– Jag utnyttjar min kvinnlighet

Foto: ANDREAS LUNDBERG
RELATIONER

Hon är kvinnan som tog Sverige med storm och charmade världen.

Aftonbladet Söndag har träffat universums vackraste kvinna, Yvonne Ryding, för en intervju om avundsjukan, potatismagen och den nya pojkvännen.

Den 9 juli 1984 blev Yvonne Ryding Miss Universum. Hon var vackrast i världen. Men i Sverige grasserade avundsjukan.

– Det var svårt att vara stolt. Att komma hem efter det var? jättejobbigt. Blickarna? det kunde vara hemskt. Jag fick höra allt möjligt. Att jag hade för dåligt ordförråd, att jag talade med för gäll röst, att jag var för glad och flamsig, att jag svor för mycket, att jag var klumpig, att jag var högfärdig.

– Men det värsta är när det drabbar mina nära och kära. De blir baktalade, folk säger: ”Jaja, det där är Yvonnes farsa, han tror väl att han är nåt.” Eller samma sak om mamma. Eller brorsan. Det kan inte ha varit lätt för någon av dem. De har berättat en del, men jag tror att de har skonat mig från det värsta.

– Jag blev jätteledsen. Jag mådde urdåligt. I dag är det mina barn som drabbas. Det är fruktansvärt, säger Yvonne Ryding.

Men vem tycker synd om en skönhet?

De har ju allt.

Vem har respekt för en tjej från Eskilstunas arbetarklass som tar chansen att se världen. Som träffar en fotograf som säger att ”om du bara plockar några kilon så tror jag att du kan tjäna lite extra pengar på ditt utseende.” Som blir Sveriges Lucia 1983 (mamma skickade in) och som sedan blir vackrast i världen, ja universum till och med efter att ha tänkt: ”Jag tänker prova, det kan inte mer än misslyckas”.

Några, visst. En del, kanske.

Men få står ut med tanken på att skönheten både är vacker och intelligent. Eller ens normalbegåvad. Eller vacker och trevlig. Redan skönheten är provocerande.

– Avundsjukan ligger nedärvd i våra gener. Ingen får vara förmer än andra. Ingen får ha mer pengar eller snyggare bil och barnen får inte ha finare cyklar. Då blir det skitsnack direkt. I stället för att folk säger: ”Gud vad kul, ni har ny bil!” Det kan man inte kosta på sig. Sverige är ett bittert land.

Du har varit världen runt, är Sverige speciellt avundsjukt?

– Ja, definitivt. Vart jag än kom i världen – även svenskar man träffade – var folk mycket mer positiva och glada. Jag har ingen annan förklaring än att svenskar är avundsjuka.

Är ni skönhetsmissar dåliga förebilder för tjejer?

– Det är ju det där jag aldrig förstått. Jag utnyttjar min kvinnlighet. Nu har jag fått den här gåvan som jag kan använda och se världen tack vare, vad är det för fel på det? Då bejakar jag väl mig själv?

– Om jag sedan inte vill gå med hår under armarna, måste jag få skit för det? Jag förstår inte det! Vi är alla olika. Om någon tjej vill ha håriga ben så ha det! Jag tänker inte tala om för henne att hon är ful.

– Det här är svenska tjejer som försöker komma någonstans. Det kan de lyckas med tack vare att Fröken Sverige finns. Varför skulle det vara fel? Om de sedan tycker att det är bra eller dåligt får de väl se efteråt. De fick antagligen något mer ut av sina liv.

Men bilden som ges är att man måste vara snygg för att lyckas, att annars duger man inte. Det ger tjejer låg självkänsla.

– Då skulle vi ju inte göra såpa, där alla är snygga, och inte köpa in amerikanska program, där varenda en är omgjord överallt‚ bröst, lår, läppar, ansikte, överallt!

Ja, men kritikerna vill nog bli av med de grejorna också.
Det är tråkigt att alla känner att de måste vara modell 80 C för att duga

– Jaha. Ja, hur skulle det gå till? Men jag tycker ändå att ”vi” utsätts hårdare. Antagligen för att vi är lättare att slå på.

– Jag hade inte blivit vald till Miss Universum om jag bara varit ett skrikigt, skränigt dumhuvud. Jag har ändå representerat kvinnan över hela världen. Den titeln hade jag inte fått om jag varit helt ute och cyklat. Jag har ingenting att skämmas för.

Men du tycker att din dotter ska skaffa sig en utbildning snarare än att satsa på att bli Fröken Sverige?

– Det beror på vilken ålder hon är i, jag rekommenderar alltid unga tjejer att vara över 20. Då har de ofta påbörjat en utbildning eller fått en vision om vad de vill göra. Visionen ska inte vara att bli Fröken Sverige eller Miss Universum, det är nånting som är kul att göra på vägen, visionen ska vara vad man vill uppnå.

Förstår du dem som tycker att man ska ha gjort något handfast för att bli känd?

– Jo, men i det här landet är man ju bara jätteduktig om man presterat något inom sport. Sport är det som gäller. I första hand.

Är det lättare här i världen om man är snygg än om man inte är det?

(Tänker länge)

– Vet du. Jag tror att det mest handlar om munnen och ögonen, utstrålningen. Kommer du till en anställningsintervju och är nervös och sammanbiten går det sämre än om man kommer glad och öppen.

Ja, men glad och utåtriktad blir man ju kanske av att vara snygg.

– Nej, men av att man har en grundtrygghet i själen.

Tycker någon synd om en skönhet?

– Ja, jag gör ju det, haha! Jag ser ju andra sidor. Men det är mycket möjligt att folk uppfattar det så att ”Det är ju inget synd om henne, hon har ju sett världen? gratis”. Men det där är ju avundsjukan igen. I stället för att säga ”vad kul, men jag förstår att du har ett helvete ibland”.

– Jag har önskat att det aldrig hände, att jag blev barnmorska som jag ville. Det har jag tänkt många gånger, speciellt i riktigt jobbiga perioder, då har jag verkligen önskat det. Det har varit när andra mått dåligt för min skull, när barnen och mamma och pappa råkat illa ut.

Kände du dig snygg redan som liten?

– Jag kände mig aldrig speciellt snygg. Jag hade kompisar jag tyckte var bra mycket vackrare.

Du kallades ”potatismage”. Vad är det?

– Ser du inte det, skrattar Yvonne och klappar sig på magen.

– Vi har alltid skojat om det hemma eftersom jag alltid älskat att äta potatis med smör. En del tjejer är ju breda över höfterna, medan jag är bredare åt andra hållet. Potatismage!

Du verkar ha varit nästan osannolikt präktig.

– Jag var jävligt tråkig. Väldigt präktig. Jag var ute och festade, men jag höll linjen. Jag höll på med en massa idrotter och hade fast kille redan från det att jag var 13–14 år. Honom hängde jag ihop med tills jag var nästan 18. Då träffade jag nästa kille och vi var ihop tills jag flyttade till USA. Och sedan var jag tillsammans med en kille i USA i tre år och sedan kom jag hem och gifte mig med Kjell. Jag har aldrig varit ute och levt livet på krogen.

När var du full första gången?

– När jag var 17. Jag hade druckit Koskenkorva och blev så dålig att... ja dagen efter var jag helt utslagen. Då kom pappa och bjöd mig på frukost på sängen med Panodil och sa ”Nu vet du hur det är, ingen höjdare eller hur?”

ARTIKELN HANDLAR OM