åldern, förklarade hon.

I klassrummet blev de tysta flickorna placerade bredvid henne för att de skulle våga prata.

– Men när de väl börjat ifrågasätta saker hade jag plötsligt dåligt inflytande.

Sandra blev inte avskräckt. Snarare förbannad.

– Jag har aldrig kunnat stänga av. Mamma har alltid berättat för mig att det finns problem i världen: krig och föräldrar som slår sina barn. Det har gjort att jag ser orättvisor överallt.

Varför ställde ingen upp vid din sida?

– Feghet. De som kämpar mot könsmobbning blir stämplade som manshatare och fula, frigida kärringar.

Sandra von Plato bröt med sin hemstad Eslöv. I dag går hon sista året på ett gymnasium i Lund. Hennes råd till tjejer som vill förändra något är att leta upp någon med liknande åsikter. Själv var hon ensam:

– Ingen vågade ju hjälpa mig. Mina lärare sa: ”Du kommer att ångra det här” och: ”Du kommer aldrig att orka”. Men det gjorde jag. Och jag ångrar mig inte.

Kvinna i morgon: Johanna Rosenqvist i Grums

som tog strid mot kommunen för att hon mobbades

Fakta/Sandra von Plato

Hanna Blanksvärd